Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baur, Ferdinand Christian - Bauschinger, Johann - Bauska (Bauske) - Baussnern, Waldemar von - Bautasten - Bautzen - Baux, Les (Les Beaux) - Bauxit, Beauxit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Bauschinger—Bauxit
1032
tifik granskare av våra kristna urkunder och
tecknare av kristenhetens äldsta skede. Han
sökte därvid en förklaring av den evangeliska
historien och den nytestamentliga kanon med
stöd av de lagar, som enligt honom bestämde
det historiska skeendet. Början gjordes med
Paulus; hans i en avhandling 1831 började
undersökningar fingo sin sammanfattning i
ett större verk: »Paulus, der Apostel Jesu
Christi» (1845; 2:a uppl. 1867). Två stora
motsatser känneteckna enligt B. urkristendomen:
en judektistlig, blott genom tron på Jesus som
Messias från judendomen skild riktning samt
den av dessa judekristna med stark bitterhet
bekämpade panlinismen. De båda motsatta
polerna följde B. i deras avläggare under de
första århundradena, tills den katolska kyrkan
framträder som deras enhet. Från Paulus gick
B :s forskning, ledd av samma idéer, in på
evangeliernas svåra område. De motsatta
tendenserna göra sig ock här gällande: den
judekristliga hos Matteus, den paulinska hos
Lukas, medan Markus söker täcka över den
grella skillnaden; Johannesevangeliet smälter
till sist samman judekristendom och paulinsk
åskådning i en högre enhet. De viktigaste
arbetena från denna fas av B:s forskning äro
en avhandling om Johannesevangeliet (1844)
och »Kritische Untersuchungen über die
ka-nonischen Evangelien» (1847). B:s
grunduppfattning förde hos honom till en radikal
brytning med hävdvunna meningar om
nytestamentliga skrifters tillblivelse; så menade han
sig t. ex. blott kunna erkänna äkthet åt
Galaterbrevet, de båda Korintierbreven och
Romarebrevet (det mesta därav);
Apostlagärningar ansåg han vara en efterapostolisk
produkt o. s. v.
Frågeställningarna inför de enskilda
skrifternas problem ha i senare tider förändrats
och fördjupats. Värdet av B:s rekonstruktion
av de första kristna århundradenas historia
med den av honom företagna fördelningen av
skrifterna som uttryck för en stor pågående
kamp har starkt betvivlats och förnekats.
Därmed kan dock ej den äran fråntagas honom,
att han blåst liv i forskningen om
urkristendomen. B:s sista arbete blev en kyrkohistoria
i fem band (1853—63), av vilka de tre sista
utgåvos efter hans död.
B. fick livlig anslutning bland yngre
framstående forskare (yngre
Tübingensko-1 a n), som flitigt stredo för och vidare utförde
hans idéer (dit hörde bl. a. B:s svärson Eduard
Zeller, Schwegler, Hilgenfeld, Holsten). — Litt.:
Biografier av Fraedrich (1908) och Schneider
(1909). E. A.
Båu’schinger, J o han n, tysk föregångsman
inom materialprovningsväsendet (1834—93).
Blev 1868 professor vid tekniska högskolan i
München, där han byggde den första statliga
materialprovningsanstalten i världen och
utförde berömda undersökningar, särskilt över
byggnadsmaterialiers egenskaper och lagarna
inom hållfasthetsläran.
Bäu’ska (B a u e k e), stad i s. Lettland, 45
km s. ö. om Mitau; 5,600 inv. (1922). Export
av spannmål och linfrö. Dess slott intogs 1625
av Gustav Adolf men måste 1628 efter 5
veckors belägring uppges till polackerna. Ånyo
intogs det av svenskarna 1658 under Douglas
och 26 juli 1701 av Karl XII. Det uppgavs
12 sept. 1705 till ryssarna.
Båu’ssnern, Waldemar von, tysk
tonsättare (f. 1866). Utövade dirigentverksamhet
i Mannheim, Dresden och Köln och blev 1908
föreståndare för musikhögskolan i Weimar. B.
har komponerat 4 symfonier, kammarmusik,
uvertyrer, körsånger, solosånger med orkester
samt operor, bl. a. »Dürer in Venedig» och
»Der Bundschuh». E. F-t.*
Bautastenar. Västergötland.
Båu’tasten, sten, rest av de gamla
nordborna som minne över död man, minnessten
(även bildl.), särskilt rest sten utan inskrift
men ofta med inristade figurer, t. ex. ett kors.
— Minnesstenar med runinskrifter kallas
runstenar (se d. o.).
BåuTzen, stad i ty. republ. Sachsen
(Ober-lausitz) vid Spree, 37,681 inv. (1919). Vacker
gammal stad, högt belägen vid floden med
murar, torn och slott (Ortenburg), viktig
industriort (spinnerier, metallindustri). — IB.
låg Torstenson 1643 i ett befäst läger. Strax
ö. om staden segrade i slaget vid B. 21
maj 1813 Napoleon över preussare och ryssar.
Se bild å sp. 1033.
Baux, Les [läbå’] el. Les Beaux, by i
Provence i Sydfrankrike, dep. Bouches-du-Rhöne,
n. ö. om Arles; 216 inv. (1921). Ligger vid
foten av en hög klippa och har nästan helt
bevarat sitt ålderdomliga utseende med ur
kalkklippan huggna hus i vacker
renässansstil. Efter B. har en av de berömdaste
släkterna i Provence, baronerna av B., sitt namn.
Deras slott, nu i ruiner, var under
trubadurtiden säte för ett lysande »kärlekshov». — Jfr
även Bauxit.
Bauxit [båsi’t] el. B e a u x i t, mineral,
bestående av aluminiumhydroxid av
sammansättningen Al2 O (OH)». Användes som
råmaterial för framställning av aluminium och
alu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
