Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnavård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Barnavård
902
nämligen lagen om fosterbarns vård, lagen
om uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn samt vissa
författningar om minderåriga förbrytare
(se d. o.). Den ogynnsamma ställning, som
de utom äktenskapet födda barnen intogo,
föranledde antagandet av det komplex lagar, som
äro kända under namnet 1917 års barnlagar.
De värnlösa barnen, som måste helt
omhändertagas, samt de, som kräva understöd i
hemmet, höra under fattigvården.
Deras antal beräknades 1922 till omkr. 108,000,
varav omkr. 30,000 voro helt omhändertagna.
De barn, som fostras mot ersättning i
annat hem än föräldrarnas och vissa
anförvanters och äro under 7 år gamla
(fosterbarn, se d. o.), höra under hälsovårds-,
fosterbarns- eller kommunaln ämnd.
Under barnavårdsnämnd (se d. o.)
stå slutligen dels de vanartade barnen och de,
som äro i fara att vanartas, dels de utom
äktenskapet födda. De förra behandlas olika
alltefter graden av vanart eller orsaken
därtill. Så kunna meddelas förmaningar eller
varning till föräldrar eller barn med efterföljande
tillsyn. Äro dessa åtgärder ej tillfyllest och
föreligger allenast fara för vanart, skiljes
barnet från hemmet och intages i annat
enskilt hem el. barnhem. Är verklig vanart
förhanden, intages barnet i skyddshem (se d. o.).
I utlandet verka på detta område s. k.
barndomstolar (se d. o.).
De utom äktenskapet födda barnens
förhållanden ha väsentligt förbättrats genom den
nya lagstiftningen. Så äro tydliga
bestämmelser givna om fastställande av faderskap och
underhållsbidrag eller barnuppfostringsbidrag
(se d. o.). Genom bestämmelsen, att för varje
barn utom äktenskapet skall tillsättas en
bar-navårdsman (se d. o.), ha moder och barn
erhållit ett väsentligt stöd.
Från olika håll har emellertid numera
påyrkats en centralisering av arbetet.
Sedan fattigvårdskommittén 1921 framlagt ett
förslag till »lag om den offentliga
barnavården», innefattande väsentliga förbättringar i
gällande lagar, deras sammanförande i en
enda lag samt centralisering av barnavården till
en enda kommunal myndighet, har en kungl.
prop. härom avlåtits till 1924 års riksdag.
Åtskilliga länge påtalade brister, såsom att
vanart hos ungdom i åldern 15—18 år i regel
ej kan beivras, att åtgärder mot kroppslig
vanvård av barn i föräldrahem ej kunna
vidtagas, att sakkunnig tillsyn från statens
sida över samhällets barnavård ännu delvis
saknas o. s. v., bli botade; och huvudtanken,
att i e n lag och i e n myndighets hand böra
samlas alla samhällets åtgärder för
fosterbarn, vanartade barn, utom äktenskapet födda
barn samt de nödställda barn, som helt måste
omhändertagas, är tillgodosedd.
Jämsides med den av stat och kommun
alltmer utvidgade verksamheten för barnets
skydd har den enskilda barnavården
utveck
lats. Föreningar, hem och anstalter av skilda
slag ha efter hand uppstått, och många
åtnjuta understöd av det allmänna.
Med hänsyn till barnens ålder kunna de
olika barnavårdsföretagen, vare sig de äro av
enskild eller offentlig natur, uppdelas i tre
grupper: åtgärder för de späda barnen och
deras mödrar, för barnen under och i
skolåldern samt för barn, som lämnat skolan.
Inom den första gruppen märkes särskilt
vad som gjorts för att åstadkomma
barnbörds-hus och barnavårdsundervisning (se d. o.).
För de blivande mödrarna ha (t. ex. i
Frankrike och England) upprättats
upplysningsby-råer. För att sammanhålla moder och barn
och tillförsäkra det senare den naturliga
näringen har (jämväl i Sverige) meddelats
am-premier åt digivande mödrar, varjämte
mo-derskapsförsäkring (se d. o.) i viss
utsträckning införts. Härtill kommer en hel del
hjälp-företag. såsom spädbarnshem, barnkrubbor,
»Mjölkdroppen», barnavårdsbyråer (se alla
dessa ord), vilka samtliga avse att stärka
sambandet mellan mor och barn.
Medan inom den nu nämnda gruppen den
fysiska vården av barnen utgjort huvudsaken,
tillkommer inom den andra även fostran.
Före skolåldern märkas sålunda
»barnträdgårdarna» (se Kindergarten) och vid
skolålderns inträdande arbetsstugor (se A
r-betsstuga) och de därmed likartade
bar-navärn och skolhem (se dessa ord). Av stor
vikt för barnens hälsa är vidare
barnbespisning (se d. o.) för klena och fattiga skolbarn
samt skollovskolonier (se d. o.) och
feriebarns-rörelsen för städernas barn.
Inom den tredje gruppen, barn som lämnat
skolan, är hittills föga åtgjort i vårt land,
men krav framställas allt starkare på hjälp
och stöd i olika avseenden.
För främjande av barnavården ha flera
olika sammanslutningar tillkommit. Inom
Svenska fattigvårdsförbundet finnes sålunda
ett särskilt barnavårdsutskott, som lämnar
råd och upplysningar, anordnar
instruktions-möten, utger skrifter, utsänder instruktörer i
spädbarnsvård o. s. v. Utskottet åtnjuter
statsunderstöd. För att främja barnavården
inom de nordiska länderna bildades 1919 en
nordisk sammanslutning, som 1921 höll sin
första kongress i Köpenhamn.
Sedan 1921 existerar en internationell
förening för barnaskydd (»Association
interna-tionale pour la protection de 1’enfance») med
huvudsäte i Bryssel,bildad vid en 1921 i Bryssel
anordnat internationell kongress. Sverige blev
1921 medlem av föreningen, och då bildades en
svensk sektion med över 50 medlemmar.
Förslag föreligger om att föreningen skall
anknyta sin verksamhet till Nationernas förbund.
Att den samhälleliga
barnavårdsverksam-heten så hastigt tillvunnit sig livligt
intresse och avsatt så stora spår i
lagstiftningen, torde bl. a. ha sin orsak i att man
allmänt börjar inse den fara, som samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
