Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellini, Giovanni (Giambellini) - Bellini, Jacopo - Bellini, Vincenzo - Bellinus, Olaus Stephani - Bellinzona - Bellis - Bell-Lancasterska undervisningsmetoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1213
Bellini, J_Bell-Lancasterska undervisningsmetoden
1214
Bellinzona.
Monografier av Fry (1909) och Gronau (1909).
En av B:s målningar återges på vidstående
plansch. H. W—n.
Belli’ni, Jacopo, veneziansk målare (omkr.
1400—1470 el. 1471), fader till Gentile och
Giovanni B. Elev och medhjälpare till Gentile
da Fabriano under dennes vistelse i Venezia,
arbetade han sedan huvudsakligen därstädes
men också tillfälligtvis på andra platser (i
Ferrara 1441, tills, m. sönerna i Padova 1460).
Av hans målningar äro endast några få kända;
de äro utförda i en egenartad och fin kolorit.
Intressanta skissböcker av B. finnas i British
museum och Louvremuseet. H. W-n.
BellFnl, Vincenzo, ital. operakompositör
(1801—35). Väckte uppseende redan genom
sina tre första operor och vann världsrykte
genom de följande: »La straniera» (1829,
»Den okända»), »La
sonnambula» (1831,
»Sömngångerskan»),
»Norma» (s. å.), som
blev hans mästerverk,
»I Puritani» (1835),
som komponerades för
Paris, m. fl. Samtliga
nämnda operor
framfördes i Stockholm
under 1840- och 50-talet.
— Av alla Rossinis
efterföljare är B. den
mest originelle, något
enformig i sin elegiska sentimentalitet, men
det är karaktär i denna enformighet;
smärtans vällust och trånsjukans
månskenssvärmeri ha få besjungit med samma mästerskap,
och ur hans melodier andas den sicilianska
herdevisans milda melankoli. B. saknar egent-
lig dramatisk kraft och enhet, och han
gynnar solosången på ensemblens och orkesterns
bekostnad. — Biografier över B. ha utgetts
av Pougin (1868), Florimo (1885), Amore (1892
—94) m. fl. A. L.*
Belllnus, Olaus Stephani, biskop (omkr.
1545—1618). Var från 1589 biskop i Västerås
och intog en framskjuten plats vid Uppsala
möte 1593. B. skall ha varit den, som jämte
biskopen i Åbo Ericus
Erici till hertig Karls
stora förtret
genomdrev tillfogandet av
ordet »kalvinister» i
mötesbeslutet. Under
striden mellan
Sigismund och Karl intog
han en något oklar
mellanställning.
Några beklagande ord,
vilka han 1605 skulle
ha fällt om den orätt,
som tillfogats
Sigis
mund, ledde till att han 1606 blev utan
rannsakning skild från sitt ämbete på grund av
»den ostadighet, som hafver funnits hos M. Olof
Stephani». Ar 1608 blev han emellertid
återinsatt i ämbetet, vilket han bibehöll till sin död.
Bellinzona [-tså’-], huvudstad i kantonen
Ti-cino, s. Schweiz, vid floden Ticino och S:t
Gotthardsbanan, 10,232 inv. (1920). Har genom
sitt läge militärisk betydelse och bevarar
gammaldags fästningskaraktär med borgar och
murar. Järnvägsreparationsverkstäder.
BeTlis, se Tusenskön a.
Bell-Lancasterska undervisningsmetoden, se
Lancaster, Jos., och
Växelundervisning. Jfr även Bell, Andrew.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
