Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bello, Andrés - Belloc, Hilaire - Bello Horizonte, Minas - Bellona (Duellona) - Bellotto, Bernardo - Bellovaker - Belloy, Pierre de - Bell rock - Bellsund (Belsund) - Bellum - Belluno - Bellö - Beloch, Julius Alwin - Belodon - Belon, Pierre - Belone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
Belloc—Belone
1232
sekreterare i utrikesdep. och 1843 därjämte
rektor för det nya universitetet i Santiago.
B. skrev bl. a. en handbok i folkrätt, en högt
värderad språklära, poetiska översättningar
och värdefulla originaldikter. I hans diktning
råda allvarlig höghet, osökt elegans och ren
språkbehandling. Hans samlade arbeten
ut-gåvos på statens bekostnad (8 bd, 1881—85).
Belloc [belå’k], H i 1 a i r e, eng. förf. o.
tidningsman (f. 1870), son till en fransman och
en irländska. Var liberal underhusled. 1906
—10 men drog sig därefter missnöjd tillbaka
från all aktiv politik. B. har påverkat
Chester-ton och liksom denne övergått till
katolicismen. Under boerkriget voro bägge mycket
ivriga »pro-boer», och i sitt gemensamma
arbete »The party system» (1911) framställde de
det nuv. partiväsendet som ett organiserat
bedrägeri. B. har varit mycket produktiv både
som journalist och som förf? av reseskildringar,
historiska skildringar (av Danton, Robespierre,
slagen vid Bienheim och Malplaquet,
världskriget m.m.),vers,romaner och essäer. Av hans
skrifter märkas »The path to Rome» (1902),
»Hills and the sea» (1906), de politiskt
satiriska romanerna »Mr. Clutterbuck’s election»
(1908) och »A change in the cabinet» (1909)
samt en studie över judeproblemet (»The jews»,
1922; »Judarna och vi andra», 1923). Ths.
Bello Horizonte [bäTo orizä’nt9] el. Minas,
huvudstad i brasilianska förbundsstaten Minas
Geraes, vid foten av Serra do Espinhago (857
m ö. h.); 55,563 inv. (1920), är praktfullt byggt
med storartade offentliga anläggningar och
blev 1898 huvudstad i st. f. Ouro Preto (se
d. o.); dess anläggande började enligt
stats-beslut 1894. B. har över brasilianska
centralbanan järnvägsförbindelse med Rio de Janeiro.
Bellöna (D u e 11 o n a), romarnas
krigsgu-dinna. I hennes tempel utanför stadsområdet
mellan Kapitolium och Marsfältet
sammanträdde senaten för att mottaga de främmande
sändebud, som icke fingo inkomma i staden,
och de hemvändande fältherrar, som gjorde
anspråk på triumf. Framför templet låg ett
såsom fientlig mark betraktat område, över
vars gränspelare (columna bellica) fetialerna
(se d. o.) vid krigsförklaring slungade sin lans
såsom in i fiendeland.
Bellotto, Bernard o, se Canaletto.
Belloväker (lat. bello’vaci), det forna
Belgiens tappraste folk, kuvades 57 f. Kr. av
romarna under Caesar. Deras namn kvarlever
i det franska stadsnamnet Beauvais.
Belloy [bälaja’] Pierre de, fransk
sorge-spelsförfattare (1727—75). Var den förste
franske dramatiker, som i
pseudoklassicite-tens tidevarv vågade sig på nationella
historiska ämnen. Hans »Le siège de Calais»
(1765) är ett drama med starkt markerad
patriotisk tendens. Emellertid är tonen däri
deklamatorisk, versen ofta dålig, och det
saknar fullständigt tids- och lokalfärg. Gustav
III har i sitt dramatiska författarskap rönt
starkt inflytande av B:s skådespel.
Bell rock [bel råk], eng.
»ringklocksklip-pan», el. Inchcape rock, ett skär vid
mynningen av Firth of Tay på Skottlands n. ö.
kust. Klippan ligger vid flodtid mer än 3 m
under vatten. Ett fyrtorn byggdes där under
stora svårigheter 1807. Förut varnades
sjöfarande genom en klocka, som havsvågorna
bragte att klämta; därav det av Southey
besjungna skärets namn.
Bellsund (B e 1 s u n d), havsbukt på
västsidan av Spetsbergen, s. om Isfjorden, med
den mot ö. djupt inskärande van
Mijensfjor-den, vid vars inre ända Sveagruvans kolfält
ligga, ö. delen av B. kartlades av den svenska
sjömätningsexpeditionen 1920.
BeTlum, lat., krig. — Be’llum o’mnium
contra (in el. inter) o’mnes = allas krig mot alla,
ett från den eng. filosofien Hobbes hämtat
uttryck. I sin skrift »De cive» (1:12) säger denne:
»Det kan icke förnekas, att människan i sitt
naturtillstånd, innan ännu något samfund var
bildat, förde krig, och icke blott krig, utan
allas krig mot all a».
Bellu’no. 1. Provins i n. ö. Italien kring
övre Piave; 3,305 kvkm, 228,714 inv. (1921).
Fylles av Venezianska alperna och
Dolomi-terna (Monte Antelao, 3,263 m). — 2.
Huvudstad i provinsen B. vid Piave, 26,753 inv.
(1921), romarnas Bellunum, tillhörde från
1400-talet Venezia. Biskopssäte. — Napoleon
gav åt fr. marskalken Victor titeln hertig av B.
Bellö, socken i n. Småland, s. ö. om Eksjö
vid sjöarna Mycklaflon och Bellen; Södra
Vedbo härad, Jönköpings län; 41,48 kvkm,
därav 6,03 vatten, 417 inv. (1924). Trakten är
vacker, ganska kuperad och skogig. 370 har
åker, 2,509 har skogs- och hagmark. Annex
till Ingatorp, Linköpings stift, S. Vedbo kontr.
Beloch, Julius A 1 w in, tysk historiker
(f. 1854). Blev prof, i antikens historia vid
Roms universitet 1891, var 1912—13 prof, i
Leipzig, sedan åter i Rom till 1918, då han
som tysk avsattes från professuren. B. har
gjort sig känd genom en rad om stor lärdom
vittnande, stundom av mycket djärva
hypoteser kännetecknade arbeten i fornitalisk och
grekisk historia. Mest bekant är »Griechische
Geschichte» (2 bd, 1893—97; 2: a uppl. 1912—17).
Bèlodon, se Phytosaurus.
Belon [belä’], Pierre, fransk zoolog (1517
—64). Till yrket läkare, reste B. mycket i
orienten, var därefter bosatt i Paris och
mördades av rånare i Boulogneskogen. I två verk
har han behandlat fiskarna, beskrivit flera
dittills okända former och gjort ett försök
till systematisk indelning enligt brosk- och
benskelett samt andra anatomiska karaktärer.
Av ännu större intresse är »LTiistorie de la
nature des oyseaux» (1555), vari han skildrar
fåglarna med ingående anatomiska och mor
fologiska jämförelser mellan olika former
Genom dessa verk intar B. en rangplats bland
renässansens naturforskare. Biogr. av
Brong-niart (1887). E—k N—d.
Belöne, se Näbbgädda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
