Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barrow-in-Furness - Barrowsundet - Barrskogstyper - Barrsteklar - Barrträd, Koniferer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Barrowsundet—Barrträd
938
Walney flygskeppsverkstäder. Huvudort för
traktens järnutförsel. Importhamn för
trävaror från Sverige och Kanada. Tonnaget av
anlöpande fartyg 1920 utgjorde 347,000 ton.
Rika hematit- och koppargruvor i trakten ha
bidragit till stadens snabba utveckling från
en fiskarby med 300 inv. 1846.
Barrowsundet [bä’rffu-], ett sund, som
förenar Lancastersundet med Melvillesundet och
därigenom Baffinviken med Ishavet.
Upptäcktes av Parry 1819.
Barrskogstyper, se Skogstyper,
Svenska.
Barrsteklar, se Tallsteklar.
Barrträd, Coni’ferae, K o n i f é r er,
växt-grupp (klass), omfattande huvudmassan av de
nutida gymnospermerna och enligt gängse
uppfattning närmast härstammande från den
Tvärsnitt av en gren av Sequoia gigantea med flera
årsringar och hartsgångar i den innersta av dem.
40 gånger förstorad.
sedan äldre mesozoisk tid utdöda klassen
Cordaitales. De äldsta säkra fossila resterna
ha påträffats i yngre paleozoiska (permiska)
avlagringar. Troligen nåddes den rikaste
formutvecklingen under mesozoisk tid, då
sannolikt åtskilliga av de nutida släktena redan
funnos till, såsom Taxus, Araucaria och
Scia-dopitys. Flera av vår tids b. utgöra sålunda
kvarlevor (relikter) av en flora, som
existerade för många millioner år sedan.
B. äro med få undantag ständigt gröna träd
eller buskar. De nå icke sällan en höjd av
över 50 m. Stammen fortsätter mestadels
genom hela kronan; förgreningen är rik, ofta
egendomlig och påfallande. Icke sällan är
skottsystemet uppdelat i lång- och kortskott
(t. ex. hos tallen, lärken, Phyllocladzis). Bladen
äro vanligen fleråriga (undantag bilda t. ex.
sumpcypressens och lärkens barr), hela,
spiral-ställda (t. ex. fig. 6 å pl.), korsvis motsatta el.
kransställda (fig. 10) och sitta antingen direkt
på grenarna eller på särskilda, starkt
förkortade skott (fig. 3). I allmänhet äro de
flesta av bladen utbildade som assimilations-
Tvärsnitt av ett barr av sibirisk gran med en central
kärlsträng och två sidoställda hartsgångar.
55 gånger förstorat.
organ, men hos Phyllocladus ha de reducerats
till fjäll, i det att grenarna (kortskotten)
själva blivit bladlika och övertagit bladens
funktion (fyllokladier; fig. 28). De
assimilerande bladen äro fjällika (t. ex. fig. 29),
nål-eller sylformiga (fig. 3; s. k. barr, därav
namnet barrträd), lansettformiga (fig. 27) eller
t. o. m. någon gång äggrunda. Hos vissa
släkten uppträda de bägge förstnämnda slagen
hos samma individ (jfr t. ex. ungdomsformerna
hos tuja och andra cypressartade barrträd,
»retinospora»). Ett släkte (Sciadopitys’)
ut-märkes av egendomliga dubbelbarr. B. sakna
kärl i den sekundära veden, som i stället till
största delen består av trakeider med
ringporer. Mycket karakteristiska äro de särskilt
i barken och bladen ofta förekommande
hartsgångarna. — Blommorna sakna hylle och äro
enkönade. Han- och honblommor sitta på
samma eller skilda stånd. De förra bestå oftast
av talrika i spiral eller kransar ordnade,
fjälllika eller sköldformade ståndarblad med
tvåtill flerrummiga ståndarknappar.
Honblommorna sitta mera sällan ensamma (t. ex. fig.
13) utan mestadels samlade i mer eller mindre
kotteliknande blomställningar. De bilda
antingen en på 1—3 år mognande, förvedad
kotte (fig. 2, 4, 6 etc.) eller en klotformig,
köttig sådan (bärkotte; fig. 10) eller slutligen
ett nötliknande frö i ett mer eller mindre
köttigt hölje (arillus; fig. 12). Fröna äro för
det mesta äggrunda eller avlånga, ofta
sammantryckta och ej sällan med vinge försedda
nötter, som äga hårt eller läderartat skal. —
Klassen Coniferae indelas vanligen i två
familjer: 1. Taxaceae, dit bl. a. idegran, Torreya,
Podocarpus och Phyllocladus höra; 2. Pina-
Tvärsnitt av ett barr av sumpcypress med en central
kärlsträng och därunder en hartsgång. 50 gånger
förstorat.
ceae, till vilken gran, tall, lärk, ceder, en,
cypress o. s. v. räknas. Den förstnämnda visar
den rikaste utvecklingen på södra halvklotet,
den senare på det norra. — Ehuru b. i nutiden
omfatta jämförelsevis få arter (omkr. 450),
varav blott fyra äro inhemska i Skandinavien,
spela de genom sin individrikedom och storlek
samt genom sina för människan viktiga
egenskaper en i flera avseenden högst betydande
roll. I synnerhet i de tempererade zonerna
men även i det tropiska bältet bestämma b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
