Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beethoven, Ludwig van - Beets, Nicolaas - Befallningshavande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Beets—Befallningshavande
1092
egensinne, misstänksamhet och hänsynslöshet
— kunna i väsentlig mån tillskrivas hans
dövhet och hans dåliga uppfostran.
Man har indelat B:s utveckling i tre
perioder, varvid dock märkes, att ingen bestämd
gräns finnes och att egenskaper från den ena
perioden kunna spela in i den andra. I första
perioden (till omkr. 1800) bibehålies i det hela
den Haydn-Mozartska ståndpunkten, ehuru B.
redan nu börjar göra epok i synnerhet i
pianomusiken. Denna period omfattar ungefär opus
1—25 eller något mera, däribland en mängd
sonater, några trior, de första
stråkkvartetterna och konserterna, septetten, första
symfonien, sången »Adelaide» m. m. Andra
perioden (1800—15) utmärkes av full
självständighet, storslagen kraft och jämvikt mellan
innehåll och form; innehållet blir rikare och
bestämdare, formen på en gång mera
omfattande och mera koncentrerad. Av de
dit-hörande verken (opus 26—opus 100) märkas
främst de sju symfonierna: den livsglada i
D-d u r, som dock kanske snarare bör räknas till
första perioden, den heroiska, ursprungligen
tillägnad Napoleon, den lugnt humoristiska i
B - d u r, den mäktiga Faustartade i c - m o 11,
den idylliska pastoralen, den
dityrambiska i A - d u r samt den graciösa i F - d u r.
Vidare fem fantasirika kvartetter, »s p ö
k-t r i o n», B - dur -1 r ion, åtskilliga sonater
med violin, såsom Alexandersonaten
och Kreutzer sonaten, och med
violon-cell, de glänsande konserterna, en mängd
pianosonater, däribland den i c i s s ; m o 11, om
vars sammanhang med B: s kärlek till
grevinnan Guicciardi så mycket fantiserats, p
a-s t o r a 1 e n, sonaterna i d-m o 11 och e-m o 11,
den stora Waldsteinsonaten och A
p-passionatan, LesAdieux o. s. v.
Fantasien för piano, orkester och kör är i viss
mån en föregångare till nionde symfonien. Dit
höra även mässan i C-d u r ävensom det mera
flacka oratoriet Christus am Ölberg.
B:s enda opera, F i del i o (Leonora),
uppfördes i Wien i tre olika bearbetningar 1805,
1806 och 1814 (i Stockholm 1832) och hör i
synnerhet i andra akten och i den tredje av de fyra
uvertyrerna till hans djupaste verk. Slutligen
må nämnas musiken till E g m o n t, C o r i
o-lan uvertyren och en del sånger. Tredje
perioden kännetecknas av ett ända till visionärt
drömmeri förandligat innehåll, en obändig
subjektivitet, som ofta spränger den traditionella
formen men just därigenom frambringar verk
av utomordentlig nyhet och storhet, samt en
ej sällan till djupsinnigt grubblande utsträckt
förkärlek för den polyfona stilen. Till denna
period höra bl. a. de sista sonaterna och
stråkkvartetterna samt framför allt de båda
väldiga jätteverken Missa solemnis och
Nionde symfonien. Den förra, som icke
är traditionellt kyrklig men överjordiskt
storartad och genomträngd av den djupaste
religiositet, ansågs av B. själv som hans mest
fulländade verk. Den senare är besläktad med
c-moll-symfonien, men själsstriden är starkare;
i formen är den ett mellanting mellan symfoni
och kantat, i det finalen utgöres av en
korsats till Schillers »Lied an die Freude».
Med rätta har det sagts, att B. är ett barn
av revolutionen och att han infört det
subjektiva jaget i den rena tonkonsten. Därmed
är ej sagt, att B. bröt med allt föregående,
tvärtom tryckte han fulländningens stämpel
på alla de instrumentala satser han övertog;
sonatallegrot såväl som adagiot, scherzot såväl
som finalrondot. B. är universell, icke i
samma mening som Mozart, vilken behandlar alla
konstformer med lika mästerskap (det har
an-märts, att vissa av B:s vokala produktioner
äro osångbara), men i den meningen, att han
genomlupit hela skalan av mänskliga känslor
och funnit övertygande uttryck för dem alla.
En annan sida av B: s universalitet är den,
att han, som var av flamländskt blod, född i
Bonn och utbildad i Wien, sammansluter de
nationella olikheterna mellan skilda grenar av
den germanska stammen samt hopsmälter
Bachs sedliga kraft och andlighet med Mozarts
blomstrande sinnliga realism. Egendomlig för
B. är — enl. vad hans skissböcker visa — den
utomordentliga möda han gjorde sig vid
utarbetandet av ett motiv, utan att därför
inspirationens friskhet syntes taga ringaste skada.
En kritisk samlingsupplaga av B:s verk
utgavs av Breitkopf & Härtel 1864—67 med
suppl. 1888. Biografier skrevos av Wegeler &
Ries (1838), Schindler (1840), Lenz (1855—60),
Ulibisjev (1857), Marx (1859), Nohl (1864—
77), Wasielewski (1888), Frimmel (1901, 1903)
samt framför allt Thayer (1866—79), vars
verk senare reviderats och avslutats av
Rie-mann. En nyare, god monografi är Bekkers
(1911; sv. övers. 1916). Vidare märkas en
biografi av Rolland (1903; sv. övers. 1917)
och en kortare svensk biografi av Norlind
(1907). Bland de övriga, oerhört rika
Beet-hovenlitteraturen må nämnas: Kerst, »Die
Erinnerungen an Beethoven» (2 bd,
1913),samtliga B.-brev utgivna av Kalischer (1906—08;
ett urval brev i sv. övers. 1920), skissböcker,
utgivna av Nottebohm, arbeten om
symfonierna av Grove, Neitzel m. fl., om
stråkkvartetterna av Riemann och Helm, om
pianosonaterna av Riemann, dansken Behrend m. fl.
—- Sedan 1823 var B. ledamot av Musikaliska
akademien i Stockholm. A. L.*
Beets [bèts], Nicolaas, holl. förf. (1814
—1903), präst, sedan teol. prof, i Utrecht
(1875—84). Blev genom sin 1839 under
pseudonymen Hildebrand utgivna »Camera
obscura» nationens älsklingsförf. I godmodig
och humoristisk novellform ger han här
interiörer ur det holländska familjelivet samt
skildringar av landskap och folktyper. B. har
även utgivit formfulländade lyriska
diktsamlingar, präglade av en blid stämmning.
Befallningshavande, den högsta
administrativa myndigheten inom ett län. Se vidare
Konungens befallningshavande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
