Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beckx, Pierre Jean - Becque, Henry François - Bécquer, Gustavo Adolfo Dominguez - Becquerel, Alexandre Edmond - Becquerel, Antoine César - Becquerel, Antoine Henri - Becquerelstrålar - Beda venerabilis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1079
Becque—Beda
1080
jade som sådan med försiktighet och klokhet
ordens intressen.
Becque [bäk], Henry Fr a n g o is, fransk
dramatiker (1837—
99). B:s fåtaliga
dramer (»Michel Pauper»,
1870, »Les corbeaux»,
1882, »La parisienne»,
1885, m. fl.) tillhöra
den naturalistiska
skolan. I sina arbeten
eftersträvade han en
kärv och bitter
verklighetstrohet, men
publiken skrämdes av den
genomträngande
iakttagelsen och skarpa
ironien hos den högt begåvade
författaren. R—n B.
Bécquer [coä’kär], Gustavo Adolfo
Dominguez, spansk skald och
novellförfattare (1836—70). Härstammade på fädernet
från svenska Pommern, verkade i Madrid som
tidningsman och skrev romantiska legender,
lyriska dikter och noveller, som lyriker
füll-blodsspanjor med inflytande från Heine, som
prosadiktare en själsfrände till E. T. A.
Hoff-mann. Hans litterära arbeten samlades i 3
bd 1885. Ad. H-n.*
Becquerel [bekrä’1], Alexandre Edmond,
fransk fysiker (1820—91), son till A. C. B.
Blev 1853 lärare i
fysik vid
Conserva-toire des arts et
mé-tiers i Paris och 1863
ledamot av Institut
de France samt
efterträdde 1878 sin fader
såsom lärare vid
Museum d’histoire
natu-relle. B. är framför
allt känd för sina
intressanta undersökningar av
solspektrum och
fosforescen-sen. Utom arbeten
tills, med fadern har han utgivit »La lumière,
ses causes et ses effets» (1867—68). Sedan
1886 var han led. av sv. Vet.-akad.
Becquerel [bekrä’l], Antoine César,
fransk fysiker (1788—1878). Blev 1808 officer
i ingenjörkåren och
1812
undervisningsin-spektör vid
polytek-niska skolan i Paris.
Han deltog i spanska
kriget 1810—12 och i
1814 års fälttåg.
Efter 1815 ägnade han
sig uteslutande åt
fysiska undersökningar
och lärarverksamhet
och blev 1837 lärare
vid Muséum d’histoire
naturelle. Utom sitt
förnämsta verk, »Traité expérimentel de
1’élec-tficité et du magnétisme, et de leurs
phéno-mènes naturels» (1834—40), har B. (stundom
tills, m. sonen A. E. B.; se ovan) författat
andra fysiska verk. Hans egna
undersökningar gällde särskilt elektriska och
magnetiska egenskaper hos kristaller samt
kontaktelektricitet.
Becquerel [bekrä’l], Antoine Henri,
fransk fysiker (1852—1908), son till A. E. B.
Blev 1892 lärare vid Muséum d’histoire
naturelle i Paris och 1895 vid polytekniska skolan
där samt 1889 led. av
Institut de France. B.
har huvudsakligen
ägnat sig åt
elektriciteten och
elektrooptiken. Av största
betydelse var hans
upptäckt (1896), att
uran-haltiga kroppar
utsända strålar, efter
honom benämnda
bec-querels trålar (se
d. o.), vilka han
sedermera närmare
undersökt. För sin upptäckt
fick han 1903 halva nobelpriset i fysik. Bland
hans många arbeten märkas »Recherches sur la
phosphorescence» (1882—97), »Découverte des
radiations invisibles émises par Furanium et
des phénomènes produits par ces radiations»
(1896—97).
Becquerelstrålar [bekrä’1-]. Vid
undersökning av fluorescensen hos en del uransalter
fann A. H. Becquerel (se ovan), att de
utsände strålar, som kunde tränga igenom svart
papper och tunna plattor av aluminium. Sedan
visade han, att denna strålning ej stod i
samband med fluorescensfenomenet utan utsändes
spontant av ämnet uran under alla
förhållanden. Ämnen med sådana egenskaper
benämndes sedermera radioaktiva. Efter Becquerel ha
ifrågavarande strålar fått namnet
becquerelstrålar. Se vidare Radioaktivitet. E. R-dt.
Bèda veneräbilis (den vördnadsvärde),
angelsaxisk lärd (673—735). Född i
Northum-berland, intogs han vid 7 års ålder i
Wear-mouths kloster samt fick där och i det
närbelägna klostret Jarrow, där han sedan livet
igenom förblev klosterbroder, en grundlig och
mångsidig vetenskaplig utbildning. Snart blev
han genom sina forskningar ryktbar över hela
den lärda världen, och från alla håll
strömmade lärjungar till hans klostercell. Hans
skriftställarverksamhet hade en oerhörd
omfattning. Utom arbeten i grammatik,
matematik, fysik, astronomi m. m. äga vi av hans
hand kommentarier till Gamla och Nya
testamentet, en övers, av Johannesevangeliet på
angelsaxiska, predikningar samt slutligen
historiska skrifter. Av dessa ger »Historia
ecclesiastica gentis anglorum» (Englands
kyrkohistoria från Julius Caesar till 731) icke
blott kyrkans utan även nationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
