Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider under senare halvåret 1915 - Operationer och strider under 1916 intill slaget vid Somme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—18
1170
nen hade samtidigt s. om La Bassée tryckt
tillbaka den tyska fronten och satt sig i
besittning av Loos. Ehuru anfallet skedde
samtidigt, stodo de båda arméerna dock ej under
gemensamt befäl. Den stora offensiven, som
för båda parterna medförde enorma förluster,
måste avslutas utan avgörande resultat.
Fr. o. m. nov. månads ingång avstannade
de större företagen på västfronten. Engelska
förstärkningar anlände alltjämt. En 4:e
armé bildades bakom fronten. I stället
transporterades den indiska kåren från Frankrike
till Mesopotamien. Vid årets slut vidtogos
flera förändringar inom högsta ledningen.
Ehuru Joffres popularitet var fast grundad
efter Marneslaget, framkommo dock åtskilliga
anmärkningar mot hans sätt att leda
operationerna. Saken löstes (3 dec.) så, att Joffre
förordnades till högste befälhavare över de
franska arméerna på samtliga krigsteatrar i
Europa, d. v. s. fick befälet även över
Salo-nikiarmén. Det omedelbara befälet över
arméerna i Frankrike övertogs av den till
ge-neralstabschef utnämnde . Castelnau. Langle
de Cary erhöll befälet över Castelnaus
armégrupp och efterträddes som chef för 4:e armén
av general Gouraud. Samtidigt blev French,
såsom det vill synas på grund av de
erinringar, som gjorts mot hans sätt att leda det
stora genombrottsförsöket, förflyttad till
hemlandet som befälhavare för stridskrafterna
där. Till hans efterträdare utsågs Sir Douglas
Haig (18 dec.), vars befäl över l:a armén
senare övertogs av den från Gallipoli
åter-komne general Monro.
Hos de allierade rådde rätt stark
misstämning över de besvikelser, som år 1915 medfört.
Då detta i viss mån ansågs böra tillskrivas
bristen på enhet i befälsföringen, ordnades i
högkvarteret i Chantilly i dec. 1915 en
konferens med representanter för större delen av
de mot centralmakterna kämpande länderna.
— Tyskarna kunde med tillfredsställelse se
tillbaka på årets händelser på västfronten,
där de genom sin seghet i försvaret och trots
kraftutvecklingen för att driva tillbaka de
ryska arméerna och bekämpa den serbiska
hären kunnat omintetgöra alla
genombrotts-försök.
Operationer och strider
under 1 9 1 6 intill slaget vid S o m m e.
För år 1916 hade i Chantilly uppgjorts
planer, som gingo ut på större samverkan mellan
de olika ententearméerna. Om de olika
arméernas offensivföretag kunde ske samtidigt,
skulle den fördel neutraliseras, som
centralmakterna, särskilt Tyskland, drogo av att
kunna transportera trupper från en front till
en annan, att således i stort tillämpa en
krigföring på de inre linjerna. Men oaktat det
klart insågs, att ett stort anlagt gemensamt
anlopp mot centralblocket krävdes för att
vinna ett gynnsamt resultat, torde det ej ha
varit möjligt för representanterna för de olika
arméerna att komma till enighet om tiden
och sättet för den samfällda operationen.
Ryssland kunde efter sin avgörande motgång
ej beräknas bliva fördigt förrän till
sommaren, och England var efter sira erfarenheter
från Artoisslaget ej benäget att på nytt gå
till storms, förrän industriens
kraftutveckling givit full garanti för befintligheten av
tillräckliga stridsmedel och arméns ökning
nått en sådan omfattning, att en påtaglig
överlägsenhet förefanns. I sistnämnda
avseende måste ock tagas hänsyn till att de
från Gallipoli frigjorda krafterna, vilka
kunde avses för västfronten, behövde rundlig tid
för sin reorganisation. Ej heller England
torde således ha varit benäget för utfästelse till
ny offensiv förrän fram emot sommaren. På
det hela taget synes den träffade
överenskommelsen för 1916 års anfall ha haft en
tämligen generell karaktär. Särskilt betonades
önskvärdheten av att, om centralmakterna ginge
till anfall, snabbt och kraftigt ingripa genom
avlastningsoffensiver. För övrigt grundade sig
förhoppningarna inom ententen på industriens
dominerande inflytande på möjligheterna för
en effektiv krigföring. Centralmakternas
avspärrning måste i sinom tid leda till en
olycksbringande råvaruminskning, som i sin
tur måste verka förlamande på förmågan att
hålla ut.
Centralmakternas framgångar under 1915
hade för dem medfört den betydelsefulla
ändringen, att de åter hade initiativet i sin
hand. När det gällde att bestämma huru
detta skulle begagnas, förelågo många förslag
— fortsatt anfall mot Ryssland,
Saloniki-arméns bekämpande, anfall norrifrån mot
Venezien, olika alternativ för offensiv på
västfronten o. s v. —, och djupgående
meningsskiljaktigheter torde därvid ha
framträtt mellan de tyska och österrikiska
gene-ralstabscheferna, generalerna v. Falkenhayn
och Conrad v. Hötzendorf. Resultatet blev, att
enighet ej kunde vinnas om någon gemensam
stor aktion. Tyskland måste således vid
uppgörandet av sina planer för 1916 års
operationer på västfronten räkna med att för
möjliggörande av sin bundsförvants planer på
anfall mot Italien nödgas mot Ryssland
kvar-hålla i huvudsak de trupper, som förut
disponerats till östfronten. Därigenom kommo
tyskarna på västfronten att mot de
franskengelska arméerna stanna i påtaglig
numerär underlägsenhet. Ledd av uppfattningen,
att ett avgörande därför ej kunde vinnas vid
anfall å någon punkt av den långa linjen i
norra Frankrike, kom Falkenhayn till det
resultatet, att ett anfall mot V e r d u n skulle
medföra de största fördelarna.
Genom sitt läge i Frankrikes n. ö. hörn
kom fästningen med sin vidsträckta, starkt
befästa försvarslinje att utgöra en bastion,
som möjliggjorde farliga anfallsföretag mot
tyskarnas förbindelser. Om ock engelsmännens
krigsvilja ännu befann sig i tillväxt, var
fransmännens kraft så hårt tagen i anspråk, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
