Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baudouin de Courtenay, Jan - Baudrillart, Alfred - Baudrillart, Henri Joseph Léon - Baudry, Paul - Bauer, Bruno - Bauer, Fritz Jakob - Bauer, Gustav Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1023
Baudrillart—Bauer, G. A.
1024
delvis banbrytande verksamhet som lingvist,
särskilt inom olika områden av sia vistiken;
inom denna var han en av de första, som
inriktade studiet på språkens psykologiska och
fysiologiska sidor, och en av de första, som
upptog modern dialektforskning. A. Kgn.
Baudrillart [bådrijä’r], Alfred, fransk
historiker och präst (f. 1859), son till H. J. B.
Blev 1890 fil. dr, inträdde i oratorianernas
orden, prästvigdes 1893 och blev 1895 teol. dr.
Sedan 1894 historielärare vid ITnstitut
catholique, blev han 1907 dess rektor och är
därjämte sedan 1908 ärkebiskopens av Paris
generalvikarie. B:s förnämsta arbete är hans på
grundliga spanska arkivstudier vilande
»Phi-lippe V et la cour de France» (5 bd, 1890—•
1900). Han har i påvemaktens intresse
författat en rad polemiskt lagda skrifter, t. ex.
»L’église catholique, la renaissance et le
pro-testantisme» (1904) och »L’enseignement
catholique dans la France contemporaine». Under
världskriget stiftade han 1915 en sedermera
livligt verksam propagandasammanslutning,
»Comité catholique de propagande fran^aise
å 1’étranger», och framställde i »La guerre et
le catholicisme» (1915) den germanska
kulturen såsom i grund och botten irreligiös. B.
blev 1918 led. av Franska akad V. S-g.
Baudrillart [bådrijä’r], Henri Joseph
L é o n, fransk nationalekonom o. moralfilosof
(1821—92), fader till A. B. Var från 1852
universitetslärare och 1855—65 huvudredaktör av
Journal des économistes. Bland hans många
värdefulla skrifter äro att märka det intres
santa stora verket »Histoire du luxe privé et
public» (4 dir, 1878—80) samt »Des rapports
de la morale et de 1’économie politique» (1860)
och »Les populations agricoles de la France»
(1888—93). Grundtanken i hans lärar- och
skriftställarverksamhet var
överensstämmelsen mellan moralens och nationalekonomiens
läror. E. Hkr.*
Baudry [bådri’], Paul, fransk målare
(1828—86), var en av de främsta
representanterna för tidens akademiska salongsklassicism.
Hans konst var starkt påverkad av italienskt
renässansmåleri, men det skarpa, inträngande
naturstudiet ägde modern parisisk karaktär.
Hans mest omfattande verk är en serie av 33
målningar i Stora operans foajé i Paris,
allegoriska kompositioner över ämnena Parnassen,
Sorgespelet, Lustspelet m. fl. — för fransk smak
och skicklighet högst belysande konstverk. B.
var även en solid porträttmålare. G—gN.
Båu’er, Bruno, filosof (1809—82). Var
urspr. teol. docent i Berlin och Bonn men
blev efter sina arbeten »Kritik der
evange-lischen Geschichte des Johannes» (1840) och
»Kritik der evangelischen Geschichte der
Synoptiker» (1841—42) berövad rätten att som
docent meddela undervisning. B., som urspr.
tillhört den hegelska skolans yttersta höger
och mot David Strauss filosofiskt försvarat
den evangeliska historiens
uppenbarelsekarak
tär, blev efter sin brytning med ortodoxien en
av de radikalaste representanterna för den
hegelska vänstern (se Hegel), bekände sig
vara ateist och riktade häftiga angrepp mot
kristendomen och dess historiska källor. Bl. a.
hävdade han, att Jesusgestalten var en
produkt av urevangelistens skapande fantasi och
att evangelierna och de paulinska breven voro
förfalskningar från 2:a årh. e. Kr. M. Pf.
Båu’er, Fritz Jakob, kirurg,
generalfältläkare (f. 1864 17/8). Blev med. lic. i Lund,
studerade kirurgi som amanuens och
underläkare å Serafimerlasarettet i Stockholm samt
under studieresor i utlandet. Som läkare vid
Malmö allmänna sjukhus (från 1896) blev B.
bekant genom sina operationsresultat, särskilt
som blindtarmsoperatör, och sin framstående
organisationsförmåga. Under hans ledning
utvidgades och ombyggdes Malmö allmänna
sjukhus med särskilt tillgodoseende av tidens
krav på specialsjukvård. B. blev 1906
överläkare på dess kirurgiska avdelning och
sjukhusets styresman. 1907 blev han med.
hedersdoktor i Lund. Han tjänstgjorde under
Bal-kankrigen som chef för en ambulans i Serbien,
grundade under världskriget en svensk
krigs-sjukhusavdelning i Wien och var 1915—1"
dess förste chefkirurg. B. är sedan 1917
generalfältläkare. R. W.*
Båu’er, Gustav Adolf, tysk politiker
(f. 1870). Hade i sin ungdom anställning som
vaktmästare vid ämbetsverk, slöt sig till
socialdemokratien och var 1903—08 sekreterare vid [-centralarbetarsekreta-riatet.-]
{+centralarbetarsekreta-
riatet.+} Som vice ordf,
i de tyska
arbetarnas landsorganisation
(fackföreningarnas
»generalkommission»)
1908 utövade han i
samverkan med ordf.
Legien stort
inflytande på
fackföreningarnas hållning under
kriget. Sedan 1912
var han medlem av
tyska riksdagen. B.
inträdde 5 okt. 1918
som arbetsminister i prins Max’ av Baden
ministär, innehade efter revolutionen
samma post i ministären Scheidemann och blev
1919 medlem av tyska
nationalförsamlingen. Som fackminister gav han prov på goda
socialpolitiska insikter och lugn moderation.
Vid socialdemokraternas överläggningar i juni
1919 om de allierades ultimatum i
fredsfrågan uppträdde B. först för de hårda
fredsvillkorens avvisande, men han åtog sig, sedan
riksdagsledamöternas majoritet bestämt sig
för fredens undertecknande, 21 juni
minister-presidentskapet (sedan aug. s. å., efter den
nya författningens ikraftträdande, med den
gamla titeln rikskansler) och genomdrev 23
juni i nationalförsamlingen beslutet om
freds-traktatens undertecknande utan förbehåll. B-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
