Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bankofullmäktige - Bankokommissarier - Bankoreglemente - Bankosekreterare - Bankoutskottet - Bankpolitik - Bankrembours - Bankrutt - Bankrutterad, Bankruttör - Banks, sir Joseph - Banksia - Banks land - Banks sund - Banksöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Bankokommissarier—Banksöarna
846
omedelbart avgå; den av konungen utsedde
kan dessutom när som helst av konungen
entledigas. Riksdagens val förrättas genom
48 valmän, hälften från vardera kammaren.
Bankofullmäktige välja själva bland sig en
vice ordförande, en förste och två andre
deputerade, av vilka förste deputeraden är
verkställande direktör och de två andre ha
närmaste tillsynen över huvudkontoret, resp,
avdelningskontoren; därjämte utses en
inspekterande fullmäktig för Tumba
pappersbruk och sedeltryckeriet. För
bankofullmäktige finnas fyra suppleanter, varav en utsedd
av konungen såsom ersättare för ordföranden
och de tre övriga av Riksdagen för de av
densamma valda fullmäktige. Rid.
Bankokommissarier, 8 tjänstemän, som jämte
bankosekreteraren äro de förnämsta
tjänstemännen vid riksbankens huvudkontor.
Bankoreglemente, av konung och riksdag
gemensamt stiftad lag för riksbankens
förvaltning (se Bankofullmäktige).
Bankosekreterare, chefen för
bankofullmäktiges expedition.
Bankoutskottet är ett av den svenska
riksdagens ständiga utskott, bestående av 16
ledamöter, 8 från vardera kammaren. B har i
vissa fall beslutanderätt å Riksdagens vägnar,
men dessa fall äro icke i grundlagen
uppräknade utan bero av den instruktion, som jämlikt
R. F. § 41 varje riksdag på utskottets förslag
fastställer för nästa års lagtima riksdag och
som avser riksbankens och
Riksgäldskonto-rets förvaltning. B. har i övrigt att avgiva
yttrande över statsrevisorernas berättelse
rörande bankens och Riksgäldskontorets
revision, undersöka och utreda dessas styrelse,
tillstånd och behov samt föreslå vad till
fyllande därav erfordras. Urspr. var b:s
verksamhet begränsad till riksbanken, men genom
1909 års ändring av utskottsväsendet
överflyttades till b., jämte Riksgäldskontoret, dels
ärenden rörande bank- och myntförfattningar,
varöver b. efter remiss skall avgiva utlåtande
med rätt att framställa de förslag, vartill
utskottet finner anledning i följd av remissen,
dels ock statsregleringsfrågor rörande
pensions- och indragningsstaternas huvudtitel,
med avseende å vilken b. har samma ställning
som statsutskottet beträffande andra
huvudtitlar. B. har sina lokaler inom
riksbanks-byggnaden. Rid.
Bankpolitik, principer och bestämmelser för
bankverksamhet, innefattande dels det
inflytande, som statsmakterna kunna utöva på
bankverksamheten uti ett land, dels de
riktlinjer, som de olika bankledningarna följa vid
förvaltningen av sina resp, institut. Vad
staternas bankpolitik beträffar, är dess främsta
föremål reglerandet av sedelutgivningen,
varmed landets hela ekonomiska liv nära
sammanhänger. I inskränktare bemärkelse kan
således den statliga bankpolitiken
karakteriseras såsom staternas förhållande till
centralbankerna. Enär centralbankerna ha att
an
skaffa nödiga in- och utländska
betalningsmedel, kommer detta att utgöra främsta
föremålet för deras bankpolitik. Ett medel
härför är regleringen av diskontot (se d. o.),
varför man talar om dessa bankers
diskontopolitik. Jfr f. ö. art. Bank. O. Ä.
Bankrembours [-ranbu’rs], se Rembours.
BankruTt (fr. banqueroute, av it. banco
rotto, »sönderbruten disk»),
betalningsinstäl-lelse, konkurs; som adj.: insolvent,
konkursmässig, ruinerad. Ordet härledes från den i
medeltida norditalienska handelsstäder
rådande seden, att myndigheterna läto bryta
sönder disken för de bankirer, som ej kunnat
fylla ingångna ekonomiska förpliktelser.
Bankruttèrad, Bankruttö r, som gör el.
gjort bankrutt; insolvent, ruinerad.
Banks [bäuks], sir J o s e p h, eng. mecenat
och naturforskare (1743—1820). Medföljde
1768 Cook på dennes första världsomsegling.
I denna deltog på B:s bekostnad även
svensken Solander, med vilken B. 1772 besökte
Island. Han hemförde från sina resor stora
samlingar, som numera till stor del tillhöra
British museum. Som president för Royal
society (efter 1778) intog han en ledande
ställning inom Englands naturvetenskapliga värld.
B. blev 1773 led. av sv. Vet.-akad.
Banksia serrata.
Ba’nksia, austral. växtsläkte av fam.
Pro-teaceae. Omkr. 50 arter äro kända, samtliga
träd el. buskar med smala, vanligen parflikiga
blad, honungsrika blommor i täta ax och
två-fröiga fröhus med vanligen tjock, förvedad
vägg. En och annan odlas i växthus.
Banks land [bä^kslond] el. B a r i n g s ö,
den sydvästligaste ön i den arktiska
arkipelagen i Nordamerika, tillhör
Nordvästterritorierna, Kanada. Höjder intill 500 m. Skiljes
från Melvilleön i n. genom Banks sund.
Upptäckt 1819 av Parry och uppkallat efter
sir Joseph Banks. 1850 undersöktes B. av Mac
Clure och var 1914—18 huvudkvarter för
Ste-fänssons expedition.
Banks sund. 1. Sund mellan Tasmanien och
ögruppen Furneaux. — 2. Se Banks land.
Banksöarna, ögrupp i Oceanien bland Nya
Hebriderna; 794 kvkm, omkr. 5,000 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
