Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa, Horuk och Khair-eddin (Hairaddin) - Barbaroux, Charles Jean Marie - Barbastell - Barberare - Barberaren i Sevilla - Barberini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Barbarossa—Barberini
866
Strandbild från Barbados.
Horuk (d. 1518), grundade 1515 genom
erövring av Alger med område åt sig och sin
broder ett välde på Afrikas nordkust. Khair-eddin
(d. 1546) ställde sig 1519 under sultanens
överhöghet och utvidgade sedan sitt välde
genom erövring av Tunisien 1534. Han
organiserade sjöröveriet på Medelhavet i stor skala
och släpade en otalig mängd kristna i slaveri.
Detta förmådde kejsar Karl V till tåget mot
Tunisien (1535), som han återgav till den
fördrivne emiren. Khair-eddin behöll Alger och
fortfor med sitt sjöröveri. 1536 utnämndes
han av Soliman II till överbefälhavare över
turkiska flottan, slog i Artaviken den
genu-esiske amiralen Doria, tillintetgjorde 1540 en
kristen flotta vid Candia och kom med en
stor sjömakt Frans I till hjälp vid Nizzas
intagande 1543.
Barbaroux [-ro’], Charles Jean
Marie, fransk revolutionsman (1767—94), urspr.
advokat. Framförde i
juli 1792 till
nationalförsamlingen Mar-seillesektionens krav
på konungens
avsättning. Invald i
konventet, blev han en av
girondens chefer,
röstade för konungens
död men riktade sedan
upprepade
oförskräckta angrepp mot
»Berget» och Robespierre.
Vid girondens fall
1793 vägrade han
ned
lägga sitt mandat och sökte i Normandie
organisera en resning mot konventet. Han
höll sig sedan dold i S:t Émilion, och då han
trodde sig upptäckt av sina förföljare, sökte
han förgäves döda sig med ett pistolskott.
Han fängslades då och blev giljotinerad i
Bordeaux.
Barbaste’11, se Fladdermöss.
Barbérare, se Frisör; jfr även Fältskär.
Barberaren i Sevilla. 1) Opera med musik
av Paisiello, uppf. i Stockholm f. ggn 1797.
2) Opera med musik av Rossini, uppf. i
Stockholm f. ggn 1825. — Ämnet till båda är hämtat
från Beaumarchais’ komedi med samma namn.
Barberi’ni, italiensk furstesläkt,
härstammande från Florens och inflytelserik i Rom
på 1600-talet, sedan en av dess medlemmar,
M a f f e o B. (1568—1644), blivit påve under
namnet Urban VIII år 1623 och skaffat sina
släktingar höga ämbetsställningar och stora
förläningar. Han började låta uppföra P
a-1 a z z o Barberini (byggt av Maderna,
Bor-romini och Bernini; jfr Rom), Roms största
privatpalats, ännu inrymmande en berömd
ta-velsamling, Galleria B. Vid palatsets
uppförande togs i stor utsträckning material från
Roms antika byggnader, vilket gav anledning
till ordstävet Quod non fecerunt barbari, fecere
Barberini (»Vad barbarerna icke gjorde, det
gjorde barberinerna»). I palatset var förr
inrymt det berömda, på handskrifter synnerligen
rika barberinska biblioteket
(Bi-blioteca Barberiniana), vilket emellertid 1902
inköptes av påven Leo XIII och införlivades
med Vatikanens bibliotek; det hade grundlagts
av Urban VIII:s brorson, kardinal
Fran-cesco B. (1597—1679). — På manssidan ut-
II. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
