Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellermann, Friedrich - Bellermann, Heinrich - Bellerofon - Bellerophon - Bellesa - Belles lettres - Bellessort, André - Belletrist - Belletti, Giovanni Battista - Belletto, Bernardo - Belleville - Bellevue - Belliard, Augustin Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1209
Bellermann, H—Belliard
1210
Bellerofon och Pegasos. Antik
relief.
(1795—1874), gymnasiedirektör i Berlin. Gjorde
sig högt förtjänt om den antika
musikhistorien genom »Die Tonleitern und Musiknoten
der Griechen» (1847) m. fl. skrifter.
Bellermann, Heinrich, tysk musiklärd
(1832—1903), son till Fr. B. Blev 1866
musikprofessor vid universitetet i Berlin. Såsom
kompositör odlade B. nästan uteslutande den
vokala a cappella-musiken. Mest känd har han
blivit genom »Die Mensuralnoten und
Takt-zeichen im 15. und 16. Jahrhundert» (1858)
och läroboken »Der Kontrapunkt» (1862).
Belle’rofon (lat. Belle’rophon el.
Bellero-pho’ntes), grekisk sagohjälte, son till Glaukos
eller Poseidon. Sägnen om B. finnes inflätad
i Iliaden, där det förtäljes, att, då B. vistades
hos konung Proitos
i Korint, dennes
maka, Anteia,
intogs av brottslig
kärlek till den
fagre ynglingen och
förgäves sökte
förföra denne. Hon
beskyllde honom
därpå inför sin
make för att ha velat
locka henne till
otrohet, och
Proitos sände då B.
till sin svärfader,
Lykiens konung,
med en hopviken
tavla, innehållande
hemliga tecken, som
skulle vålla B :s död.
Konungen i Lykien
(hos senare
förfat
tare kallad lobates) sände honom ut på farliga
företag, bl. a. mot det eldsprutande odjuret
Chimaira, som framtill liknade ett lejon, i
mitten en get och baktill en orm. B. gick
emellertid segerrik ur alla faror, och
konungen insåg då, att hjälten var av gudasläkt,
gav honom sin dotter till äkta och delade
riket med honom. B. kunde dock ej bära
lyckan utan förgick sig mot gudarna, som då
dräpte hans barn och slogo honom själv med
vanvett. Andra källor omtala, att B. i
striden mot Chimaira red på den bevingade
hästen Pegasos, som Athena lärt honom att tygla.
— B. dyrkades i förening med Poseidon i
Korint; särskilt hans strid med Chimaira
framställes i många antika konstverk.
Bellerophon [-le’råfån], ett i
de paleozoiska formationerna
förekommande snäcksläkte, var
av flera arter finnas i Sveriges
kambro-silur.
Bellésa, stad i Eritrea, Ital.
Östafrika, ung. 20 km s. v. om
Massaua; sedan 1890
Evangeliska fosterlandsstiftelsens mis-
sionsstation med barnhem, klinik och
skolverksamhet.
Bellerophon
bi-carenus (ur
Belgiens karbon).
Belles lettres [bäl lä’tr], fr., skönlitteratur,
vitterhet.
Bellessort [hälsa’r], André, fransk förf,
(f. 1866), lärare, först i landsorten, sedan i
Paris. Har förutom diktsamlingar m. m.
utgivit en mängd reseskildringar: »La jeune
Amérique. Chili et Bolivie» (1897), »La
Rou-manie contemporaine» (1905), »Les journées
et les nuits japonais» (1906; »Japanska dagar
och nätter», 1911), »La Suède» (1910;
»Sverige», 1912), »Le nouveau Japon» (1918) m. fl.
B. har översatt flera böcker av Selma
Lagerlöf till franska. R-n B.*
Belletrfst, vitterlekare, skönlitterär
författare. — Belletristik, skönlitteratur;
adj.: b e 1 1 e t r i’s t i s k. — Jfr Belles
lettres.
Belle’tti, Giovanni B a 11 i s t a, ital.
sångare (1813—omkr. 1885). Medföljde 1838
bildhuggaren Byström till Stockholm, där han
uppträdde på konserter och följ, år anställdes
vid Kungl. teatern. Här blev han allmänt
omtyckt för sin starka, böjliga stämma och sitt
goda spel, särdeles i komiska partier, såsom
Dulcamara i »Kärleksdrycken», Barberaren
och Figaro i »Figaros bröllop». Ofta sjöng B.
mot Jenny Lind. Sedan han 1844 lämnat
svenska scenen, framträdde han på teatrar i
Turin, London, Paris m. fl. städer. B. deltog
i Jenny Linds amerikanska turné 1850. På
höjden av sitt anseende drog han sig efter
1862 tillbaka till privatlivet. H. G—t.
Belle’tto, Bernard o, se Canaletto.
Belleville [bälvi’1], stadsdel i n. ö. Paris,
med huvudstaden införlivad arbetarförstad.
Var 1871 kommunardernas huvudsäte. I B.
ligger kyrkogården Père-Lachaise.
Belleville [bälvi’1], stad i Illinois, U. S. A.,
nära Mississippi, 15 km ö. s. ö. om East S:t
Louis; 24,823 inv. (1920).
Bellevue [bälvy’], fr., »vacker utsikt», ofta
brukat namn på lustslott och villor. Mest
bekanta äro madame de Pompadours slott B.
vid Seine och det lanthus B. vid Sedan, där
franska arméns kapitulation undertecknades
2 sept. 1870. — Bellevue vid Roslagstull
i Stockholm hade som malmgård innehafts av
hovintendenterna J. Pasch och J. E. Rehn,
förvärvades 1782 av överståthållaren Karl
Sparre, som gav det dess namn, och inköptes
efter hans död 1791 av Gustav III. Köpet
överflyttades 1792 på kronan, och 1812
upp-läts B. till K. m:ts disposition, varefter det
stått under riksmarskalksämbetets
förvaltning. Från 1830-talet experimenterades där
ett par årtionden med silkesodling, och 1904
inrättades å B. ett hem för vanvårdade barn.
Litt.: C. Forsstrand, »Malmgårdar och
sommarnöjen i Gamla Stockholm» (1919). — Även
ett villaområde inom Malmö stad kallas B.
Belliard [-ä’r], Augustin Daniel,
fransk general, greve (1769—1832). Blev på
slagfältet vid Arcole 1796 utnämnd till
brigadgeneral. Han deltog sedan i expeditionen
till Egypten och i alla kejsardömets krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
