Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918 - Operationer och strider 1918 till de allierades stora offensiv (i mitten av juli) - Operationer och strider under 1918 från början av de allierades stora offensiv (i mitten av juli) till vapenstilleståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Belgisk-franska fronten under världskriget 1914—1918
1192
om Dormans Marne kunnat överskridas, men
truppernas läge s. om floden blev i hög grad
kritiskt, därigenom att det fientliga tunga
artilleriet kunde komma åt de över floden
slagna broarna.
Operationer och strider under
1918 från början av de allierades
stora offensiv (i mitten av juli)
till vapenstilleståndet.
Efter åtskilliga omgrupperingar och
befäls-förändringar voro å ömse sidor armégrupperna
och arméerna omkr. 15 juli fördelade på följ,
sätt (från n. till s.) :
På tyska sidan: Under bayerske
kronprinsen från havet till S:t Quentin: 4:e
armén (Sixt v. Armin); 6:e armén (v. Quast) ;
17:e armén (O. v. Below); 2:a armén (v. der
Marwitz). — Under tyske
kronprinsen från S:t Quentin till Argonneskogen:
18:e armén (v. Hutier) ; 9:e armén (F. v.
Below); 7:e armén (v. Boehn); l:a armén (v.
Mudra); 3:e armén (v. Einem). — Under
gen. von Gallwitz från Argonneskogen
till trakten n. om Nancy: 5:e armén (v.
Gallwitz); arméavdeln. C (Fuchs). — Under
hertigen avWürttemberg från
trakten n. om Nancy till schweiziska gränsen:
19:e armén (v. Bothmer); arméavdeln. A (v.
Eben); arméavdeln. B (v. Gündell).
På de allierades sida under gen. Foch:
Längst i n. ned till Yperen belgiska
arméavdelningen. — Under
fältmarskalk Haig från Yperen till trakten av
Amiens: 2:a eng. armén (Plumer); 5:e armén
(Birdwood); l:a armén (Home); 3:e armén
(Byng); 4:e armén (Rawlinson). — Under
gen. F a y olle från Amiens till trakten s.
om Soissons: l:a franska armén (Debeney);
3:e armén (Humbert) ; 10:e armén (Mangin).
— Under gen. Maistre från Soissons
till Argonneskogen: 6:e armén (Degoutte) ;
9:e armén (de Mitry) ; 5:e armén (Berthelot);
4:e armén (Gouraud). — Under gen. de
Castelnau från Argonneskogen till
gränsen: 2:a armén (Hirschauer); 8:e armén
(Gérard); 7:e armén (de Boissoudy). —
Amerikanska trupper stodo vid Marne, i
Argonneskogen, vid Verdun, i Woevre och s. därom.
Tyskarnas framgångar hade nått sitt
maximum. Nu bröt de allierades motoffensiv lös.
Redan 14 juli hade Foch utfärdat
befallning om att en offensiv med Mangins och
Degouttes arméer skulle utföras 18 juli.
Huvudstöten skulle av Mangins armé ansättas i
ö. riktning mellan Ourcq och Aisne, alltså
mot v. delen av tyskarnas mot Marne
nedskjutande båglinje. Det franska anfallet,
vars förberedelser kunnat tack vare
skogspartierna vid Compiègne och Villers-Cotterets
försiggå utan upptäckt från tyskarnas sida,
började tidigt på morgonen 18 juli. Flera
hundra lätta tanks, nästan osynliga i den
höga säden, följde det franska infanteriet.
Anfallet träffade tyskarna fullkomligt
överraskande och trängde igenom ända till ett
djup av 8 km; 10,000 fångar och 200
kanoner togos. Från tyska högsta arméledningens
sida sändes talrika förstärkningar, och man
beslöt att med uppgivande av en tilltänkt
offensiv i Flandern göra allt för att
neutralisera den lidna motgången. Det
lyckades ock tyskarna att, sedan de trupper, som
framskjutits över Marne, dragits tillbaka över
floden, efter hand förkorta och uträta den
vida bågen. Men de voro hårt ansatta av
fransmännen, som utvidgat sitt anfall och nu
framgingo utefter hela linjen upp emot Reims.
Efter att ha bjudit motstånd i höjd med
Fère-en-Tardenois drogo sig tyskarna tillbaka till
floden Vesle, och 2 aug. hade de tagit
ställning i linjen höjderna n. om Soissons—Missy
(6 km ö. om Soissons) samt utefter Vesle i
ö. riktning mot Reims. Då tyskarna i goda
ställningar n. om floddalarna ämnade bjuda
nytt motstånd, beordrade Foch offensivens
upphörande.
Det hade väl ej lyckats fransmännen att,
såsom avsikten var, avskära återtåget för de
mot Marne framskjutna trupperna, men å
andra sidan hade ändamålet med tyskarnas
framryckning mot denna flod förfelats.
Deras förluster hade varit ansenliga. Av än
större betydelse var, att inom de tyska leden
numera tron på en slutlig seger började
försvinna. Man hade under julidrabbningarna
kommit i strid med de amerikanska trupperna
och fått klart för sig, att dessa i allt större
utsträckning skulle komma att göra sig gällande.
Julistriderna beteckna vändpunkten i kriget;
initiativet hade övergått till de allierade.
Redan några dagar efter det lyckade
franska anfallet hade Foch 24 juli utfärdat direktiv
för nya offensiva företag på skilda delar av
fronten. Av dessa märkas de anfall, som hade
till ändamål att frigöra järnvägen Paris—
Amiens, vilket skulle ske genom ett av
fransmän och engelsmän gemensamt företaget
angrepp, samt att erövra S:t Mihielbågen; detta
skulle anförtros åt amerikanerna. — Innan
dessa nya anfallsföretag kommo till utförande,
hade Foch (7 aug.) utnämnts till marskalk
av Frankrike såsom ett erkännande för de
redan vunna resultaten.
Anfallet i Amiensområdet gick av stapeln
8 aug. och utfördes av l:a franska armén
(Debeney) och 4:e engelska armén
(Rawlinson), vilka båda ställts under befäl av Sir
Douglas Haig. Därmed inleddes de strider,
som fått benämningen slaget vid Amiens
—M ontdidier eller slaget mellan
Ancre och Oise, ibland ock tredje
Sommeslaget, och som för krigets utgång
kommo att få en mycket stor betydelse.
Anfallet företogs utan artilleriförberedelse, och
då det gynnades av en tät dimma, kom det
överraskande för tyskarna. Även vid detta
anfall kom en stor mängd lätta tanks till
användning. Anfallet framfördes på ömse
sidor om vägen Amiens—Roye och träffade dels
den mellan floderna Ancre och Avre på ömse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
