Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baudin, Alphonse - Baudin, Charles - Baudin, Pierre - Baudissin - Baudissin, Gustav Adolph - Baudissin, Wolf Heinrich - Baudissin, Wolf von (Freiherr v. Schlicht) - Bauditz, Sofus - Baudouin, Pierre-Antoine - Baudouin de Courtenay, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
Baudin—Baudouin de Courtenay
1022
Baudin [bådä’], Alphons e, fransk
politiker (1811—51). Var läkare, blev 1849
deputerad och tillhörde yttersta vänstern.
Namnkunnig blev han genom sin död. Han stupade
nämligen på en barrikad den 3 dec. 1851 vid
Napoleons statskupp och kom därigenom att
stå för medvetandet som en frihetens martyr.
Demonstrationer vid hans grav 1868 och
insamling till ett monument föranledde en
process, som gav Gambetta tillfälle att vinna
ryktbarhet som försvarsadvokat och politisk
talare. B:s lik överfördes 1889 till Panthéon.
Baudin [bådä’], Charles, fransk amiral
(1784—1854). Utmärkte sig redan 1812 som
fregattkapten under en träffning med
engelsmännen. 1838 sändes han, nyss bliven
kon-teramiral, till Mexiko för att kräva
upprättelse för våldsamheter mot franska
köpmän. Genom bombardemanget och erövringen
av fästet San-Juan d’Ulloa tvang han Mexiko
till eftergift. 1848 uppträdde han som
överbefälhavare över franska medelhavsflottan
till förmån för folket i Neapel i dess strid
mot lazzaronerna och trupperna samt
skyddade i förening med engelsmännen Messina
mot ödeläggelse av de neapolitanska
trupperna. Biogr. av Jurien de la Gravière (1888).
Baudin [bådä’], Pierre, fransk politiker
(1863—1917), brorson till A. B. Advokat och
invald i deputeradekammaren 1889, var han
1899—1902 minister för offentliga arbeten i
Waldeck-Rousseaus
regering och verkade
därunder för
utvecklingen av landets
kanalsystem och
hamnväsen samt var en av
huvudorganisatörerna
av världsutställningen
i Paris 1900. Han blev
senator 1909, tillhörde
demokratiska vänstern
och var 1913
marinminister i Briands och
Barthous ministärer.
Av B:s många skrifter
märkas »Points de vue frangais» (1906), »La vie
de cité» (1908), »Le budget et le deficit» (1910,
flera uppl.), »L’argent de la France» (1914).
Båu’dissin, tysk »uradlig» släkt från
Ober-Lausitz, omtalad redan på 1200-talet och
uppkallad efter staden Bautzen. Dess huvudgren
inflyttade på 1600-talet till Danmark. Flera
medlemmar av släkten deltogo i det
slesvig-holsteinska upproret 1848—50 och lämnade
sedan Danmark. En tysk släktgren fick 1741
riksgrevlig värdighet. Flera släktmedlemmar
skrevo sig Bauditz, och under detta namn
blev släkten naturaliserad som dansk adel
1884 (därvid även författaren Sofus Bauditz).
Båu’dissin, Gustav Adolph, dansk
krigare (1629—95), son till W. H. B. (skrev sig
även Bauditz). Deltog som generalmajor i
Kristian V :s krig mot Sverige och förjagade
svenskarna från Bremen 1675. Som medlem
av generalitetet och krigskollegiet deltog han
under skånska fälttåget 1676—77 i
belägringen av Malmö och slagen vid Lund och
Landskrona. Då B. misslyckats med den s. k.
kavalkaden till Kristianstad (aug. 1677), som
företogs för att undsätta Landskrona, tog han
avsked och slog sig ned på sina gods i
Ost-friesland.
Bau’dissin, Wolf Heinrich, tysk
krigare (1579—1646). Vann i kejserlig, pfalzisk
och dansk krigstjänst rykte som tapper men
om manstukten föga noggrann rytteriöverste.
Han blev 1628 överste i svenska armén, för
vars räkning han värvade tyska ryttare, men
föll på hösten s. å. i polsk fångenskap och
blev fri först i jan. 1630. B. utnämndes 1631
till generallöjtnant vid kavalleriet, utmärkte
sig vid Werben, deltog i slaget vid
Breiten-feld, förde 1632 efter Åke Tott självständigt
befäl i nedre Sachsen och tog, harmsen över
missräkningar i förläningsväg, avsked 1633.
övergången i kursachsisk tjänst juli 1635,
blev han okt. s. å. av svenskarna slagen vid
Dömitz och tog 1636 svårt sårad avsked. På
1640-talet uppträdde B. i Danmark som
underhandlare och värvare för polsk räkning.
Båu’dissin, Wolf von, tysk förf., pseud.
»Freiherr v. Schlicht» (f. 1867). Har
författat flera romaner, humoresker och
teaterstycken, huvudsakligen ur militärlivet, övers,
till sv. äro »Excellensen Seyffert» (1904),
»Officersadel» (1907) m. fl.
Båu’ditz, Sofus, dansk förf. (1850—1915),
av den till Danmark inflyttade tyska släkten
Baudissin (se d. o.). Var i många år
föreståndare för Kungl. teaterns elevskola och
lärare samt skoldirektör i Köpenhamn och
fick professors titel. Mest bekanta av B:s
många berättelser, som kännetecknas av goda
naturskildringar och godmodig borgerlig
humor, äro »Historier fra skovridergaarden»
(1889), »Kroniker fra garnisonsbyen» (1892),
»Hjortholm» (1896) och smärre berättelser, av
vilka flera liksom de tre föreg. översatts
till sv. Sonen G. L. B. utgav 1917 en biogr.
över B.
Baudouin [bådoä’], Pierre-Antoine,
fransk målare (1723—69), elev till Boucher.
Hans gouachemålningar behandla oftast
frivola genremotiv, hämtade både från den
förnäma världens budoarer och från pigors och
bondflickors kärleksäventyr i vindskupor och
logar. Den franska rokokons lösa men
förfinade seder ha knappast av någon konstnär
framställts mera ohöljt o. med mera spirituell
elegans. Både i original o. reproducerade i
kopparstick av Moreau och andra fingo hans
arbeten en mycket vidsträckt spridning. H. W-n.
Baudouin de Courtenay [bådoä’ de kortnä’],
Jan, polsk-rysk språkforskare. F. 1845 nära
Warschau; blev professor i slaviska språk i
Kazan, sedan i Dorpat; efter att en rad av år
ha varit prof, i jämförande språkforskning i
Petersburg återbördades han efter
revolutionen åt Polen. B. har utvecklat omfattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
