Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barberini - Barberton - Barbett - Barbey d’Aurevilly, Jules Amedée - Barbier, Henri Auguste - Barbier, Paul Jules - Barbieri, Francisco Asenio - Barbieri, Giovanni Francesco - Barbiton, Barbitos - Barbitursyra - Barbizon - Barbon, Nicholas - Barbotinspel - Barbour, John - Barboza, Ruy - Barbro Stigsdotter - Barbuda - Barbula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Barberton—Barbula
86S
gick släkten 1738, då namnet och palatset
ärvdes av en gren av släkten Colonna (B a
r-berini-Colonna), och efter denna grens
utslocknande på manssidan 1889 övergingo
namnet och släktegendomen genom arv till
markis Luigi Sacchetti, som 1893 antog
namnet B. och året förut erhållit den urspr. till
en av Urban VIII:s brorsöner, Taddeo B.
(d. 1647), givna titeln furste av Palestrina.
Barberton [bä’botn], stad i Transvaal vid ö.
gränsen, medelpunkten i De-kaap-guldfälten;
omkr. 2,500 inv. B. växte hastigt upp efter
1886, då omgivningens rikedom på guld
upptäcktes, men har sedan gått tillbaka.
Barbe’tt (fr. barbette), kanonbank. — B a
r-bet t -1 o r n, ett fast pansartorn, bildande
bröstvärn för därinom på en rörlig vändskiva
uppställda en eller två grova kanoner.
Bar-bett-torn ha förekommit å örlogsfartyg men
göra det ej numera. ö-g.
Barbey d’Aurevilly [barbä’ dårviji’], J u 1 e s
A m e d é e, fransk förf. (1808—89). Tillhör
den grupp inom franska 1800-talslitteraturen,
som bildar föreningsbandet mellan den
romantiska rörelsen vid seklets början och den
religiöst-romantiska strömningen vid dess
slut. Hans roman »L’ensorcelée» (1854) ger en
ganska hemsk och fantastisk skildring från
chouanupproret i Normandie; »Le chevalier
des Touches» (1864) är en själfull
rojalist-historia från revolutionen; »Un prétre marié»
(s. å.) skildrar de olyckor, som kunna följa av
att en katolsk präst avgår och gifter sig;
novellsamlingen »Les diaboliques» (1874)
uttrycker hans »satanism». B:s kritiker
samlades i »Le XIX:e siècle» (10 bd). B. var
fanatisk anhängare av katolicismen, ivrig
monarkist, och en blandning av vidskepelse,
bigotteri och reaktionär politisk fanatism
genomgår allt vad han skrivit. — Litt.: Seillière,
»B. d’A.» (1910); M. Lobedanz, »B. d’A.» (1917).
Barbier [barbie’], Henri August e,
fransk satiriker (1805—82), publicerade efter
julirevolutionen i Revue de Paris oeh sedan
i bokform (»lambes», 1830—31; ny uppl. 1898)
energiska och lidelsefulla satirer över
sedernas förfall.
Barbier [barbie’], Paul J u 1 e s, fransk
teaterförf. (1825—1901). Författade — oftast
i medarbetarskap med Michel Carré — en
mängd dramer, lustspel och vådeviller, av
vilka några spelades i Sverige på 1850—60-talet,
samt ett stort antal operalibretter (till
Gou-nods »Faust» och »Romeo och Julia», A.
Thomas’ »Mignon», Offenbachs »Hoffmanns
äventyr» m. fl.).
Barbieri [ajaro)jä’ri], Francisco
Ase-nio, spansk musiker (1823—94). Född och
verksam i Madrid, började B. 1850 som
kompositör av en »zarzuela» vid namn »Gloria y
pe-luca» och vart snart Spaniens mest omtyckte
»zarzuelero», d. v. s. kompositör av nationellt
spanska operetter eller sångspel. Därjämte
föranstaltade han »concerts spirituels» och
klassiska konserter, ur vilka sedermera Madrids
konsertsällskap utvecklade sig. B. skrev även
andra instrumentala och vokala verk samt
litterära artiklar. 1890 utgav B. en värdefull
publikation av äldre spansk musik.
Barbieri [-biä’ri], Giovanni F r a n c e
s-c o, se G u e r c i n o.
Ba’rbiton el. B a’r b i t o s, forngrek. sträng
instrument av omstridd beskaffenhet;
Al-kaios’, Sapfos och Anakreons
älsklingsinstru-ment, varmed deras sånger ackompanjerades.
Barbitürsyra, malonylurinämne,
/NH—CO\
co2CH2, erhålles genom
upphettning av urinämne och malonsyra. B. är mo
dersubstansen till v e r o n a 1.
Barbizon [-zå’], by 60 km s. ö. om Paris vid
Fontainebleauskogen, bekant som hemvist för
vissa franska landskapsmålare (B a r b i
zonsko 1 a n) på ISOO-talet, bl. a. Th. Rousseau,
Millet, Corot, Troyon och Daubigny.
Barbon [bä’bon], Nicholas, eng.
nationalekonom (1640—98). Var troligen son till
Praise-God Barebone (se d. o.) och blev 1661
med. dr i Utrecht. övergick sedan till
arkitektverksamhet, som blev omfattande efter
den stora Londonbranden. Led. av parlamentet
1690 och 1695. Som nationalekonom intar B.
ett synnerligen bemärkt rum bland
reform-merkantilisterna genom sin »Discourse on
trade» (1696). Här kritiserade han teorien om
den gynnsamma handelsbalansen, därvid
föregripande J. B. Says (se d. o.) berömda tes, att
produkt bytes mot produkt. Klart framhöll
han penningens roll som köpkraft. — Ännu
märkligare är hans värdelära: »Varje varas
värde rättar sig efter dess nytta».
»Riklighet gör tingen billiga; knapphet gör dem
dyra». E. H. T.
Barbotinspel, se Gångspel.
Barbour [bä’ba], John, skotsk skald (omkr.
1316—96). Var archidiaconus i Aberdeen och
skildrade i ett epos, »The Bruce» (omkr. 1375,
tryckt 1616, modern uppl. 1870—77),
Skottlands nationalhjälte Robert Bruce. Dikten, en
bland de äldsta på skotska, har även språklig
betydelse.
Barbo’za, R u y, brasiliansk rättslärd (1849
—1923). Var finansminister i den efter
revolutionen 1889 tillsatta provisoriska
regeringen, vann stort anseende genom folkrättsliga
arbeten och blev 1921 led. av den då genom
Nationernas förbund upprättade Permanenta
internationella domstolen i Haag.
Barbro Stigsdotter, se Arent Persson.
Barbuda [eng. bäbö’do], britt.-västind. ö, en
av Små Antillerna, n. om Antigua, till vilken
B. administrativt räknas; 160 kvkm, omkr.
850 inv. Fruktbar. Innehades från 1680 i
omkr. 200 år som län av släkten Codrington.
Huvudort: Codrington.
Ba’rbula, moss-släkte, tillhörande de
akro-karpa bladmossorna. Medelstora mossor,
växande på jord i låga, gröna tuvor. Omkr. ett
dussin arter finns i Sverige, i vars sydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
