Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktning - 2. Befruktning hos växterna - Befäl - Befälhavande amiral - Befälhavare - Befälstecken - Befäst läger - Befästningsgrupp - Befästningskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1101
Befäl—Befästningskonst
1102
derna, i sin nedre del tre celler, kallade a
n-t i p o d e r, samt dessutom innehåller två fria
kärnor, polkärnorna, som sammansmälta till
den s. k. sekundära embryosäckkärnan.
Hancellerna uppstå i pollenkornet. I varje
pollenkorn alstras två hanceller. Dessa frigöras
emellertid icke och fortskaffa sig ej själva till
ägget, utan för befruktningens möjliggörande
är det nödvändigt, att pollen överföres till
fröämnet hos gymnospermerna och till pistillens
märke hos angiospermerna. Från pollenkornet
utväxer sedan den s. k. pollenslangen,
som tränger ned till embryosäcken och
antingen växer direkt in till ägget genom
mikropy-len (se F r ö ä m n e), s. k. akrogami el.
poroga-mi, eller tränger, som hos en del hängeväxter,
först genom fröämnets bas och därifrån
vidare genom nucellusvävnaden fram till ägget,
s. k. basigami el. kalazogami. Genom
pollenslangen vandra de båda hancellerna ned till
embryosäcken, där ena hankärnan
sammansmälter med äggkärnan. Hos angiospermerna
sammansmälter den andra hankärnan med
den sekundära embryosäckkärnan, s. k.
»dubbel befruktning». Hos fanerogamerna måste
noga skiljas mellan pollineringen, d.
v. s. ståndarmjölets överförande till
pistillen, och befruktningen, han- och honkärnans
sammansmältning. Mellan dessa båda
företeelser kan ligga en tidrymd av från några
timmar till bortåt ett år.
Könscellernas kärnor äro liksom hos djuren
haploida, d. v. s. ha halverat kromosomtal (se
Könsceller). Genom de båda
könskärnor-nas sammansmältning vid b. blir detta tal
fördubblat, så att det för arten
karakteristiska kromosomtalet återställes. — Om b:s
betydelse m. m. se ovan under
Befruktningi. K. A.
Befäl betecknar rättigheten och makten att
befalla över någon eller något samt är ock en
gemensam benämning på den personal, åt
vilken ledningen av krigsmaktens olika
truppenheter m. m. är uppdragen. Befälspersonalen
uppdelas i vissa t j ä n s t e g r a d e r (se d. o.).
—- Inom svenska armén i fred föres befälet
över en arméavdelning av en generalsperson,
en infanteribrigad av en överste, ett
regemente av en överste, en bataljon av en
överstelöjtnant eller major, ett kompani (skvadron,
batteri) i regel av en kapten (ryttmästare)
och i vissa fall av en löjtnant, en pluton av
en subalternofficer eller underofficer och i vissa
fall av en furir samt mindre avdelningar av
fu-rirer och korpraler (vicekorpraler). M. B—dt.
Befälsposterna å svenska flottans fartyg
beklädas i allmänhet sålunda: högste
befälhavares över kustflotta av amiralsperson,
eskaderchefs av amiralsperson eller
kommendör, flaggkaptens och avdelningschefs av
kommendör eller kommendörkapten samt
fartygschefs å större (l:a klass) fartyg av
kommendörkapten, å medelstora (2:a kl.) fartyg av
kapten, å mindre (3:e kl.) fartyg av
subaltern
officer och å vedettbåtar o. dyl. (4:e kl.)
fartyg av underofficer. H. W—1.*
Befälhavande amiral, högste befälhavaren
över flottans Karlskronastation, tillika
kommendant å Karlskrona fästning.
Befälhavare på handelsfartyg antages å
rederiets vägnar av huvudredaren. Sjölagens
tredje kapitel innehåller de närmare reglerna
angående fartygs befälhavare, hans
skyldigheter och ansvar, hans befogenhet, ställning
ombord m. m.
Befälstecken, flaggor, standertar och
vimplar, som föras å örlogsfartyg och båtar för
att angiva befälhavarens grad eller
befattning. Å svenska örlogsfartyg föras följande
b. (se plansch): k u n g L flagga med kungl.
vimpel över av konungen; amirals, v i c
e-amirals och konteramirals flagga
av officer av sådan grad;
örlogsstan-dert av kommendör; örlogsvimpel av
sjöofficer av lägre grad än kommendör;
un-derofficersgaljadet av underofficer.
Chefen för Försvarsdepartementet för å
örlogsfartyg, varå han i tjänsteärenden färdas,
sin särskilda flagg (se planschen).
Befäst läger. Redan romarna befäste sina
läger med vall och grav, de vandrande folken
åter omgåvo sina med en vagnborg. Även
i nyare tid befästes i fiendens närhet slagna
läger, och under trettioåriga kriget spelade
sådana befästa (förskansade) läger en viktig
roll. Gustav Adolf var mästare i att välja
plats för och anordna sådana läger, inom vilka
han sedan kunde trotsa en vida överlägsen
fiende (Stettin 1630, Schwedt och Werben
1631, Mainz och Nürnberg 1632). Emempel på
ett befäst läger under senare tid är turkarnas
vid Plevna 1877. •—- När fästningarna började
förses med detacherade fort, kallades de ofta,
ehuru mindre egentligt, befästa läger eller
läger fästningar. Jfr
Befästningskonst och Fästning. L. W:son M.*
Befästningsgrupp, en i terrängen spridd
samling av de befästningselement, som i
vanliga fall innehållas i ett fort. På grund av
den moderna artillerieldens starka verkan
måste dessa olika element: artilleri- och
infanteriställningar, skyddsrum av olika slag,
eldledningsplatser o. s. v., genom ett mer
skyddat läge i terrängen i möjligaste mån
undandragas fiendens eld. Gruppen kan få en
utsträckning av flera km i bredd och djup. I
främsta linjen läggas infanteriverk
(närstrids-verk) och i skydd av dessa samt väl dolda i
terrängen de olika artilleriställningarna,
skyddsrum för besättning, ammunition och
proviant o. s. v. Såväl varje verk som
gruppen i dess helhet omges av stormhinder,
flankerade av mindre verk. De första
befästnings-grupperna anlades på fästningen Metz’ västra
front (Kaiserin, Kronprinz etc.). Denna
be-fästningstyp har även nyttjats vid svenska
fästningar. Jfr Fort. L. af P.
Befästningskonst kallas vetenskapen om
terrängens omdanande för stridsändamål på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
