Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beatelund - Beaticum, Viaticum - Beatifikation - Bati possidentes - Beatitudo vestra - Beaton (Bethune), David - Beatrice - Beatrix - Beatty, David - Beatus - Beaucaire - Beauce - Beauchamp, William Lygon - Beauchet, Ludovic - Beaufort, fransk släkt - Beaufort, engelsk släkt - Beaufort, Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Beaticum—Beaufort, E.
1054
ett av ryssarna 1720 nedbränt stenhus,
försåldes 1917 med omgivande park till
legationssekreteraren C. L. Reuterskiöld och av honom
till dir. S. Westerberg. Återstående egendom,
3^2 mtl, 644 har, varav 73 har åker, tax.-värde
471,000 kr., äges av bankdirektör C. Frisk och
har fått ny huvudbyggnad vid Askarvik.
Beäticum (av lat. beätus, salig) el. V i ä t
i-c u m, hos katolikerna benämning på den åt en
döende räckta hostian; sista smörjelsen.
Beatifikatiön, den handling, varigenom
påven förklarar en avliden för salig, är en lägre
grad av kanonisation (se d. o.).
Beäti posside’ntes, lat., »de lyckliga
besittande» (i sing. beätus po’ssidens). Uttr. är
hämtat från rom. rätten och betecknar den
förmånligare ställning, som den faktiska
besittningen av ett föremål ger vid en rättstvist.
Beatitüdo ve’stra, lat., ers helighet (eg. »ers
salighet»), hederstitel, varmed påven tilltalas.
Beaton [bitn] el. Bethune, David, skotsk
ärkebiskop, kardinal (omkr. 1494—1546).
Tillhörde en inflyttad fransk familj, gjorde genom
goda släktförbindelser en snabb karriär inom
kyrkan, anlitades som diplomat av Jakob V,
blev 1538 kardinal och 1539 ärkebiskop av S:t
Andrews och skotska kyrkans primas. B. var
reformationens ivrigaste motståndare i
Skottland och sökte vid Jakob V :s död 1542 med stöd
av ett understucket testamente bli regent
under Maria Stuarts minderårighet. Hos
regen-ten, earlen av Arran, fick B. stort inflytande
och blev 1543 Skottlands kansler. Då han
1546 lät bränna reformatorn George Wishart
som kättare, rågades måttet av det hat han
bland olika samhällsklasser ådragit sig, och
han blev av några sammansvurna adelsmän
överfallen i sitt eget slott och på ett grymt
sätt mördad 29 maj 1546.
Beatrice [-trftje], Dantes ungdomsälskade,
B. Portinari. Se Dante.
Beätrix, lat., »den lyckobringande» (it.
Bea-tri’ce), kvinnonamn. Bland dem, som burit det,
märkes, utom flera helgon, en svensk drottning,
gemål till konung Erik Magnusson. Hon
var dotter till markgreve Ludvig av
Branden-burg och hans gemål Margareta, en syster till
konung Valdemar Atterdag av Danmark, och
förmäldes med Erik Magnusson 1356. Redan
sommaren 1359 avledo både hon och hennes make,
sannolikt i pesten, som då rasade i Sverige.
Beatty [bl’ti], David, earl B., brittisk
amiral (f. 1871 17/i). Gjorde sig redan i unga
år känd som dugande sjöofficer och deltog
i ett flertal strider i Sudan (1898) och i Kina
under boxarupproret (1900). Redan 1910
utnämndes han till konteramiral (rear-admiral).
1913 blev han befälhavare för hemflottans
kryssareskader och adlades 1914 (sir David
B.). Han utmärkte sig under världskriget 1914
—18 för stor taktisk skicklighet och
djärvhet, förde först befälet över
slagkryssarför-bandet i Nordsjön och deltog med detta i
slaget vid Doggerbank 24 jan. 1915 och i
Skag-erakslaget (31 maj—1 juni 1916). Han
efterträdde därefter Jellicoe sorn högste
befälhavare över stora flottan i Nordsjön. Som
sådan mottog han 21 nov. 1918 vid Rosyth
tyska flottan vid dess
överlämnande. 1919
befordrades B. till
»ad-miral of the fleet»,
den högsta graden
inom eng. flottan, och
blev s. å. »first sea
lord». För sina
tjänster under kriget
erhöll B. 1919 en
natio-nalbelöning av 100,000
eng. pund och
upphöjdes till earl B.,
vis-count Borodale, baron
B. of the North sea.
Deltog i Washingtonkonferensen för
begränsning av sjökrigsrustningarna nov. 1921—
febr. 1922. ö-g.
Beätus, lat., lycklig, salig.
Beaucaire [båkä’r], stad i franska dep. Gard
(Languedoc), mitt emot Tarascon, vid Rhöne och
Beaucairekanalen, som går till Aigues-Mortee
vid Medelhavet; 7,916 inv. (1921). Handel med
siden-, linne- och lädervaror. Kallades av
romarna Ugernum.
Beauce [bås], landskap i det forna Orléanais,
Frankrike, mellan Loire och Seine; omfattar
större delen av nuv. dep. Eure-et-Loir och
Loir-et-Cher. En mycket fruktbar kalkplatå,
till största delen uppodlad; kallades förr
»Paris’ kornbod». Huvudort: Chartres.
Beauchamp [bftjam], William Lygon,
earl av B., eng. liberal politiker (f. 1872). Var
guvernör över Nya Syd-Wales 1899-—1901 samt
i Asquiths kabinett minister för offentliga
arbeten 1910—14 och »lord president of the
coun-cil» 1910 och 1914—15.
Beauchet [båjä’], Ludovic, fransk
rätts-lärd (1855—1914), prof, i civilprocessrätt i
Nancy. Har i Sverige särskilt gjort sig känd
och skattad som forskare i svensk
rättshistoria, bl. a. genom »Histoire de la propriété
fon-cière en Suède» (1904) och sina kommenterade
övers, till franska av Västgötalagen (1899) och
Upplandslagen (1908). Höll 1888 en
föreläsningsserie i Sverige.
Beaufort [båfä’r], fransk hertiglig släkt, se
V e n d ö m e.
Beaufort [bäu’fet el. bjö’-], en sidolinje till
ättegrenen Lancaster av huset Plantagenet
i England. Härstammade från Edvard III:a
fjärde son, John av Gaunt (se Lancaster),
och Catherine Swynford, vilkas tre söner,
däribland Henry (se nedan), antogo namnet B.
efter ett slott i Anjou. Släkten utdog på
mans-sidan 1471. — Titeln hertig av B. är sedan
1682 ärftlig inom släkten Somerset, som
härstammar från en oäkta son till Edmund B:a
son Henry.
Beaufort [båu’fet el. bjö’-], Edmund,
engelsk krigare (d. 1455), brorson till Henry
B Han stred tappert i Frankrike för Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
