Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beerbohm-Tree, sir Herbert - Beeren eiland - Beernaert, Auguste Marie François - Beers, Jan van - Beerstraaten, familj - Beest, Sybrand van - Beethoven, Ludwig van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
Beeren eiland—Beethoven
1090
giska och komiska gestalter (t. ex. Richard II,
Marcus Antonius i »Julius Cæsar» och i
»Antonius och Kleopatra», Petrucchio i »Så tuktas
en argbigga», Malvolio i »Trettondagsafton»,
Svengali i »Trilby»), alla lika skarpt
karakteriserade, alla lika levande, ehuru möjligen
Falstaff och hans följe låg, om inte hans
hjärta, så dock hans lynne närmast. B. gifte
sig 1883 med Maud Holt, som är en
uppburen skådespelerska i de äldre
salongsdamer-nas fack. G. K-g.
Beeren eiland [bé-], se Björnön.
Beernaert [béTnärt, fr. bernä’r(t)], A
u-guste Marie F r a n g o i s, belg. statsman
(1829—1912). Blev som advokat ryktbar som
utmärkt talare, även på flamska språket.
Ingick 1873 som
arbetsminister i Malous
kle-rikala kabinett och
blev efter dess
störtande 1878 en av de
ledande inom
oppositionen mot den
liberala ministären
Frère-Orban. Vid
klerika-lernas seger 1884 blev
han åter medlem av
Malous nya kabinett
och efter Malous
till-bakaträdande s. å.
konseljpresident och
finansminister. B. visade sig som
framstående finansman och skicklig taktiker under
sina häftiga strider med de liberala och
socialisterna. Då han ej lyckades genomföra
förslagen om proportionella val och
röstnings-tvång, som han ansåg som nödvändiga
komplement till den 1893 beslutade allmänna
rösträtten (se Belgien, hist.), avgick han 1894.
1895—1900 var han president i
representantkammaren. B. tog verksam del i
Haagkonfe-rensernas förhandlingar 1899 och 1907 samt
var led. av Permanenta skiljedomstolen i Haag
och president för interparlamentariska rådet.
B. erhöll 1909 halva nobelska fredspriset.
Beers [börs], Jan van, belg. målare (f.
1852). Gjorde sig i Paris på 1880-talet mycket
känd genom sina elegant och virtuosmässigt
utförda genrer ur sport- och badortslivet och
genom porträtt (Sarah Bernhardt i
promenaddräkt i Bryssels museum). G-g N.
Beerstraaten [bé’rsträtan], holl.
landskaps-målarfamilj. — Bland dess medlemmar märkes
Jan Abraham sz. B. (1622—66). Han
målade stadsbilder från Amsterdam, där han var
bosatt, samt sjöslag och kuststycken, helst i
vinterstämning. Sydländska motiv i många
av B:s tavlor tyda på att han besökt Italien.
Ett kustlandskap och en målning, »Hamn med
fartyg» (fritt behandlat venezianskt motiv),
representera honom i Nationalmuseum. H. W-n.
Beest [bést], Sybrand van, holl.
målare (d. 1674). Hans äldsta daterade arbete
är från 1631; han var verksam i Haag och
från slutet av 1660-talet i Amsterdam. I
Na
tionalmuseum är han företrädd av en målning,
»Svinmarknad». H. W—n.
Beethoven [bé’täfen], Ludwig van, tysk
tonsättare, föddes i Bonn 1770, sannolikt 16
dec., och dog i Wien 26 mars 1827. Hans
farfader, Ludwig B., en belgier från
Antwer-pen, var kurfurstlig kapellmästare i Bonn,
fadern, J o h a n n B., en på dryckenskap
begiven man, var tenorist i kapellet. Av denne
fick han första undervisningen i musik, men
i övrigt försummades hans uppfostran
betydligt. Däremot hade han mycken nytta av
obo-isten Pfeiffers och hovorganisten Neefes
musikundervisning, varjämte greve Waldstein
och familjen Breuning voro honom till gagn i
både moraliskt och ekonomiskt avseende. Även
det förträffliga hovkapellet, vari han spelade
altfiol, och den framstående operan inverkade
på hans konstnärliga utveckling. Genom sitt
klaverspel och framför allt sitt fria
fantiserande väckte B. redan tidigt den största
beundran. 1781 gjorde han en konstresa till
Holland, 1783 trycktes hans första
kompositioner, och 1784 blev den trettonårige gossen
anställd som andre hovorganist. 1787 fick han
tillfälle att resa till Wien och spela för
Mo-zart, vilken då skall ha fällt ett profetiskt
yttrande om hans framtid. 1792 bosatte han
sig på allvar i Wien, studerade under Haydn
mera för syns skull men i verkligheten under
Schenk, Albrechts berger och Salieri, och 1795
uppträdde han såsom mogen tonsättare med
tre pianotrior, till vilka snart kommo nya
verk i organisk följd: sonater, kvartetter och
symfonier. I förstone var B. allmännare
beundrad endast såsom virtuos, men snart fann
hans djärva skaparsnille allt flera vänner, och
trots mycket motstånd nämndes han redan
efter andra symfonien ständigt vid sidan av
Haydn och Mozart. Han var särskilt uppburen
av humana och finbildade aristokrater,
umgicks ogenerat i de högsta kretsar, där man
översåg med hans kantigheter, och då han 1809
kallades till kapellmästare i Kassel, förenade
sig några av hans gynnare, däribland hans
lärjunge ärkehertig Rudolf, om att hålla honom
kvar i Wien medelst en livränta. Under
Wien-kongressen 1814 stod han på höjden av sitt
anseende och gav »audiens åt furstar», såsom
han skämtsamt uttryckte sig. Därefter drog
han sig tillbaka i allt djupare ensamhet. Hans
beslut att åtaga sig förmynderskapet över en
brorson invecklade honom i en förarglig
process med dennes mor, och brorsonen själv
vållade honom många sorger genom sitt ovärdiga
uppförande. B:s värsta prövning var dock
dövheten, som redan omkr. 1800 gjorde honom
svårigheter och sedermera synes ha ömsevis
till- och avtagit, till dess den småningom blev
alldeles obotlig och tvang honom försaka
virtuosens triumfer men å andra sidan ock bidrog
att fördjupa hans inre liv och uteslutande
hänvisa honom till fantasiens värld. Hans
karaktär var av naturen ädel och välvillig,
strängt sedlig och sanningskär; hans fel —
II. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
