Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beck-Friis, Johan Gabriel - Beck-Friis, Lave Gustav - Beckgrund - Beckholmen - Beck-kol - Beckman, Anders Fredrik - Beckman, Bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Beck-Friis, L. G.—Beckman, B.
1076
tet, som ville längst tillmötesgå den
militära sakkunskapens krav. Han var febr. 1914
—mars 1917 jordbruksminister i ministären
Hammarskjöld och fick som sådan knyta sitt
namn till kristidsåtgärderna under
världs-krigéts första år (t. ex. tillsättandet av
livsmedels- och folkhushållningskommissionerna,
införandet av maximipris å inhemsk
spannmål, brödsäds- och sockerregleringen m. m.).
Som mål för denna livsmedelspolitik angav
han att söka säkerställa nödig
livsmedelstill-gång, tillse, att livsmedelsproduktionen
fortginge, och genom prisstegringens begränsning
skydda stora folklager från brist och
undernäring. I lantmannakretsar framkallade flera
av dessa åtgärder mycken kritik och
missstämning, framträdande bl. a. i tillkomsten av
de politiska bondepartierna.
Beck-Friis [fris], Lave Gustav,
diplomat (1834—1904), bror till C. A. B. Inträdde
1856 på diplomatiska banan och var i 32 år
(1870—1902) svensk minister i Köpenhamn,
där han blev diplomatiska kårens »doyen» och
verksamt främjade nordiskt samarbete i
frågor av civilrättslig och kommersiell natur.
Beckgrund, se Etsning.
Beckholmen, en s. v. om den egentliga
Djurgården i Stockholm belägen holme, omkr.
52,570 kvm. Förvärvades 1848 av
grosshan-delssocieteten, försåldes 1918 till Stockholms
stad för 1,675,000 kr. och överläts samtidigt
av staden jämte ett område i den s. k.
Djurgårdsstaden till kronan, mot att staden
erhöll visst strandområde vid Kaknäs. —
Gross-handelssocieteten anlade i slutet av 1840-talet
å ön två i berg nedsprängda skeppsdockor,
vilka utfördes av översten Nils Ericson och
fullbordades 1850. Efter åtskilliga
förbättringar ha dockorna nu följ, mått:
ö. dockan V. dockan
Längd .................... 98,5 m 96,35 m
Bredd i portöppningen .... 16,56 » 10,76 »
Vattendjup vid medelvatten 5,57 » 3,95 »
De äro utarrenderade till Finnboda varv,
som bedriver rörelsen enligt av K. m:t
fastställda taxor. Under byggnad är en år 1918
beslutad, v. om de föregående belägen docka
med en längd av 140 å 152 m, en bredd i
portöppningen av 24 m och ett vattendjup vid
medelvatten av 9,6 m. Denna blir sannolikt
färdig 1926. Planer föreligga att utsträcka
flottstationens område över holmen. Sal. V—g.
Beck-kol, en tät, bituminös stenkolsvarietet,
som har mussligt brott och becksvart färg. B.
användes för tillverkning av s. k.
sorgsmycken. Tyska namnet är Gagat, det engelska jet.
Beckman, Anders Fredrik, teolog,
biskop (1812—94). Blev 1836 fil. dr i
Uppsala och 1837 docent i teoretisk filosofi,
prästvigdes 1841 och blev s. å. docent i dogmatik
och moralteologi. B. blev 1842 teol. lektor i
Uppsala, 1847 teol. adjunkt vid universitetet,
1851 professor i dogmatik och moralteologi
samt 1863 förste teol. professor och domprost.
Han var 1853—62 led. av bibelkommissionen,
blev 1864 biskop i Härnösands och 1875 i
Skara stift. Vid den sista ståndsriksdagen
1865—66 röstade han för
representationsreformens antagande, och 1867—72 var han led.
av Första kammaren.
Som filosof var B.
hegelian, som teolog
var han
gammallu-terskt ortodox med
ett inslag av pietism
och tillhörde i sin
uppfattning av
kyrkan den s. k.
»lågkyrkliga» riktningen
samt kritiserade med
stor bestämdhet den i
Lunds teologiska
fakultet rådande strängt
högkyrkliga
riktning
en (bl. a. i den av honom och L. A. Anjou
1849—51 utgivna Tidskrift för svenska
kyrkan och 1856 i tidningen Väktaren). Han
utgav 1861—67 Theologisk tidskrift och
publicerade där 1862—63 den mot Rydbergs
»Bibelns lära om Kristus» riktade kritiska
avhandlingen »Nya testamentets lära om
Christi gudom» (separat 1863) samt 1864
mot Boströms »Anmärkningar om
helvetesläran» en granskning, »Om den eviga
osaligheten» (separat s. å.). Senare försvarade han
kyrkans försoningslära mot P. P. Waldenström
i »Om betydelsen af Kristi försoning» (1874).
Som riksdagsman medverkade han 1870
kraftigt till grundlagsändringen om vidgade
medborgerliga rättigheter för främmande
trosbe-kännare. B. var som stiftschef nitisk och
allmänt vördad för sin innerliga fromhet. Ända
in i sena ålderdomen var han en flitig
medarbetare i Teologisk tidskrift.
Beckman, Bror, tonsättare (f. 1866 10/2),
sonson till hymnologen J. V. B. Efter att
ha varit anställd i musikhandel och som
försäkringst jänsteman blev B. 1909 kamrerare
vid Musikaliska
akademien, 1910 direktör
för Konservatoriet i
Stockholm samt fick
1911 professors titel.
Sedan 1915 är han
även inspektör och
sakkunnigt biträde för
musikundervisningen
vid de under
Skolöverstyrelsen ställda [-undervisningsanstalterna.-]
{+undervisningsanstal-
terna.+} Bland B:s om
kunnighet och smak
vittnande
kompositio
ner må framhållas en violinsonat, symfoni i
F dur (uppf. i Stockholm 1902), »Om lyckan»,
symfonisk dikt för orkester, »Flodsånger» och
»Gambia gastar» för en röst och orkester,
musik till H. Molanders »En lyckoriddare»,
stycken för resp, stråkorkester, violin, piano
och harmonium samt solosånger. H. G—t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
