Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barère de Vieuzac, Bertrand - Barett - Barferusch, Barfurusch, Balfrush - Barfleur - Barfod, Johan Kristofer Georg - Barfod, Povl Frederik - Barfod, Thorkil - Barfotamunk, Barfotanunna - Bargello - Bargiel, Woldemar - Bargone, F. C. - Bar gärning - Bar harbor - Bari (stam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Barett—Bari
878
sig flera år dold, benådades av förste konsuln
och användes sedan av Napoleon som spion på
gamla kamrater från skräckväldet.
Landsflyktig under bourbonerna 1815—30, återvände B.
efter julirevolutionen och fick en liten pension
av Ludvig Filip. Hans av H. Carnot (1824—
44) utgivna memoarer äro rätt otillförlitliga.
Baretter.
Bare’tt, en platt, uppåt vidgad, rund el.
kantig mössa för män eller kvinnor. B.
användes redan på 1100-talet och var på
1500-talet ytterst allmänt i bruk. Förutom av
kvinnor bäres den nu i vissa länder av präster,
domare och advokater.
Barferüsch, Barfurusch, Balfrus h,
persisk marknadsstad s. om Kaspiska havet,
prov. Mazandenan, vid den segelbara Babul,
omkr. 50,000 inv. Stapelort för ris, bomull
m. m. till Ryssland. B. har ett flertal
lärdoms-skolor (madäris). Hamnstad: Meschched-i-ser.
Barfleur [barflo’r], sjöstad i fr. dep. Manche,
25 km ö. om Cherbourg; 1,116 inv. (1921).
Från B. utgick Vilhelm erövrarens expedition
till England 1066.
Barfod, Johan Kristofer Georg,
skriftställare (1753—1829). Hans förnämsta
verk äro de efter hans död av G. O.
Hyltén-Cavallius utgivna »Märkvärdigheter rörande
skånska adeln» (1847), som är rikt på
kulturbilder och anekdoter, samt
»Märkvärdigheter rörande Sveriges förhållanden 1788—
1794» (1846). I A. Ahnfelts »Ur sv. hofvets
och aristokratiens lif», d. 6 (1882), äro
publicerade anteckningar från Gustav IV Adolfs
tid, grundade på brev från B.
Barfod, Povl Frederik, dansk förf. o.
politiker (1811—96). Var grundtvigian och en
trofast och nitisk
anhängare av den
nordiska enhetstanken
samt i riksdagen (1848
—69) pålitligt
frisinnad. För att främja
den litterära
förbindelsen mellan de
nordiska folken utgav han
1839—41 tidskriften
Brage og Idun. Hans
»Fortællinger af
fædre-landets historie» (1853;
4:e uppl. 1874) erhöllo
genom sin
fosterländ
ska anda stor spridning. B. utgav bl. a. även en
stor »Danmarks historie» för tiden 1319—1670
(6 bd, 1885—92) samt »Rejse i Dalarne» (1863).
Barfod, T h o r k i 1, dansk författare (f.
1889), sonson till P. F. B., är känd som
humoristisk och ironisk berättare (»Jordens börn»,
»Snefug» m. m.) samt skald (»Lille fröken
Ilse», »Drömmen om den blaa sommerfugl»,
1923, m. m.). R-n B.
Barfotamunk och Barfotanunna,
munkar och nunnor, som antingen gå barfota el.
endast använda sandaler. Franciskanerna
upptogo först detta bruk.
Barfrid el. B e r g f r i d kallades i Sverige
under medeltiden dels ett vid belägringar
använt flyttbart torn, dels ett till skydd och
försvar byggt torn, vanligen i förbindelse
med fästningsmuren samt öppet inåt (vid
Visby ringmur); dels enstaka befästning,
borg, slott. Jfr Beffroi.
Bargello [-d^äTå], palats i Florens (se d. o.).
Bargiel [bä’rgll], W o 1 d e m a r, tysk
tonsättare (1828—97), kompositionslärare vid
musikhögskolan i Berlin. Hans av Schumann
starkt påverkade alstring omfattade
orkesterverk (uvertyrer, en symfoni), kammarmusik,
pianoverk och sånger vid piano.
Bargone [bargå’n], F. C., se F a r r è r e, C.
Bar gärning (på bar gärning), se I n f 1 a
gran t i.
Bar harbor [bä’ häTjo], nordamerik. badort
vid Atlanten på ön Mount Desert n. ö. om
Portland, Maine. Imponerande klippkust och
inland med sjöar, strömmar och berg.
Badorten i skyddat läge innanför smärre öar.
Ba’ri, negerstam av sudannegrerna, bosatt
kring övre Nilen, omkr. 350 km n. om
Albert-sjön. Kroppen är smärt och högväxt,
hudfärgen mycket mörk. Särskilt männen och de
ogifta flickorna gå så
gott som fullständigt
nakna. B. idka
jordbruk (durra, hirs,
bönor etc.), deras
förnämsta egendom är
boskap, och de leva
mest av mjölk. De äro
skickliga smeder och
bo i små byar, som
styras av
patriarka-liska hövdingar.
Mäktigast äro
regnmakarna, vilkas verksamhet
synes vara centrum för
folkets religiösa liv.
Först bekanta genom
egyptiska expeditionen 1842, voro b. under
egyptiska väldets tid ett troget stöd för den
hos dem i Lado residerande Emin pascha, efter
vars avtåg åt s. de föllo under mahdisterna. I
våra dagar rekrytera de till stor del egyptiska
armén; fordom använde även slavhandlare
dem mycket i sin tjänst. Barispråket är
besläktat med de mål, som talas av latuka, dinka,
schilluk m. fl. — Jfr Schweinfurths, Junkers
och Emins reseskildringar samt H. Schuchardt,
»Bari und Dinka» (i Zeitschrift für Kunde des
Morgenlandes, 1912).. K. G. L.
Barineger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
