Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belliard, Augustin Daniel - Bellincioni, Gemma - Bellinga - Bellingham - Bellingshausen, Faddej Faddejevitj - Bellini, Gentile - Bellini, Giovanni (Giambellini)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1211
Bellincioni—Bellini, G.
1212
1814 underkastade han sig Ludvig XVIII, som
utnämnde honom till pär, men slöt sig vid
Napoleons återkomst från Elba åter till
denne. Som Ludvig Filips sändebud i Bryssel
1831—32 inlade han stor förtjänst om
Belgiens nya statsskick.
Bellincioni [belintfå’ni], Ge mm a, ital.
sångerska (f. 1864). Har gjort sig ryktbar som
en träffsäker framställarinna av veristiska och
andra operapartier, såsom Santuzza i »På
Sicilien», Salome m. fl.
Bellinga.
Bellinga, säteri i s. Skåne, strax v. om
Elle-stadssjön; Sövestads socken, Herrestads härad,
Malmöhus län. Utgör med underlydande inom
Sövde, Sövestads, Glimminge och Blentarps
socknar 26,5 mtl, 4,000 har, varav 3,100 har
åker; tax.-värde 2,613,200 kr. (1923). Slottet
i eng. stil, uppfört på 1860-talet, omges av stor
park (60 har). B. har fordom hört under det
ätten Piper tillhöriga Sövdeborg, tillhörde
sedan genom gifte frih. K. Hochschild samt har
nu återgått till ätten Piper.
Bellingham [beTind^em], hamnstad i
nordamerikanska staten Washington, omkr. 25 km
s. om kanadensiska gränsen. 25,585 inv. (1920).
BeTlingshåusen, Faddej Faddejevitj,
rysk sjöofficer och upptäcktsresande (1779—
1852). Född på ösel, ledde B. 1819—21 en
upp-täcktsresa till de sydliga polartrakterna,
varvid expeditionen, bestående av 2 små
segelfartyg, upptäckte Peter I:s ö och Alexander
I:s land och kringseglade sydpolsområdet;
hans kurs gick därvid på det hela taget
sydligare än Cooks, ehuru han ej lyckades uppnå
så hög breddgrad som denne. En beskrivning
av sina resor utgav han på ryska 1831 (tyskt
sammandrag 1902). B. slöt sin bana som
militärguvernör i Kronstadt.
BellFni, Gentile, veneziansk målare (omkr.
1429—1507), son till Jacopo B., äldre broder
till Giovanni B. Ungdomsarbeten av honom
äro icke kända; ett par arbeten från
1460-talet äro tämligen grova men tydligt
påverkade av hans svåger Mantegna, vars arbeten
han haft tillfälle att lära känna senast vid
ett besök i Padova 1460. Då sultan
Muhammed II 1479 hos Venezias regering begärde
att få en skicklig porträttmålare sig tillsänd,
föll valet på B. Bland hans bevarade arbeten
från det årslånga besöket i Konstantinopel
märkes sultanens porträtt, målat i varm och
harmonisk kolorit. Efter hemkomsten var han
länge sysselsatt med en svit historiemålningar
för dogepalatsets rådssal (förstörda av brand
1577). De enda bevarade större arbetena av B.
äro utförda på hans ålderdom: en följd av tre
bilder till det heliga korsets legend (avslutad
1500) och en målning, föreställande Markus’
predikan i Alexandria (ofullbordad vid
konstnärens död). De tre förstnämnda målningarna
skildra underverk, som en relik av Kristi kors
förrättat i Venezia, och framställa realistiskt
uppfattade och livfulla bilder från staden med
känsligt återgivande av dess luft och ljus,
kraftig och rik kolorit och mästerlig
sammanhållning av de talrika, individuellt karakteriserade
figurerna. Den senare är intressant särskilt
genom sin av minnen från Konstantinopel
påverkade stadsbild. — Bland B:s elever var
Vittore Carpaccio den förnämste. H. W-n.
Belli’ni, Giovanni (Giambellini),
veneziansk målare (d. 1516), yngre broder till
Gentile B. Bristen på biografiska data och på
daterade målningar ända till 1487, då han
var minst 50 år, försvåra utredningen av
hans konstnärliga utvecklingshistoria. Man
vet dock, att han 1460 besökte Padova, där
han synbarligen starkt påverkades av
Dona-tellos och sin svåger Mantegnas konst. Även
faderns inflytande är skönjbart. På stilkritisk
väg har man sammanfört en grupp av arbeten
från hans yngre år, kännetecknade av hård,
skarpt tecknad form och torrt målningssätt
med användande av temperafärger. Ett
strävande efter ädel stil är emellertid märkbart
redan här. Så småningom tar denna
idealiserande tendens överhand, förenad med en
mjukare, mera rytmisk formgivning och en
varmare färg. Oljemålningens teknik kom
honom till hjälp vid utbildandet av hans
mogna mannaålders stil, som innebär den
dittills högsta fulländningen av den venezianska
skolans varma färg. I bredd med Tizian,
Gior-gione och Tintoretto står han som en av sin
stads främsta kolorister. Det själfulla
uttrycket hos figurerna och ljusets fina spel över
landskapet ge tillsammans med färgens
cello-artat djupa, starka och lugna klang ett drag
av upphöjd och rofylld harmoni åt hans
målningar. Hans religiösa målningar tillhöra ofta
den art, som man kallar sacra conversazione
(»heligt samtal»): madonnan och några helgon,
grupperade framför en sammanhållande
arkitektonisk fond utan någon enande handling,
blott i lycklig samvaro. Under sin tidigare
period målade han ofta ämnen som Kristi
förklaring, Kristus i Getsemane, Kristus som
smärtornas man, Kristus på korset, Kristi
be-gråtelse eller Kristus i graven. Han målade
också porträtt och behandlade på gamla dagar
även mytologiska ämnen. De flesta
venezianska målare under 1500-talets förra del voro
hans lärjungar, bl. a. Tizian och Correggio. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
