- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
1095-1096

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktning - 1. Befruktning hos djuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1095

Befruktning

1096

mogna könsceller: hos hanarna de i
allmänhet rörliga sädescellerna eller spermierna
(jfr bild 1 A), hos honorna de betydligt större
äggcellerna, i vilkas cellplasma större
eller mindre mängder av näringsgula avlagras.
Ett betydelsefullt moment vid könscellernas
utveckling utgör den s. k. reduktion
s-delningen, genom vilken antalet
kromo-somer minskas till hälften. De mogna
könscellerna äga sålunda endast halva det antal
kromosomer, som eljest är karakteristiskt för
arten. Jfr vidare Cell, Könsceller och
Ärftlighet.

Yttre och inre befruktning. Man
talar om yttre b., då könscellernas
sammansmältning äger rum utanför moderdjurets
kropp, om inre b., då sädescellerna införas i
moderdjuret. Den förra finner man hos många
ryggradslösa vattendjur samt hos benfiskar
och groddjur, den senare förekommer t. ex.
hos många plattmaskar, hos snäckor,
insekter, hajfiskar och högre ryggradsdjur. I en
del fall inneslutas sädescellerna i ett slags
särskilt utbildade patroner (spermatoforer),
som upptagas genom den honliga
könsöpp-ningen (bläckfiskar, stjärtgroddjur). Vid inre
b. kunna sädescellerna stundom bibehålla sin
befruktningsförmåga i honans könsgångar en
längre tid. Hos biet bevaras sädescellerna 4
—5 år i en särskilt utbildad del av den
honliga könsapparaten. Hos fladdermössen sker
parning på hösten, sädescellerna leva kvar i
livmodern, och befruktning sker först på våren.

Befruktningens förlopp. Det
ligger nära till hands att anta, att spermierna
vid framträngandet till ägget vägledas av från
detta utgående kemotaktiska (se T a x i e r)
retningar. Det har visat sig, att spermierna
förhålla sig positivt kemotaktiskt mot syror
i svaga koncentrationer; dock har man ännu
ej hos djur kunnat påvisa från ägget utgående
specifika kemotaktiska verkningar. Av
betydelse är spermiernas egenskap, att de, när
de kommit i beröring med ett fast underlag,
ej släppa kontakten med detta men dock
fortsätta sina rörelser. Spermier, som en gång
kommit i beröring med ett ägg, lämna
följaktligen ej detta. Äggen äro i regel omgivna
av höljen, som t. ex. hos insekterna äro hårda,
för spermierna ogenomträngliga. Endast
genom öppningar i höljet kunna dessa nå fram
till ägget. I andra fall äro höljena geléartade
och kunna var som helst genomträngas av
sädescellerna, t. ex. grodägg, sjöborreägg m. fl.
I många fall bildas de yttre höljena först
sedan befruktning skett, t. ex. hos reptilier och
fåglar.

Bild 1 framställer befruktningens förlopp
hos en sjöborre. När spermien (A) framträngt
till äggets yta, bildar denna en utbuktning
(B, C), i vilken spermien upptages. I
ifrågavarande fall avkastas spermiens svansstycke.
I en del andra fall upptages även svansen,
som då snart upplöses i äggets plasma.

Den i ägget upptagna delen av spermien

å’

Bild 1. Befruktningen hos sjöborreägget. A—F 1,200,
G—K 600 gånger förstorade.

tränger snart djupare in och undergår därvid
en vridning av omkr. 180°, som synes av en
jämförelse mellan bilderna 1 B—F. Samtidigt
utbildas en strålning i plasman med spermiens
s. k. mellanstycke som centrum. I detta parti
kan man småningom urskilja en centralkropp,
som sannolikt införts i ägget med spermien.
Äggkärnan, som före b. legat något
excentriskt i ägget, rycker nu in mot äggets
centrala del. Här äger en sammansmältning av
den hanliga och den honliga kärnan rum. Den
så bildade kärnan, som kallas
kopulations-kärnan, har dubbelt så många kromosomer
som vardera könscellens kärna före b. På så
sätt återställes alltså det ursprungliga
antalet kromosomer.

Under spermiekärnans framryckning har
strålningsfiguren vuxit och omfattar efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:12:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free