Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bauernfeind, Karl Maximilian von - Bauernfeld, Eduard von - Bauernfänger - Bauges, Les - Bauhin, Caspar - Bauhinia - Baumann, Oskar - Baumann-Jerichau, Elisabeth - Baumé, Antoine - Baumégrader, Bé - Baumeister, Bernhard (Baumüller) - Baumgarten, Alexander Gottlieb - Baumgarten, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1027
Bauernfeld—Baumgarten, H.
1028
gren och har utgått i en mängd upplagor. Hans
verksamhet inom geodesien präglas av
målmedveten strävan att skapa teoretiskt riktiga
och praktiskt bekväma mätningsmetoder. B:s
undersökningar om den terrestra refraktionens
inverkan på höjdmätningar och om felkällorna
vid höjdmätning med barometer äro
epokgörande. Bland av B. konstruerade nya
mätnings-instrument märkas vinkelprismat och
en efter honom uppkallad distansmätare.
Innan B. uteslutande ägnade sig åt geodesien,
utgav han »Beitrag zur Theorie der
Brücken-gewölbe» (1846) samt en skrift om järnbroar,
som gav uppslaget till utvecklingen av Paulis
metoder för brovalvbyggnad av järn. E. F-m.
Baü’ernfeld [-fält], Eduard von,
österrik. förf. (1802—90). Gjorde sig känd som
talangfull och produktiv lustspelsförfattare av
fransk skola. Bland hans pjäser må nämnas
de även i Stockholm på 1820—-40-talet
uppförda »Bekännelserna» och »Dagboken», den
politiska satiren »Grossjährig» (1846) och
»Mädchenrache» (1881).
Bau’ernfänger, ty., »bondfångare» (se d. o.).
Bauges, Les [läbå’$], franskt alplandskap
i dep. Savoie, n. v. om Isère, kring övre
Ché-ran; huvudort: Le Chåtelard. Dess 14
kommuner bildade fordom en federativ republik.
Bauhin [båä’], C as par, schweiz.
botanist (1560—1624), med. professor i Basel. B:s
»Prodromus theatri botanici» (1620) och
»Pi-nax theatri botanici» (1623) innehöllo det
första försöket till
kritisk behandling
av det botaniska
vetandet. B.
grupperade växterna
efter allmän yttre
likhet, för vilken
han hade skarpt
öga; flera av hans
grupper (gräs,
liljeväxter o. a.)
gälla ännu. De
uppställda grupperna
sakna dock både
namn och
karaktärer; de enskilda
växterna beskrivas däremot kort och
träffande, medan släktnamnen, av vilka många ännu
gälla, sakna karakteristik. B. har således
icke, som stundom påståtts, klart fattat
skillnaden mellan släkte och art. B:s kritiska
översikt av äldre botanisk litteratur har ännu
värde. Han var även en för sin tid
framstående anatom. E—k N—d.
Bauhi’nia, växtsläkte av fam. Leguminosae,
omfattande omkr. 150 tropiska, ofta
lianbildande träd eller buskar, med ofta tillplattad o.
vriden stam. Rotbarken och bladen av B.
to-mcntosa användas i medicinen, och av samma
arts frön erhålles en förträfflig fet olja. Ett
värdefullt virke fås av B. acuminata, b e r
g-ebenholts, och av bastet av B.
race-mosa förfärdigas i Ostindien tåg av stor
styrka; samma art lämnar även s. k. s e
m-gummi. G. L—m.
Båu’mann, Oskar, österrik,
forskningsresande (1864—99). Efter resor i Montenegro
och Kongo ägnade han sig från 1888 åt
utforskandet av Tyska Östafrika, där han bl. a.
undersökte floden Kagera. Från 1896 var
han österrik, konsul i Sansibar. Bland hans
arbeten märkas »Usambara» (1891), »Durch
Massailand zur Nilquelle» (1894) och »Der
Sansibar-Archipel» (1896—99). O. Sjn.
Baumann-Jerichau, Elisabeth, dansk
målarinna, se Jerichau.
Baumé [båme’], A n t o i n e, fransk kemist
(1728—1804). Blev 1752 professor vid
farma-ceutiska skolan i Paris och uppfann en
areo-meter. Se Areometerskalor.
Baumégrader [båme’-] el. B é, uppkallade
efter A. Baumé, se Areometerskalor.
Båu’meister [-alster], Bernhard (eg.
Bau-müller), tysk-österrik. skådespelare (1828—
1917). B., som debuterade i Schwerin 1847,
blev 1852 fäst vid Wiens Burgtheater, där han
1857 utnämndes till hovskådespelare och sedan
oavbrutet verkade till sin död, en tid även
såsom regissör. Järnhård kraft, manlig
värme och förlösande humor voro grundtonerna i
hans konst, naturen själv hans rättesnöre.
B:s underbara vitalitet och sunda
verklighetssinne gjorde honom vid åttio år lika modern
som vid fyrtio, och hans välgörande inflytande
såsom lärare sträckte sig över ett par
generationer. Bland B:s roller märkas Falstaff i
»Henrik IV» och »Muntra fruarna i Windsor»,
»Götz von Berlichingen», Miller i »Kabal och
kärlek», Werner i »Minna von Barnhelm»,
Odoardo i »Emilia Galotti» och patriarken i
»Nathan den vise». G. K—g.
Bau’mgarten, Alexander Gottlieb,
tysk filosof och estetiker (1714—63),
professor i Frankfurt a. d. Oder. B. tillhörde såsom
filosof Wolfs skola
och har sin största
betydelse inom
estetiken, vilken
vetenskap fick sitt namn
av honom. B.
definierade det sköna såsom
sinnligt åskådad
fullkomlighet. S-e.
Bau’mgarten, H e
r-m a n n, tysk
historiker (1825—93). Var
professor i historia i
Strassburg 1872—89.
Hans förnämsta verk
är »Geschichte Karls
V.» (3 bd, 1885—92).
Även förtjäna
nämnas »Geschichte
Spaniens vom Ausbruch
der französischen
Revolution» (3 bd, 1865
_ ,. . . . .. . . —71) och »Karl V.
B auhinui-st&m: 1 sedd Iran ’ .
sidan: 2 sedd framifrån. und dl© dGUtSCuG
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
