Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider under 1916 fr. o. m. slaget vid Somme - Operationer och strider 1917 t. o. m. våroffensivens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—18
1174
de allierade, då den förödande striden
upphörde omkr. 15 nov., sålunda efter 41/! mån.,
i en åt ö. starkt utbuktad linje, som
betecknas av namnen Chaulnes—Barleux (s. v.
om
Péronne)—Sailly—Grandcourt—Beaumont-Hamel (se kartan sp. 1174). Båda parterna
till-skrevo sig de största fördelarna av den stora
kraftmätningen. Tyskarna kunde med fog
känna tillfredsställelse över frontens fasthet.
De allierade beräknade, att de offer, som
tyskarna bringat för att kunna hålla stånd,
väsentligt nedsatt deras försvarsförmåga. Men då
förlusterna även på de allierades sida varit
utomordentligt stora, ter sig det hela som en
stor kraftuttömning, så till vida dock
allvarligare för Tyskland, som möjligheten för
kraftförnyelse där var mindre än i ententeländerna.
Under det slaget vid Somme pågick som
hetast, inträffade 29 aug. den förändringen
inom högsta tyska arméledningen, att v.
Hin-denburg avlöste v. Falkenhayn såsom
general-stabschef. Vid Hindenburgs sida ställdes
general Ludendorff som förste
generalkvartermästare. Efter deras besök å västfronten i
början av sept. bestämdes, att alla
offensivföretag mot Verdun skulle upphöra. En följd
härav och av de tyska truppförflyttningarna
till Sommefronten blev, att fransmännen nu
sökte i Verdunområdet återtaga den förlorade
terrängen. Detta lyckades också delvis. Under
arméchefen Nivelle var det general Mangin,
som fick i uppdrag att genomföra det beslutade
anfallet. Detta företogs efter
artilleriförberedelse 24 okt. och ledde efter strider t. o. m.
2 nov. bl. a. till återbesättandet av forten
Vaux och Douaumont. Vid nya anfall 12—15
dec. vanns ytterligare terräng (se kartan till
Verdun).
Därmed avstannade årets stridsverksamhet
på västfronten. För fransmännen hade året
medfört den triumfen, att Verdun kunnat
hållas. Sommeoffensivens kraftuttömning utan
påtagligt resultat och Rumäniens nederlag
voro visserligen nedslående. Men
förhoppningarna om slutlig seger stärktes av att dels
vissa tecken till nedgång i truppernas kvalitet
visade sig inom tyska hären på västfronten —
om ock ej alls i samma grad som i
österrik.-ung. armén —, dels centralmakternas
avspärrning ej kunde undgå att nu efter två år öva
inflytande på deras motståndskraft. Allmänna
meningen i Frankrike krävde dock vissa
ändringar i ledningen, som ansågs icke ha varit
nog energisk 1916. Joffre entledigades 13 dec.
från högsta befälet över de franska styrkorna
i Europa, och Castelnau upphörde att vara
generalstabschef. Den nybildade regeringen
ansåg sig kunna övertaga högsta militära
ledningen med Joffre som ett slags militär
rådgivare. Denna hans verksamhet upphörde
mycket snart, och han utnämndes då till marskalk
av Frankrike. Till högste befälhavare för de
franska västfrontarméerna utsågs den
energiske ledaren av striderna vid Verdun, general
Nivelle (12 dec.). Foch fick en reträttplats,
Det lodrätt streckade området betecknar den
engelskfranska terrängvinsten genom Sommeslaget juli—nov.
1916. Det snett streckade området betecknar det
område, som av tyskarna frivilligt utrymdes mars 1917.
och Castelnau övertog östra armégruppen efter
Dubail, som blev militärguvernör i Paris.
Operationer och strider 1917 t.
o. m. våroffensivens slut.
Det tyska fredsanbudet i slutet av 1916
hade kärvt avvisats av ententen. För det nya
året måste centralmakterna räkna med ökad
och mera enhetligt ledd offensivverksamhet
från motståndarnas sida. På grund härav och
då krigsindustrien måste få tid att ersätta
1916 års enorma förbrukning, voro
centralmakterna för 1917 icke i tillfälle att planera
några större anfallsföretag. Sträng defensiv
på alla fronter under sparande av alla krafter
var erforderlig för att möta det väntade
allmänna ententeanloppet. Under tiden skulle,
hoppades man, det nu igångsatta u-båtskriget
få en avgörande inverkan. I anslutning till
dessa planer beslöt högsta tyska krigsledningen
att draga tillbaka fronten i v. mellan Arras
och Vailly, vilken frontdel var utbuktad åt
v. och dessutom genom Sommeslaget
erhållit en ogynnsam form (se kartan).
Härigenom avsågs att vinna tid, omintetgöra
resultatet av vidtagna åtgärder för det
väntade anfallet och tvinga till nya
förberedelser under försvårade förhållanden. Genom
frontförkortningen skulle även en avsevärd
truppstyrka bli disponibel för indragning till
reservtrupperna. Hindenburgs prestige
hindrade, att återtåget medförde någon
nedsättning av landets tillförsikt eller truppens moral.
På den allierade sidan hade, efter beslut
16 nov. i Chantilly om allmänt och
samtidigt anfall mot centralmakterna redan
under början av 1917, särskilt för västfronten
blivit bestämt, att en stor fransk-engelsk
offensiv skulle gå av stapeln när som helst
efter 1 febr, mellan Lassigny (strax v. om
Noyon) och Vimy (strax n. om Ar ras). Den
skulle stödjas av ett samtidigt franskt anfall
mellan Reims och Craonne. Planen undergick
vissa förändringar, sedan Nivelle övertagit
befälet. Han ville lägga huvudvikten vid Cham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
