Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ballin, Claude d. ä. - Ballin, Mogens - Ballist - Ballister - Ballistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Ballin, C.—Ballistik
794
Ballin [lä’], Claude d. ä., fransk
guldsmed (1615—78), utförde i ädla metaller för
Ludvig XIV, vars främste guldsmed han var,
praktfulla arbeten, vilka alla nu äro förstörda
och kända blott genom teckningar. H. W-n.
Ballin, Mogens, dansk silversmed (f. 1871).
Började som målare under påverkan av van
Gogh och Gauguin, öppnade sedan i
Köpenhamn en verkstad för bruksföremål och
smycken i silver och tenn. Genom sina originella
och smakfulla smiden har han vunnit snabb
framgång och fått stort inflytande på det
nutida danska
konsthantverket. H.W-n.
BallFst (lat.
ballista, av grek.
ba’l-lein, kasta), ett
slags krigsmaskin,
som i forntiden och
medeltiden ersatte
nutidens grova
kanoner. Drivkraften
vanns genom att
tåg först starkt
spändes och sedan
hastigt lössläpptes.
Med sådana
maskiner kastades stenar
av hundratals
kilograms tyngd (fig.
1) eller kolossala
pilar (fig. 2) bortåt
tusen meter.
Ballfster, se Spridningsanordning.
Ballistik (av grek. ba’llmn, kasta) är
vetenskapen om projektilers rörelse och åsyftar att
klarlägga betingelserna för en rationell
konstruktion av skjutvapen särskilt med hänsyn
till krigföringens behov. Den inre b.
behandlar projektilens rörelse inuti vapnet från
det ögonblick den av krutets
förbränningsgaser sättes i rörelse och tills den med fullt
utvecklad hastighet, ut gångshastighet,
lämnar vapnet. Den yttre b. behandlar
projektilens rörelse från det ögonblick den
lämnar vapnet och till det ögonblick den träffar
målet eller kreverar.
Den inre b:s syftemål är att för en given
projektilstorlek (kaliber och vikt) avpassa
laddningen samt eldrörets längd och
godstjocklek så, att största möjliga
utgångshastig-het uppnås, utan att de påfrestningar i
tryck-och temperaturhänseende, som härvid uppstå,
oli skadliga för vapnet. Redan D. Bernouilli,
Euler och Lagrange sökte under 1700-talet på
spekulativ väg lösa problemet, men det är
först under senare hälften av 1800-talet, som
mera tillförlitliga metoder börjat utarbetas
back vare omsorgsfullt utförda försök rörande
krutladdningars förbränningsegenskaper. Ett
betydelsefullt arbete har därvid nedlagts dels
av den franska Gåvrekommissionen, dels av
engelsmännen A. Noble och F. A. Abel, vilka
med Nobles kronograf (1874) utfört
experimentella registreringar av projektilens rörelse
inuti vapnet. Vid Nobles kronograf
registreras rörelsen direkt av projektilen, som under
sin gång successivt sluter en rad elektriska
kontakter. Fransmannen H. Sébert uppfann
Kurva, visande gastrycket vid olika projektillägen.
(1882) den numera brukliga
rekylmätaren, där det fritt rörliga eldröret, vars
rekylrörelse är av samma art som projektilens egen
rörelse, med en vibrerande stämgaffel på ett
sotat underlag registrerar förloppet. Genom
en räkneprocedur kan man härav för olika
projektillägen få fram värdet på gastrycket
och projektilhastigheten. Det visar sig, att
gastrycket i början hastigt sväller upp till
ett visst maximalvärde för att sedan långsamt
alltmera sjunka, ju större eldrörsvolym
projektilen lämnar bakom sig. Eldröret göres
icke längre, än att trycket in i det sista
effektivt bidrager till hastighetens stegring.
När projektilen befinner sig i det mot
maximaltrycket svarande läget, är hela rummet
bakom projektilen utsatt för detta trycks
verkan, och godstjockleken hos eldrörets bakre
parti måste anpassas därefter. I
fortsättningen kan godstjockleken i överensstämmelse
med trycket successivt avtaga. Beräkningen
Projektil med luftvåg- och virvelbildning vid
hastighet större än ljudets.
av utgångshastigheten och eldrörshållfastheten
i överensstämmelse med dessa förhållanden har
metodiskt utformats i olika länder.
Svenskarna F. Wrede och A. F. Centervall samt A.
Silfversparre (Boforsmetoden), fransmännen
Vallier, Charbonnier och Sugot, Gossot och
Liouville samt tyskarna Heydenreich och
Schmitz förtjäna härvid omnämnas.
Den yttre b. har till huvuduppgift att på
förhand beräkna hur eldvapnet bör riktas för
att med känd utgångshastighet och kända
at-mosfäriska förhållanden (lufttryck, fuktighet
och vind) nå fram till en viss punkt. Redan
Galilei visste, att projektilbanan i lufttomt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
