Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beaufort, Edmund - Beaufort, Henry - Beaufort, Margaret - Beauforthavet - Beauforts vindskala - Beauforts väderleksbeteckningar - Beaugency - Beauharnais, Alexandre de - Beauharnais, Eugène de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1055
Beaufort, H.—Beauharnais, E.
1056
VI, undsatte 1442 Oalais men måste 1449
uppge Rouen. Han blev 1448 hertig av
Somer-set, inspärrades 1453 av protektorn, hertigen
av York, i Towern och stupade vid S:t Albans
i den första drabbningen i »rosornas krig».
Beaufort [båu’fet el. bjö’-], Henry,
kardinal, eng. statsman (d. 1447), son till John
av Gaunt (se ovan). Var 1403—04 sin
halvbror Henrik IV :s kansler och understödde
kraftigt dennes politik men kom sedan i strid
med hans förnämste rådgivare, ärkebiskop
Arundel, och slöt sig då närmare till
tronföljaren, sedermera Henrik V. Denne gjorde
honom vid sin tronbestigning 1413 åter till
kansler. Efter Henrik V :s död 1422 utbröt om
regentskapet en långvarig strid mellan B.
och Henriks yngste bror, hertigen av
Glou-cester. B. var en skicklig statsman men
förmådde ej vinna folket för den kloka
freds-politik han mot Gloucester förfäktade i fråga
om Frankrike. B. bevistade som biskop av
Winchester mötet i Konstanz 1417, där han
tillhörde påvepartiet; han blev kardinal 1426
och ivrade 1431 för Jeanne d’Arcs domfällande.
Litt.: L. B. Radford, »Henry B.» (1908).
Beaufort [båuTot el. bjö’], Margaret,
(1441—1509), kusin till Edmund B. Förmäldes
1455 med Henrik VI :s halvbror Edmund
Tu-dor, earl av Richmond, och hade med honom
sonen Henry, sedermera konung Henrik VII.
Änka redan 1456, tog hon med sonen sin
tillflykt till Bretagne och gifte sedermera om sig
med Henry Stanley (sedan earl av Derby),
vars övergång från Richard III:s till hennes
sons sida i slaget vid Bosworth 1485 avgjorde
striden om kronan till den sistnämndes förmån.
Beauforthavet [båu’fet-], en del av Ishavet
vid Nordamerikas n. v. kust, utanför
Macken-zies mynning. Storartad valfångst.
Beauforts vindskala [båu’fets-] uppställdes
1806 av eng. amiralen sir Francis Beaufort
(1774—1857) för att medge större noggrannhet
vid uppskattning av vindens styrka på havet
än äldre, rent subjektiva skalor. Dess 13
grader, betecknade med siffrorna 0—12, beskrevos
genom de segel en örlogsman av dåtida
typ kunde föra; numera grundas skalan dels
på modernare fartygs segelföring, dels på
vindens verkningar på träd, flaggor och
byggnader. Försöken att ansluta B. till
vindhastig-hetsmätare ha i olika länder fört till
skiljaktiga resultat, mest emedan de senare ge
vinden i en bestämd punkt, den förra däremot
över ett större område. En användbar
omräkningsformel är: vindhastighet i m/sek. på
10 m höjd över gräsmark — 0,836 V^3> där
B är beaufortgraden. Vindtrycket i kg/kvm
är V20 av B3. I Sverige användes sedan 1921
B. på alla meteorologiska stationer, som sakna
vindmätare. De olika siffergraderna motsvara:
0 stiltje, 1 nästan stiltje, 2 lätt bris, 3 god
bris, 4 frisk bris, 5 styv bris, 6 frisk kultje,
7 styv kultje, 8 hård kultje, 9 halv storm, 10
storm, 11 svår storm, 12 orkan. B. R.
Beauforts väderleksbeteckningar [båuTdts-],
som i regel utgöras av begynnelsebokstäverna
till vissa väderleksföreteelsers engelska namn
och uppkallats efter amiralen sir F. Beaufort,
användas allmänt av brittiska observatörer på
land och av de flesta nationers sjömän.
Bokstäverna betyda: b blå himmel (högst 1/«
mulet), c mulet men med blå himmel synlig, d
duggregn, e fuktigt utan regn, f dimma, g
dystert, h hagel, 1 blixt, m dis, o helmulet,
p skurar, q byar, r ihållande regn, s snö, t
åska, u fult, hotande, v ovanligt god sikt,
w dagg, x rimfrost, y torrt, z solrök. B. R.
Beaugency [bå^äsi’], stad i fr. dep. Loiret,
vid Loire, 25 km s. v. om Orléans; 3,250 inv.
(1921). Vinodling (»clos de guignes»). Vid B.
segrade storhertigen av Mecklenburg över
franske generalen Chanzy 8—10 dec. 1870.
Beauharnais [båarnä’], Alexandre de,
fransk general (1760—94), bror till Frangois
de B. Deltog i nordamerikanska
frihetskriget och slöt sig 1789 som adelsdeputerad i
ständerförsamlingen genast till tredje ståndet.
Såsom nationalförsamlingens president vid dess
sammanträde dagen efter konungens flykt
förebyggde han genom sitt fasta lugn uppkomsten
av oro. Han var 1792 divisionsgeneral under
Custine och 1793 Rhenarméns överbefälhavare
men beskylldes för att genom obeslutsamhet
ha vållat Mainz’ kapitulation och blev därför
avrättad (23 juli 1794). I sitt föga lyckliga
äktenskap med Joséphine Tascher de la
Pa-gerie (se Joséphine) hade han barnen
Eugène och Hortense (se nedan).
Beauharnais [båarnä’], Eugène de,
vice-konung av Italien (1781—1824). Var son till
Alexandre de .B. och Joséphine och hade
en dyster ungdom men gick en snabb lycka
till mötes den dag, då
han genom att av
Bonaparte återbegära
faderns värja kom att
förmedla dennes och
moderns bekantskap.
1804 upphöjdes han
av styvfadern till
fransk prins och 1805
till vicekonung av
Italien, där han införde
de napoleonska
lagarna, genom offentliga
arbeten
återupphjälp-te välståndet,
upprät
tade en stark armé och i allmänhet förde
en mycket förtjänstfull regering. Under
kriget med Österrike vann han bl. a.
segern vid Raab 1809, varigenom Napoleons
seger vid Wagram väsentligt befordrades.
Under ryska fälttåget (1812) utmärkte han
sig vid Borodino och under återtåget. B. var
Napoleon trogen till det sista, motstod 1813
Österrikes och Murats övertalningsförsök till
avfall men måste till slut vika för övermakten.
Med Napoleons fall var hans politiska bana
slut. Styvfadern hade 1806 förmält honom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
