Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider 1918 till de allierades stora offensiv (i mitten av juli)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1183
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—18
1184
dern, 6:e armén (v. Quast) från trakten av
Lille t. o. m. Lens, 17 :e armén (Otto v. Below)
i trakten av Arras och Cambrai samt 2:a
armén (v. der Marwitz) s. om Cambrai.
Armégruppen kronprins Vilhelm: 10:e
armén (v. Hutier) fr. o. m. S:t Quentin till
Oise, 7:e armén (v. Boehn) vid Aisne, l:a
armén (F. v. Below) på båda sidor om Reims,
3:e armén (v. Einem) i Champagne ö. om
Reims. Armégruppen v. Gallwitz:
5:e armén (v. Gallwitz) vid Verdun,
häravdelningen C (Fuchs) i Woevre.
Armégruppen hertig Albrekt av W ü r 11 e
m-berg: 9:e armén (v. Bothmer) i Lothringen
samt häravdelningarna A (v. Mudra) och B
(v. Gündell) i Elsass.
De vidlyftiga förberedelserna, i synnerhet
de erforderliga transporterna från östfronten,
togo tid, och hur önskvärt det än varit med
hänsyn till den hastigt skeende ökningen av
amerikanska trupper i Frankrike att snart
sätta i gång det beslutade angreppet, som
inom tyska armén gick under benämningen
»Mikaelanfallet», kunde ordern om detsamma
ej utfärdas förr än 10 mars. Stora
högkvarteret flyttade i samband därmed (18 mars)
till Avesnes i n. Frankrike (s. om Maubeuge),
således en lämpligt belägen punkt ej långt
bakom fronten. Tidpunkten för inbrottet i de
fientliga ställningarna sattes till 21 mars kl.
9,40 f. m. Armégruppen kronprins Rupprecht
skulle i första hand nå linjen Croisilles (s. ö.
om Arras)—Bapaume—Péronne, armégruppen
tyske kronprinsen framrycka s. därom och
sätta sig i besittning av Somme s. ut från
Péronne samt den från trakten av Ham i s. ö.
riktning till Oise gående Crozatkanalen.
Anfallet skulle i stort sett ansättas på fronten
Arras—La Fère. I detsamma skulle deltaga
arméerna Otto v. Below, v. der Marwitz, v.
Hutier och delvis v. Boehn.
Det interallierade överkrigsrådet i
Versailles hade beslutat att invänta de amerikanska
förstärkningarna och därför tills vidare
iakttaga ett avvaktande uppträdande.
Engelska hären tillsammans med belgier,
portugiser och en (svag) fransk armé hade
sig vid årsskiftet tilldelat området från
Kanalen t. o. m. Cambrai, d. v. s. icke ens en
fjärdedel av den gemensamma fronten. Efter
påtryckningar från fransk sida blev, efter
överenskommelse mellan de båda
överbefälhavarna Haig och Pétain, den engelska
fronten utsträckt till Oise, varjämte den franska
armé, som stått vid Yperen, drogs tillbaka
därifrån. De amerikanska trupperna blevo,
allteftersom de ankommo, insatta vid Aisne,
i Champagne och i synnerhet i Lothringen
samt trädde under franskt överbefäl.
Ententens överkrigsråd hade ganska klart
för sig, att tyskarna samlade sina krafter på
västfronten för att företaga ett stort anfall.
Man hoppades väl kunna avvisa alla
genom-brytningsförsök men oroades dock av
ovissheten om den punkt, som motståndaren
be
stämt för attacken; i själva verket lyckades
tyskarna dölja detta ända in i det sista på
grund av de stora reservernas samling långt
bakom stridslinjen och deras framförande i
sista stunden medelst ilmarscher och i skydd
av mörkret. Så mycket angelägnare var det,
att den svaghet, som härledde sig av
befälets fördelning på en fransk och en
engelsk överbefälhavare, snarast möjligt
avlägsnades. Planen att utse en gemensam
överbefälhavare, till vilken befattning general Foch
tidigt synes ha varit designerad, strandade
dock på motstånd från engelskt håll. Som
resultat av överläggningarna om det
gemensamma uppträdandet vid ett tyskt anfall
framkom beslutet att bilda en stor interallierad
reserv att disponeras av överkrigsrådets
»exekutiva kommitté», för vilken general Foch
blev chef. Detta beslut torde dock ej ha
genomförts vid tyskarnas anfall.
Omedelbart före den tyska offensiven voro
de brittisk-franska stridskrafterna jämte
bundsförvanter fördelade sålunda:
Under fältmarskalken Haig: belgiska
armén från Nieupoort till Dixmuiden; 2:a
eng. armén, inberäknat de portugisiska
trupperna (Plumer), i trakten av Yperen; 1 :a
eng. armén (Horne) i trakten av Lens och
Arras; 3:e eng. armén (Byng) från Arras
till Albert; 5 :e eng. armén (Gough) på
ömse sidor om S:t Quentin ned till Oise.
Under general Pétain: 6:e armén (Duchéne)
på ömse sidor om Soissonsterrängen; 5 :e armén
(Micheler) på ömse sidor om Reims; 4:e armén
(Gouraud) ö. därom till Argonneskogen.
Under general Castelnau: 2:a armén
(Hir-schauer) vid Verdun; l:a armén (Debeney) vid
S:t Mihiel; 8:e armén (Gérard) ned emot S:t
Dié; 7:e armén (de Boissoudy) ned till
schweiziska gränsen.
Efter livlig tysk artillerield på åtskilliga
punkter av den långa fronten natten mellan
20 och 21 mars i syfte att framkalla ovisshet
om den verkliga anfallspunkten igångsattes
21 mars det stora anfallet. En
betydande övermakt riktades mot 3:e och 5:e
engelska arméerna, som ej heller kunde hålla
stånd utan veko tillbaka. Redan 25 mars stodo
tyskarna i Sommelinjen. Tyska högkvarteret
kungjorde, att slaget vid Monchy—Cambrai—
S :t Quentin—La Fère var vunnet och att bytet
uppgick till 25,000 fångar och 400 kanoner.
Det inledda jätteslaget, som än benämnes efter
det franska landskapsnamnet Picardie,
än, liksom 1916 års stora kraftmätning i
samma trakter, efter Somme, fortsattes
med nya framgångar för tyskarna. Å n. delen
av anfallsfronten tog von Below Bapaume, s.
därom trängde v. der Marwitz’ armé fram
utmed Somme mot Amiens, och i s. erövrade
von Hutier Noyon den 26 och hotade
Mont-didier. På ententesidan hade engelsmännens
reträtt omedelbart framkallats av åtgärder
för frontens stabilisering, gemensamt
beslutade av bägge överbefälhavarna. Under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
