Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bassermann, Albert - Bassermann, Ernst - Bassermann, Friedrich Daniel - Basses-Alpes - Basses-Pyrénées - Bassett - Bassettflöjt - Bassetthorn - Bassewitz, Henning Friedrich von - Bassi, Charles - Bassi, Giovanna - Bassiasmör - Basso continuo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Bassermann, E.—Basso continuo
986
Percy i »Henrik IV», Mefistofeles, Egmont,
Nathan den vise, Filip II i »Don Carlos»,
Guido Colonna i
»Mon-na Vanna», Rubek i
»När vi döda vakna»,
Striese i
»Sabinskor-nas bortrövande». B.
besökte 1920
Stockholm med Deutsches
Theater under
Rein-hardt och spelade där
Shylöck, herrn i
»Oväder» (Strindberg),
vagabonden i »Skulden
till allt» (Tolstoj) och
Herbot i »Den stora
scenen» (Schnitzler).
Biogr. av Thering (1920). G. K—g.
Bassermann, Ernst, tysk politiker (1854
—1917). Blev 1880 advokat i Mannheim samt
var 1893—1903 och från 1904 till sin död led.
av tyska riksdagen,
där han tillhörde det
nationalliberala
partiet och efter
Ben-nigsen (d. 1902) blev
partiets ledare.
Under tiden för
rikskanslern Bülows
blockpolitik stod B. i intim
kontakt med honom. B.
var en varm patriot,
deltog trots sin ålder
en tid i världskriget
som officer och tog
under de första krigsåren
ofta till orda i riksdagen i frågor om kriget
och dess mål. Biogr. av F. Mittelmann (1914)
och K. Bassermann (1919).
Bassermann, Friedrich Daniel, tysk
politiker (1811—55), bokhandlare. Invald i
Badens andra kammare 1841, blev B. en av
oppositionens ledare och ivrade för Tysklands
enhet. Han blev 1848 regeringens
förtroendeman vid förbundsriksdagen i Frankfurt a. M.
och uppträdde i nationalförsamlingen mot
yttersta vänsterns radikalism. I
riksministä-ren Gagern var han en tid
understatssekreterare för inrikesärenden och blev sedermera
ledare för Gothapartiet, som önskade
anslutning till Preussen. Han kände sig snart
besviken på Preussens politik och led djupt av
demokraternas beskyllningar för förräderi
mot den liberala saken samt drevs av ett
svårt nervlidande till självmord.
Basses-Alpes [bäs-aTp], se A 1 p e s.
Basses-Pyrénées [bäs-pirene’], se Pyrénées.
Basse’tt (it. base’tto, dim. av ba’sso, bas),
gammalt namn på violoncellen.
Bassettflöjt, äldre slags flöjt, stående en
kvint lägre än altflöjten och en kvint högre
än basflöjten.
Bassetthorn, ett böjt, med hål och klaffar
försett, klarinettartat biåsinstrument av
buxbom, med ljudtratt av mässing. Omfånget
är hela fyra oktaver (F—f3). Det klangsköna
instrumentet, som i nyare tid kommit ur
bruk, användes i synnerhet under slutet av
1700-talet, t. ex. av abbé Vogler i
kyrkokom-positioner och av Mozart i »Titus»,
»Re-quiem», m. m. — B. kallas även ett visst
rörregister i orgelns pedal, närmast likt principal.
Ba’ssewitz, Henning Friedrich von,
holsteinsk diplomat (1690—1749). Trädde i
tjänst hos Holsteins administratör, Kristian
August, som var förmyndare för Karl XII:s
systerson Karl Fredrik, och underhandlade
1714 i Petersburg om giftermål mellan Karl
Fredrik och tsar Peters dotter Anna. 1719
kom B. till Stockholm, utnämndes till
hol-steinskt gehejmeråd och blev snart Karl
Fredriks förtrogne rådgivare samt en av de
synliga ledarna för det holsteinska partiet.
Ivrigt verksam för sin herres sak, bidrog B.
likväl genom skrytsamt övermod och
oförsiktighet i hög grad till holsteinska
partipolitikens fiasko i Sverige. Efter holsteinska
partiets upplösning återvände han med sin herre
till Holstein och föll sedermera i onåd.
Ba’ssi, Charles, ital. arkitekt (1772—
1840). Var i Stockholm elev av Desprez,
studerade även i Italien, gjorde ritning till
herrgården Aske (se d. o.) i Uppland (1802, i
formädel nyklassisk stil) och ledde i Äbo
bygget av akademihuset (1802—15, efter ritningar
av K. Gjörwell). Den imponerande
solennitets-salen är B:s verk. 1810—24 var han
intendent över statens byggnader i Finland. G—g N.
Ba’ssi, Giovanna, ital.-svensk dansös
(1765—1834), syster till Charles B. Italienska
till börden och född i Paris, var hon
premiärdansös vid Kungl. teatern i Stockholm
1783—94 och var enligt Kellgrens omdöme
den skickligaste dansös den svenska scenen
dittills haft. Hon prisades ock för sin
utomordentliga skönhet. Hon hade en långvarig
förbindelse med Gustav III:s gunstling A. F.
Munck och gifte sig 1794 med en godsägare
P. H. Sehön. Hennes dotter med Munck
påstods ha i sin ungdom haft mycket tycke
med den unge Gustav IV Adolf och antages
ha gett uppslag till Tintomara i Almquists
»Drottningens juvelsmycke».
Ba’ssiasmör, gemensamt namn på olika
fett-arter, framställda ur frön, tillhörande flera i
Indien och tropiska Afrika inhemska
sapo-t a c é e r. Viktigaste hithörande fettformer
äro s h i s m ö r, som framställes av
shismör-trädet (Butyrospermum Parkii), illipeolja
el. m a h w a s m ö r av mahwaträdet (Illipe
latifolia) samt fulva- el. indiska
smöret av ful vaträdet (Illipe butyracea).
Ba’sso conti’nuo, it., »oavbruten bas». 1.
I äldre kyrkomusik mycket bruklig, i lika
tonfigurer (mest åttondedelar) med få avbrott
fortgående instrumentalbas, som gentemot de
övriga (särskilt sång-) stämmorna bildar en
självständig gång. — 2. Basstämma, som
spelar med i hela stycket, i motsats till basso
r i p i e n o, som medverkar endast i tutti men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
