Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bayern (Bajern) - Författning och förvaltning - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Bayern (Historia)
1042
na enligt motsvarande regler likaledes begäras
i författnings- och lagfrågor. Beträffande
resultatet av omröstningarna finnas vissa
relativt restriktiva bestämmelser om kvalificerad
majoritet; så fordras vid vanliga lagar, att
en femtedel av valmännen deltagit i
omröstningen, vid författningsfrågor fordras dels att
två tredjedelar av väljarna deltagit, dels två
tredjedels majoritet av de avgivna rösterna.
— Rättskipningen ombesörjes av domstolar av
fyra olika instanser. Utom i domstolsdistrikt
är B. indelat i förvaltningsområden
(Regier-ungsbezirke) och lokalförvaltningsdistrikt (163
Bezirksämter och 43 »omedelbara städer») med
särskilda representationer. H. T—n.
B:s vapen återges å bild sp. 1036.
Lands-färgerna äro vitt och blått. — Om det forna
konungariket B:s genom 1918 års revolution
avskaffade ordnar se Ordnar.
Historia. B. söder om Donau var under
kejsartiden införlivat i romerska riket (prov.
Vindelicia, Raetia, Noricum) och togs under
folkvandringen i besittning av de germanska
bajuvarierna från Böhmen, vilka
utbredde sig från Lech till Enns, senare
ytterligare österut och på 500-talet kommo under
frankerna men bibehöllo egna hertigar av
agilolf ingernas ätt till 788, då den
siste hertigen, Tassilo III, avsattes av Karl
den store. Kristendomen hade något tidigare
slutgiltigt befästs i B. genom Vinfrid
(Boni-fatius). Efter karolingiska rikets delning
återuppstod B. som vasallhertigdöme under tyske
konungen, genom Arnulf (d. 937). Det gavs
sedan som hertigdöme i län till medlemmar
av olika stormansätter, 1070 till welfiska
ätten (se W e 1 f) och omsider efter Henrik
lejonets aktförklaring 1180 åt pfalzgreven
kurfurst Otto av Wittelsbach, stamfader för
den intill 1918 regerande bayerska
fursteätten. Med B. förenades redan 1214 Rhenpfalz,
som gavs som län åt Ottos son Ludvig. Under
welfernas tid hade bayrarnas stam ledningen
inom tysk odling, men hertigdömet
minskades bl. a. genom uppkomsten av ett
självständigt Österrike (se d. o.) och var på
mångfaldigt sätt splittrat i feodala
underbesittningar. Hertigdömet minskades ytterligare under
wittelsbacharna (Steiermark, Tyrolen), och
samtliga besittningarna voro från 1340
delade mellan en äldre linje, som erhöll P f a 1 z
(se d. o.), omfattande Rhenpfalz och en del av
bayerska Nordgau (hädanefter kallat
Ober-pfalz), och en yngre linje, som fick Egentliga
Bayern (Oberbayern, Niederbayern); med det
förra förenades 1356 kurvärdigheten. Pfalz
blev under reformationen protestantiskt, B.
förblev katolskt och gjordes av Maximilian I
(se d. o.), som regerade 1597—1651, till en
högborg för motreformationen. Som ligans
huvudman och kejsarens vän ledde han under
trettioåriga kriget kampen mot de tyska
protestanterna och vann 1623 från sin frände
Fredrik V av Pfalz såväl Oberpfalz som
kurvärdigheten, vilken han trots Sveriges segrar
behöll i westfaliska freden 1648; enligt denna
återfick Fredriks son Karl Ludvig Rhenpfalz
och erhöll en åttonde kurvärdighet. B.
förde även i det följande en på utvidgning och
storhet riktad politik, var Frankrikes
bundsförvant i spanska tronföljdskriget under
Maximilian II (1679—1726) och i österrikiska
tronföljdskriget under Karl Albert (1726—45), som
uppträdde som pretendent till österrikiska
arvländerna och 1742 valdes till tysk
kejsare. Med Karl Alberts son, Maximilian III,
utslocknade 1777 det wittelbachska husets
bayerska gren, och därmed skedde
återföreningen av Pfalz med B., som nu tillföll
kurfursten Karl Teodor av linjen Pfalz-Sulzbach
och efter dennes död 1799 Maximilian (IV)
Josef av den birkenfeldska linjen, den enda
kvarlevande grenen av huset Wittelsbach (se
d. o.). Arvövergången hade för B. medfört
en mindre landförlust (Innviertel) genom
bayerska tronföljdskriget (se d. o.) 1778—79.
Maximilian Josef anslöt sig vid Tyska rikets
omstörtning genom den stora revolutionen och
Napoleonkrigen till Frankrike och Napoleon
och vann därunder konungavärdigheten 1805,
varvid han kallade sig Maximilian
Jose f I, samt vidgade statsgränser för B. (1803,
1805, 1806, 1809) genom införlivande särskilt
av de frankiska och schwabiska
grannterri-torierna. Så kommo till B. andliga stiften
Würzburg, Bamberg, Eichstädt, Augsburg,
fria riksstäderna Nürnberg, Augsburg,
Regensburg, Schweinfurt, Nördlingen, de
hohenzol-lernska furstendömena Ansbach och Bayreuth
och ett flertal andliga och världsliga mindre
herradömen; åt österrikiska sidan vanns
Pas-sau m. m. Se Tyskland, historisk karta.
Bekräftelse vanns å Wienkongressen (1814—
15), då B. även återfick det under franska
tiden frånskilda Pfalz, dock nu begränsat till
området v. om Rhen. Samtidigt hade viktiga
reformer genomförts och trosbekännelsernas
likställighet stadsfästs. B. fick 1818 en
författning, som i stort sett gällde till 1918, och
en folkrepresentation.
B:s utveckling fortgick därefter till en
början lugnt och i fri riktning, och genom
Ludvig I (se d. o.; 1825—48) blev München ett
huvudsäte för Tysklands vetenskapliga och
konstnärliga liv. Men på 1840-talet voro
reaktionen och den ultrakatolska riktningen vid
makten (ministären Abel), och
revolutionsvågen från Paris 1848 framkallade resning,
tronskifte och en frisinnad ombildning av
författningen (s. å.) under Ludvigs son
Maximilian II (1848—64). Under denne växlade
frisinnade och reaktionära strömningar (de förra
representerade bl. a. av ministerpresidenten
furst ChlodwigHohenlohe-Schillingsfürst), men
i de allmänna tyska angelägenheterna sökte B.
oföränderligen, under opposition mot
Preussen, vinna en mellanställning inom Tyskland
samt trädde i det avgörande ögonblicket
under Maximilians son Ludvig II (1864—86)
på Österrikes sida i det preussisk-österrikiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
