Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktning - 1. Befruktning hos djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1097
Befruktning
1098
kärnaammansmältningen en stor del av äggets
plasma (bild 1 I). Redan tidigare har en
delning av centralkroppen ägt rum; snart finner
man, att plasmastrålningen utgår från två
centra (bild 1 K). Härmed är äggets delning
inledd (jfr Cell). Ungefär på samma sätt
som i det anförda exemplet sker b. hos alla
flercelliga tvåkönade djur.
Befruktningen hos encelliga
djur (protozoer) visar en del avvikelser från
det givna schemat. Man urskiljer här två
slag av bef ruktningsprocesser: kopulation
och konjugation. Vid kopulation
sammansmälta två individer varaktigt till en s. k.
zygot; även kärnorna sammansmälta. Man
iakttager i samband med kopulationen
företeelser, som äro att likna vid
reduktionsdel-ningen hos de flercelliga. Ännu större blir
likheten med befruktningen hos de flercelliga, när
de kopulerande individerna äro olika stora.
Konjugation förekommer uteslutande hos
ciliaterna (se P r o t o z o e r); den består i en
mer temporär sammansmältning mellan
tvenne individer. Den s. k. generativa kärnan
inom var och en av de konjugerade
individerna delar sig två på varandra följande
gånger, varigenom fyra kärnor uppstå. Av
dessa gå tre under. Vi ha tydligen här att
göra med en reduktion. Den kvarblivna
kärnan delar sig i två. Den ena av dessa
vandrar över till det konjugerade djuret, den
andra blir kvar. Det äger på så sätt rum ett
Bild 2. Konjugation hos toffeldjuret. I. Tvä djur lägga
sig emot varandra med munsidorna. Delning av
köns-kärnorna börjar. II. I vardera individen ha
könskär-norna delat sig två gånger. Resultat: 4 kärnor i
varje individ. III. Av dessa falla i vardera individen
8 kärnor (2,3,4 och 6,7,8) sönder. De återstående
kärnorna (I och 5) dela sig vardera i två. Den ena
av dessa (1m och 5m) vandrar över i den andra
individen. Efter R. Hertwig.
kärnutbyte mellan de båda parade individerna
(se bild 2). Inom vartdera djuret äger sedan en
kärnsammansmältning rum. Därefter skilja
sig de parade individerna, och den könlösa
fortplantningen genom delning börjar på nytt.
Aktiveringens fysiologi. Talrika
undersökningar ha anställts för att utröna de
fysiologiska förändringar av ägget, som
åstadkomma och beledsaga dess »aktivering» (se
ovan). Det inträder vid b. en genomgripande
förändring av ämnesomsättningen i ägget.
Syrgasförbrukningen stiger exempelvis enligt
försök å sjöborreägg 7—8 ggr. Förändringen
»v ämnesomsättningen synes stå i nära
sam
band med förändringar i äggets
ultramikro-skopiska struktur, vilka inträda vid spermiens
inträngande. Det har iakttagits, att det
obefruktade ägget avsöndrar vissa ämnen av
ännu obekant natur. Denna avsöndring
upphör vid b. men har visat sig nödvändig, för
att en aktivering av ägget skall kunna äga
rum. Av stort intresse för kännedomen om
äggets aktivering äro försök över s. k.
konstgjord partenogenes. Vid dessa har man
lyckats ersätta sädescellernas aktiverande verkan
genom kemiska eller mekaniska ingrepp på
ägget (se vidare Partenogenes).
Befruktningsreaktionens 8 p
e-cificitet. Spermierna intränga ej i andra
celler än äggceller. Befruktningsreaktionen
är »vävnadsspecifik». Den är även
»artspecifik». Befruktning kan ske endast inom
samma art eller mellan nära besläktade arter. Det
hinder, som reser sig mot korsbefruktning,
ligger sannolikt i biokemiska skillnader
mellan de till olika arter hörande könscellerna.
Man kan iakttaga en viss gradation i den
hämning, som framträder vid korsningsförsök
med olika arter. Stundom uteblir
befruktningsreaktionen överhuvud taget, i andra fall
kan den främmande sädescellen framtränga
till äggets ytskikt och förorsaka de
karakteristiska förändringarna av detta, men
något genomträngande av ytskiktet äger ej rum.
I andra fall åter kan sädescellen intränga,
utan att dock någon sammansmältning mellan
äggkärnan och sädescellens kärna kommer till
stånd. Vidare har iakttagits, att
sammansmältning kan äga rum, men att därefter förr
eller senare det från sädescellen
härstammande kromatinet utstötes igen i plasman. Även
en varaktig sammansmältning mellan
könscellernas kärnor kan inträda; i så fall kunna
abnormiteter uppträda på senare stadier av
utvecklingen på grund av närvaro av
artfrämmande kromatin; stundom ger sig
abnormiteten tillkänna endast genom sterilitet hos den
uppkomna hybriden. Slutligen kunna även
fertila arthybrider uppstå.
Befruktning och ärftlighet. Vid
befruktningen grundlägges individen, som
erhåller arvfaktorer såväl genom den hanliga
som den honliga könscellen. Från
ärftlighets-synpunkt äro dessa likvärdiga. Sedan man
konstaterat, att äggets och sädescellens kärna
sammansmälts vid befruktningen (O. Hertwig
1875), drog man snart den slutsatsen, att
arvfaktorerna (generna) äro att förlägga till
kärnan (jfr Cell och Ärftlighet).
Förutom äggets aktivering har
befruktningen sålunda till uppgift att sammanföra de i
den hanliga och honliga könscellen
förefintliga arvfaktorerna.
Det finnes ett antal organismer, som
ständigt fortplanta sig genom partenogenes och
ändock äro livsdugliga. Det ligger då nära
till hands att framkasta frågan: Vilken är
befruktningens betydelse? Aktiveringen av ägget
kan ju åstadkommas utan b., genom parteno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
