Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider 1918 till de allierades stora offensiv (i mitten av juli)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1189
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918
1190
ej kunnat fyllas. Då slaget
avbröts, gick fronten mellan Yperen
och La Bassée i en vid båge åt v.
(se kartan sp. 1187—1188).
Med början av maj inträdde en
stillhetsperiod till 26 maj. Då
vidtog andra skedet av tyskarnas
stora anfall. Denna gång var det
mot fransmännen de riktade sig
för att tilldela dem ett så hårt
slag, att de ej skulle bliva i stånd
att, såsom förut, sända hjälp till
sina engelska allierade, då dessa
voro i betryck. Ty tanken att
slutligen söka avgörandet mot
engelsmännen i Flandern hade
Hinden-burg ej släppt.
Den för fransmännen
ömtåligaste frontdelen var den, som låg
närmast Paris, således
frontsträckningen n. ö. om Soissons, som
bröt av ned emot Reims. När denna terräng
valdes för anfallet, kom det således att
framgå över de bloddränkta höjderna mellan
Ailette och Aisne. 26 maj öppnades på flera
delar av fronten en livlig eld. Genom det
dagen därpå företagna anfallets kraft
lyckades tyskarna omedelbart vinna terräng. De
erövrade Chemin des dames, fortsatte över
Aisne och Oise samt erövrade den s. därom
belägna Tardenoisplatån. 30 maj stodo de
för andra gången under kriget på höjderna
vid Marne. Chäteau-Thierry vid nämnda flod
besattes 1 juni. Nu utvidgades anfallsfronten
åt nordväst från Montdidier till Noyon, och
om än terrängvinsten här ej blev så stor som
ned emot Marne, kunde dock tyskarna, när
anfallsrörelsen avstannade vid mitten av juni,
med tillfredsställelse konstatera, att de
framskjutit sin linje högst betydligt. Den gick nu
(se kartan) från Montdidier (omkr. 3 km s. v.
om denna stad) i riktning mot Soissons och
från denna stad i en vid båge åt s. nedåt
Marne vid Chäteau-Thierry, därefter följande
floden åt ö. och sedermera i riktning mot
Reims. Emellertid medförde den
gjorda vinsten betydande risker
för tyskarna. Det vunna
terräng-områdets belägenhet och form
gjorde det känsligt för motstötar,
och kommunikationerna inom
området voro mycket
otillfredsställande. De voro knappast
tillräckliga för framförandet av livsmedel
m. m. under den inträdda
strids-pausen och skulle följaktligen ej
kunna fylla kraven under en större
strid.
För tyskarna var enda sättet
att oavlåtligt fortsätta med de
igångsatta anfallen. Den nu
uppgjorda planen avsåg
framryck-ning dels över Marne, dels på
ömse sidor om Reims. Om även
själva staden Reims ej kunde tagas,
På morgonen före angreppet vid Chemin des dames.
skulle dock de tyska anfallskolonnerna
genom framryckning dels mellan Reims och
Dormans vid Marne, dels ö. om Reims bort
mot Argonneskogen (till Tahure) nå fram till
Épernay och till Chälons-sur-Marne. Liksom
förut voro förberedelserna grundliga, men
hemligheten av det planlagda anfallet kunde
ej bevaras lika omsorgsfullt som vid
föregående tillfällen, och resultatet blev ej heller
detsamma. Efter åtskilligt uppskov, vållat av
svårigheten att uppbringa de för anfallet
avsedda trupperna till effektiv styrka, började
efter ungefär en månads relativt lugn det
förnyade stora anfallet 15 juli. De
genom detta anfall inledda slagen, slaget
vid Reims och andra slaget vid
Marne, blevo av kort varaktighet, ö. om
Reims kunde tyskarna blott sätta sig i
besittning av första linjen av fransmännens
ställningar; därefter avstannade framryckningen.
V. om Reims blev terrängvinsten i riktning
mot Épernay något större, men längre än till
ung. 10 km v. om denna stad kunde
framryckningen ej fortgå. Slutligen hade väl v.
Tysk stridsvagnseskader. 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
