Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baltzarfejden, Balsefejden - Baltzer, Karl Emil Lauritz - Baluba - Baluchistan - Balucki, Michał - Baluster, Balusterdocka - Balustrad - Balzac, Honoré de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Baltzer—Balzac, H. de
808
ningom hela Jämtland utan motstånd, och
allmogen fick svärja svenska kronan trohet.
Genom utpressningar och övervåld framkallade
Bäck snart ovilja bland allmogen mot det
svenska väldet. I Härjedalen hyste
befolkningen från början ingen sympati för svenskarna,
vilka där anställde skoningslösa härjningar.
Hösten 1612 nödgades Bäck avtåga med sina
trupper, som behövdes på annat håll, och i
freden i Knäred 1613 återlämnades Jämtland
och Härjedalen till Norge. V. S-g.
Ba’ltzer, Karl Emil Lauritz,
forn-forskare (1845—1917). Var sedan 1867
teck-ningslärare i Göteborg och inlade stor
förtjänst genom sina avbildningar av
»Hällristningar från Bohuslän» (1881—1908).
Balüba, stor bantufolkgrupp i
Kassaiområ-det i Belgiska Kongo, delad i flera stammar.
B. äro välvuxna och kraftiga människor, i
synnerhet kvinnorna. Även i intellektuellt
och materiellt hänseende höra de till de mest
utvecklade stammarna i Centralafrika, bygga
stora byar, ha ett utvecklat jordbruk och äro
bekanta för sina metallarbeten, vävnader och
lergods. K. G. L.
Baluchistan [balötjistä’n], eng., se
Belut-8 j i s t a n.
Balucki [-lu’tski], Michal, polsk förf. (1837
—1901). Deltog som student i polska upproret
1863 och dömdes därför av österrikiska
regeringen till ett års fängelse. B. skrev en mängd
av den breda publiken högt uppskattade
romaner och lustspel och skildrade i dem främst
sin hemstad Krakau, dess liv och seder, typer
och samhällsklasser, ibland även livet i ett
galiziskt Grönköping, »Pipidöwka».
Romanerna utmärka sig för god karakteriseringskonst
men äro ofta mycket tendentiösa vid
brännmärkandet av de privilegierade klassernas
svagheter. Komedierna, t. ex. den ytterst
populära »Dom otwarty» (öppet hus, 1883), äro
underhållande; ett favoritämne i dem är drift
med kälkborgerligheten. A. Kgn.
Balu’ster, Balusterdocka, benämning
på de kolonnartade stöd, som uppbära
täckplattan på en balustrad (se d. o.).
Balustrad.
Balustrad, ett räckverk av sten, trä eller
metall, anbragt som skydd vid kanten av
en terrass, en trappa, en bro, en altan el.
dyl. eller som krönande dekoration på en mur
eller byggnad (t. ex. på Stockholms slott);
sammansatt av ett sockelparti och en av
ba-lustrar eller kolonnetter buren täckplatta. I
gotiska b. förenas kolonnetterna av små bågar;
högrenässansens och barockens b. sakna
dylika och avbrytas med jämna mellanrum av
rätvinkliga plintar, stundom motsvarade av
förkroppningar i sockeln och täckplattan. Jfr
S k r a n k. H. W-n.
Balzac [balza’k], Honoré de, fransk
ro-manförf. (1799 18/5—1850 19/8)- Började sin
bana som biträde på ett advokatkontor men
ägnade sig snart helt och hållet åt
författarskap, till en början dock utan framgång. Vid
flera tillfällen försökte han sig även i
ekonomiska spekulationer (bl. a. genom utgivande
av berömda författares verk i
billighetsupp-lagor) men gynnades ej heller här av lyckan.
Hans energi bröts likväl ej, och han fortsatte
sin strävan med hårdnackenhet, uppehållen
av den okuvliga övertygelsen om sitt snille.
»Le dernier chouan», hans första roman med
utsatt författarnamn, utkom 1829 och gjorde
lycka. Sedan följde den brutala romanen om
äktenskapet, »Physiologie du mariage» (1830;
»Äktenskapets fysiologi», 1916), första
samlingen »Scènes de la vie privée» och »La peau
de chagrin» (»Amuletten», 1899), med vilka
hans rykte som en av Frankrikes mest
betydande romanförfattare var stadgat. Tjugu år
framåt utvecklade B. en rastlös
skriftställar-verksamhet. Hans produktivitet var enorm.
Endast några få timmar var afton unnade
han sig vila, för övrigt arbetade han dag och
natt. Hans fantasi var outtömlig och av en
utomordentlig kraft. Med en romantikers
våldsamma och storslagna inbillningskraft
kombinerade och konstruerade B. sina verk,
men det material han handskades med var
verklighetens, var Frankrike under
kejsardömet och efter restaurationen. Genom sin
metod vart han därför en av den realistiska
romanens grundläggare. I slutet av
1830-talet kom han på den tanken att förena alla
sina verk till ett sammanhängande helt, »La
comédie humaine», som skulle ge hela
tidsålderns psykologi och som är en
samhällsskildring av oupphunnen bredd och fullständighet.
Han för fram bilder ur de mest olika
samhällsklasser, ur den högsta aristokratien, den
politiska världen, börskretsarna, journalistiken
och litteraturen, den förmögna medelklassen
och småborgerligheten, allt med samma
utomordentliga liv och samma natursanning.
Skådeplatsen för händelserna i hans arbeten är
dels Paris, dels landsorten och dess småstäder.
Personerna äro i en hel del av hans arbeten
desamma, så att man kan följa deras öden och
hela deras utveckling. »La comédie humaine»
omfattar 85 större och mindre arbeten,
fördelade på åtta serier. Utanför dessa serier
stå »Les cent contes drolatiques» (1832—37),
skrivna i arkaiserande stil efter mönster av
Rabelais. — B:s egentliga svaghet som
författare ligger på det stilistiska området. Hans
stil förfaller ofta till ett omständligt,
tröttande, ibland platt, ibland sentimentalt språk.
Särskilt olyckliga äro de vidlyftiga utred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
