Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Behring, Emil von - Behrmann, Walter - Behzad - Behållare - Beichmann, Fredrik Valdemar Nicolai - Beierland, Hoeksche Waard - Beige - Beignets - Beijer, Carl Gottreich - Beijer, Frans Ulrik Petersson - Beijer, Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Behrmann—Beijer. G.
1120
för experimentell terapi, vilket med tiden
växte ut till en väldig komplex av
laboratorier (»Behringwerke»), i första hand avsedda
att främja det praktiska utarbetandet av
upptäckter inom bakteriologien. Härifrån
försågs under världskriget tyska armén bl.
a. med väldiga mängder av antitetanusserum.
Under sina senare år arbetade B. ofantligt för
att finna medel mot tuberkulosen, men hans
forskningar kröntes icke här med samma
framgång. Bland B:s skrifter märkas »Die
Blutserumtherapie» (2 bd, 1892), »Die
Geschich-te der Diphtherie» (1893), »Die Bekämpfung
der Infektionskrankheiten» (1894). — B:s
porträtt återges å vidstående plansch. T. O.
Behrmann, Walter, tysk kartograf (f.
1882), e. o. professor i Berlin. Efter
forskningsresor på Nya Guinea och i Kina är han
sedan 1919 generalsekreterare i Gesellschaft für
Erdkunde i Berlin oeh redigerar dess
publikationer. O. Sjn.
Behzad, persisk miniatyrmålare (omkr. 1440
—omkr. 1520). Tillhörde konstnärsakademien
i Herat, vars uppgift var att skapa en till
den gamla persiska traditionen anknuten
målningskonst. Mot slutet av sitt liv
verkade han i Tebris. B:s konstnärliga stil
utmärktes av utsökt linjerytm och klara,
ytterst starka färgtoner. Litt.: F. R. Martin,
»The miniature painting of Persia, India and
Turkey» (1912); Ph. W. Schulz, »Die
persisch-islamische Miniaturmalerei» (1914). Mthe.
Behållare, se Cistern och
Luftkompressor.
Beichmann [bäjk-], Fredrik
Valdemar Nicolai, norsk jurist (f. 1859).
Byråchef 1889—97 och expeditionschef 1897—98 i
justitiedepartementet, byfoged i Trondhjem
och sedan 1904 justitiarius i dess overret.
Han var medlem i 1910 års skandinaviska
familjerättskommitté och representerade Norge
inför skiljedomstolen i Haag 1908—09 ang.
frågan om Grisbådarna. B. valdes 1921 till
suppleantdomare i Permanenta internationella
domstolen. Hans vetenskapliga författarskap
avser mest mellanfolklig rätt.
el-Beidäwi, se e 1 - B a j d a w i.
Beierland el. H o e k s c h e W a a r d, en av
Maasmynningarna bildad bördig ö i holl. prov.
Sydholland, 25 km lång och 14 km bred.
Beige [ba$], fr., ljust gulgrå färg; ett slags
tyg av ofärgad ull.
Beignets [bänjä’], fr. (av kelt. bigne, svulst),
i flottyr, smör eller olja kokta bakverk, vilka
förekommo redan under korstågen. I modern
betydelse omfattar b. dels enbart flottyrkokt
deg, bestående av smör, mjölk, mjöl och ägg
samt citronrasp, b. - s u f f 1 é, dels frukter,
bär, kräm m. m., som före flottyrkokningen
doppats i frityr eller inbakats i jäsdeg, t. ex.
berlinermunkar(b. Marie-Louise).
Beijer, Carl Gottreich, ingenjör,
ämbetsman (1811—98). Han var 1839—55
hamningenjör i Malmö, blev 1841 chef i södra
väg-och vattenbyggnadsdistriktet ooh uppgjorde
förslag till den första svenska egentliga
chaus-sébyggnaden, mellan Malmö och Lund, samt
till de omfattande hamnarbetena vid Malmö
jämte därv. skeppsdocka och vidsträckta
in-vallningsarbeten. 1803
blev B. överste vid
Väg-och vattenbyggnadskåren. överingenjör
1855 under Nils
Ericson vid Södra
stambanans byggande, blev
han vid Ericsons
avgång 1862 chef för [-järnvägsbyggnadssty-relsen-]
{+järnvägsbyggnadssty-
relsen+} och var från
1877 tillika chef i
styrelsen för allm.
väg-och vattenbyggnader;
generaldirektörs titel
1878. Han erhöll avsked 1887. Under B:s
ledning utfördes stambanor till en
sammanlagd längd av 1,862 km, däribland
samman-bindningsbanan genom Stockholm. B. blev
led. av Vet.-akad. 1884 och var 1871—94 led.
av Första kammaren.
Beijer, Frans Ulrik Petersson,
bokförläggare (1836—1902). Han var systerson
till Carl G. B. (se ovan) och upptog moderns
släktnamn efter sitt eget, Petersson. Innehade
1864—68 N. J. Gumperts bokhandel i
Göteborg och inköpte 1868 jämte brodern
Gottfrid Petersson B. (1835—70) firman N.
M. Lindhs i Örebro bokförlag, som flyttades
till Stockholm under firma F. & G. Beijer.
Med detta införlivades tid efter annan en rad
andra bokförlag, t. ex. Abr. Bohlins, P.
Han-sellis, Centraltryckeriets och, då firman 1892
ombildades till F. & G. Beijers bokförlags-a.-b.,
Z. Hæggströms, Ivar Hæggströms och Hj.
Kin-bergs samt några år senare Looström & co:s.
Genom privata affärsspekulationer bragte B.
sig själv och bokförlaget på fall 1899. Det
rekonstruerades 1900 under namn av Beijers
bokförlag och uppgick 1917 i Albert Bonniers
bokförlag. B. realiserade dels det gamla
lindh-ska förlagets restupplagor, dels modernare
litteratur ur de inköpta förlagens lager och dels
från andra förläggare inköpta restupplagor å
periodiskt återkommande bokauktioner i
mycket stor skala i alla Sveriges bygder, Finland
och svenskbebodda stater i Amerika.
Beijer, Gottfried, affärsman (1838—
1901), brorson till C. G. B. Började 1866 i
fädernestaden Malmö tills, m. sin broder
Lorens B. en omfattande affärsverksamhet
(spannmål, kol och koks). Sin största
betydelse fick B. genom initiativkraftig och
energisk verksamhet för att underlätta
varuutbytet såväl mellan Sverige och utlandet som
mellan inrikes orter. Han igångsatte 1877 en
reguljär ångbåtsförbindelse mellan Malmö och
Newcastle, varigenom exporten av
lantmannaprodukter från södra Sverige till England kom
att förmedlas direkt i stället för att såsom
förut gå via Köpenhamn på danska båtar. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
