Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk konst - Bělgorod - Belgrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1199
Belgisk konst—Belgrad
1200
Belgisk konst. Om konsten i Belgien före
1800-talet se Flamländsk konst.
1800-talet medförde ett storartat uppsving inom
Belgiens konst. Belgien gjorde då en insats av
stor betydelse i den samtida
konstutvecklingen. Konstverksamheten blev, alltsedan landet
1830 blev en självständig stat, rik och frodig
och betecknar från denna tidpunkt en jämnt
stigande linje.
Under det franska herraväldet härskade där
empirestilen i arkitekturen, och även i
figurkonsten var fransk klassisk smak rådande.
David — landsflyktig från Frankrike —
var ända till sin död i Bryssel 1825 det
belgiska konstlivets hövding. Hans skola satt
vid makten även efter hans död — med F.
N a v e z som traditionens bärare -—, tills
revolutionen 1830 medförde nya vindar även
inom konsten, till en början i måleriet. Nu
uppstod ett historiemåleri med nationella
ämnen och av koloristisk hållning.
Genombrotts-männen i Belgien voro G. W a p p e r s, L.
G a 11 a i t, H. de K e y s e r, E. S 1 i n g
e-n e y e r, som målade bataljtavlor,
barrikadstrider och andra historiska tilldragelser i
stort format, figurrika kompositioner, enligt
samtidens uppfattning realistiskt genomförda.
Detta belgiska historiemåleri fortlevde genom
hela århundradet och odlades av
förtjänstfulla konstnärer, Clysenaer, Stallaert,
W a u t e r s, V e r 1 a t m. fl. Ett nytt inslag
inom denna konstart gjorde H. L e y s vid
århundradets mitt. Han utgick från gamla
nederländska och tyska målares
framställningssätt, förenade därmed realistisk
uppfattning och gav överraskande kärnfulla
historiska rekonstruktioner med påtagligt och
trovärdigt återgiven tidskaraktär. Excentrisk
fantasikonst skapade A. W i e r t z, som även
målade sociala tendenstavlor.
Påverkad huvudsakligen av fransmannen
Courbet, fick den sociala genren under
århundradets senare hälft ett betydande utrymme
i belgisk konst, både i måleri och skulptur.
De fattigas liv — bönders och arbetares —
skildrades, någon gång sentimentalt, oftare
brutalt realistiskt, med tröstlöst vemod eller
hätskt anklagande av C h. d e G r o u x, H. de
Braekeleer, Constantin M e u n i e r,
A. StruySjVerstraete, Leemputten,
E. L a e r m a n s, L. F r é d é r i c m. fl. Med
de sistnämnda inkommo nya tekniska
behandlingssätt, stilisering, impressionistiskt
ljusstudium. Den eleganta interiören med figurer
fick sin typiske framställare i Alfred
Stevens. Utanför livets realitet höll sig F.
Khnopff i sina bisarra fantasier, likaså
(oftast) F. Rops i sina genialiska och
fantastiska raderingar. Porträttmåleriet har stått
mycket högt under smakens alla växlingar,
och landskaps- liksom djurmåleriet har haft
och har fortfarande många högt stående
företrädare (F. Courtens, V. Gilsoul, E.
Claus, Joseph Stevens, A. Verwée).
Skulpturen följde med i strävandet
efter oavhängighet från tryck av förebilder och
växte framför allt under seklets senare hälft
till allt starkare formgivning och karaktär
och allt kraftigare djärvhet i rörelsen; den har
dock efter orons tid nått plastiskt lugn.
Klassicismens representanter C. A. Fraikin och
M. K e s s e 1 fingo efterföljare i E. S i m
o-nis, P. de Vigne, J. Dillens
(karak-tärsfulla, rörligt hållna monumentalverk).
Den socialt betonade skulpturen fick sin förste
man i W. de Groot och sin store realist i
Const. Meunier, som på 1880-talet
övergick från måleri till skulptur och blev
skapare av en mängd statyer, grupper, reliefer;
hans på en gång monumentala och
verklighetstrogna arbetartyper ha med skäl blivit
nämnda i samband med Fr. Millets bönder.
Arbetarbilder ha blivit utförda även av den
högst mångsidige Ch. van der Stappen,
J. L a g a e m. fl. Bland övriga skulptörer
av hög rang märkas J. Lambeaux, J. de
Lalaing, V. Rousseau, G. Minne.
Inom arkitekturen förblev den
franska smaken härskande långt in på 1800-talet —
ännu på 1870-talet tillkom i Bryssel så typisk
lyxarkitektur som börsbyggnaden (1878) av
L. S u y s d. y. —, elegant fransk barock med
kolonner, kupol och rik skulptural prydnad.
Men då hade man en tid bortåt
experimenterat med flandriska byggnadsformer från
medeltiden och renässansen i modern anpassning
(rådhus, romanska kyrkor, boningshus,
bankbyggnader). En plats för sig intager
århundradets mäktigaste byggnad i landet,
justitie-palatset i Bryssel (1868—83; av J.
Poe-1 a e r t) ; dess jättestora proportioner föra
tanken till assyriska palats, det förenar
ytterst dristiga former från olika tider och
länder och gör likväl en högst imponerande,
om än fantastisk helhetsverkan. Moderna
byggnadsuppgifter (järnvägsstationer,
affärshus o. dyl.) medförde ett modernt genombrott,
som även sträckte sig till privatarkitekturen,
en praktisk och ändamålsenlig arkitektur utan
anslutning till historiska stilar, med
användande av äkta material, med följdriktigt
genomförd konstruktion och enkelhet i formerna.
Strävandet till enhetlighet mellan
ytterarki-tektur och rumskonst, ornamentik, möbelkonst,
alla arter av för det dagliga livets behov
använd konst odlades med målmedveten
konsekvens i ganska radikal anda av konstnärer
som G. Serrurier, H. van de Veide,
V. H o r t a, J. H o f m a n m. fl. Moderna
riktningar inom olika konstarter göra sig
fortfarande livligt gällande i Belgien. G-g N.
Bèlgorod [bje’lgåråt], se Akkerman.
BeTgrad, surb. Beograd (»vita borgen»),
huvudstad i Jugoslavien vid floden Savas utlopp
i Donau; 111,740 inv. (1919). B. utbreder sig
ö. om Sava nedanför den gamla fästningen,
som har ett fritt och dominerande läge på en
kulle i själva flodvinkeln. Ö. om fästningen
den forna turkstaden, utmed Sava den äldsta
serbstaden, Savamala, med hamn för flödfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
