Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman, Karl Mikael (Carl Michael) - Bellmansdagen - Bellmanska sällskapet - Bellmanskören - Bellmans minne - Bellmansro - Bellmanssällskapet - Bello, Andrés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
Bellmansdagen—Bello
1230
holm, Elias Martins lilla oljefärgsporträtt från
1780-talet på Nationalmuseum (se plansch vid
sp. 1216) och Sergels medaljong av stor likhet
(från 1787; se bild sp. 1215, järnavgjutning på
minnesvården på Klara kyrkogård) äro de
yppersta. Sergel har gjort flera förträffliga
karikatyrer av B. från hans senare år (se bild sp.
1219). Vidare har B. målats av Hilleström
och tecknats av flera andra konstnärer, även
av sig själv. Också i silhuett äro hans drag
kända. I Konstakademiens samlingar finnes
hans dödsmask. B. har utövat ett mycket
omfattande litterärt inflytande. Redan under
skaldens livstid sökte en stor mängd poeter
medvetet eller omedvetet, ehuru med föga
framgång, efterbilda honom. Till dessa s. k.
»Bellmans fränder», enligt Atterboms uttryck,
hörde Tilas, Hallman, Kexel, Stjernecrants
m. fl., och i sin parodi »Casper och Dorotea»
(1775) har Hallman dramatiskt sökt utnyttja
epistlarnas Djurgårdsmiljö. B. var A. M.
Lenngrens lärare i realistisk skildringskonst.
Under 1800-talet ha många bellmansimitatörer
uppträtt, men ingen har nått självständig
berömmelse; mest bekant är C. F. Dahlgren.
Stagnelius påverkades av och efterliknade
honom stundom, och i all realistisk
verklighetsskildring under 1800-talet från Fredrik
Cederborg till August Stridberg kan spåras
inflytande från B. Mycket tidigt blev B:s diktning
bekant utomlands och har särskilt i Danmark
förvärvat en betydande och på sina håll
entusiastisk popularitet, som bevarats genom åren.
I Danmark har B. även utövat ett icke
obetydligt litterärt inflytande (J. Baggesen, J. L.
Heiberg, H. Hertz, Chr. Winther). En dansk
övers, av »Fredmans epistlar» utgavs 1920 av
Ch. Kjerulf. I Tyskland publicerade A.
Win-terfeld 1856 »Der schwedische Anacreon»,
senare följd av övers, av P. J.Willatzen (1892) och
F. Niedner (1905 och 1909). Även till franska
och engelska finnes B. översatt. En samlad
upplaga av B:s skrifter utgavs först av P. A.
Sondén (»Valda skrifter», 1—6, 1835—36),
sedan av J. G. Carlén (»Samlade skrifter», 1—4,
1855—61, med rik kommentar). Denna
upplaga kompletterades av C. Eichhorn (Ny
samling, 1—2, 1876—77). Klemming utgav 1872
»Bellmans poetiska arbeten till år 1772»; jfr
J. Flodmark i Samlaren 1895. Av
Bellmans-sällskapet har en ny samlad upplaga 1921
påbörjats (hittills i två dir). — Litteraturen om
B. är högst vidlyftig och omfattande men
splittrad och av ojämnt värde. Av den äldre
är viktigast Atterboms banbrytande
framställning i »Svenska siare och skalder» (1863) och
Ljunggrens analys av epistlarna i »Bellman
och Fredmans epistlar» (1867). Fryxell
utdömde i »Berättelser ur svenska historien», d.
45 (1878),moraliskt skalden och hans verk men
mötte starka gensagor. Jfr vidare R. Steffen,
»Anteckningar till bellmansdiktens historia»
(i Samlaren 1895—96), A. Björkman,
»Bell-mansforskning» (1892), O. Levertins tre essäer,
»Fredmans epistlar» (i »Svenska gestalter»),
»En Bellmanskarakteristik» (i »Från Gustaf
III:s dagar») och »Stockholmsnaturen i svensk
dikt» (i »Svensk konst och svensk natur»),
Nils Erdmanns bägge biografier(1895 och 1899),
R. Steffens »Bellman och hans diktning» (1908)
och biografi över B. i Sv. biogr. lexikon (1921),
Flodmark, »Bellmansfigurerna» (1895), Karin
Ek, »Fredmansgestalten» (1915), Hasselberg,
»Realistisk lyrik» (1923), samt M. Lamm,
»Upplysningstidens romantik», I (1918), och
Schücks karakteristik i hans Sveriges
litt.-hist. på franska (1923). På tyska har B.
skildrats av F. Niedner (1905) och på danska i en god
liten framställning av O. Schoning (1904). I. Sn.
Bellmansdagen,se Bellman,K. M., sp. 1228.
Bellmanska sällskapet, ett
vittert-backana-liskt gille, som utgjorde en fortsättning av
Gröna rutan (se d. o.). Det stiftades i
Stockholm 1824 av bellmanssångaren A. A
Raab, skalden K. F. Dahlgren m. fl.
Ledamöternas antal fick uppgå till högst 24, och
efter hand invaldes bl. a. Karl Mikael
Bellmans son sidenkramhandlaren Adolf Bellman,
författarna K. Livijn och P. A. Sondén,
skådespelaren Lars Hjortsberg och
bildhuggaren Byström. Sällskapets syfte var att
åter uppkalla Bellmans humoristiska
diktvärld; som dess högtidsdag firades skaldens
födelsedag, 4 febr. Sällskapet sammanträdde
ännu 1845. Dess arkiv tillföll Par Bricole.
Litt.: A. Ahnfelt, »Bellmanska sällskapet»
(1877); E. Åkerberg, »Skrubben n:o 24» (1923).
Bellmanskören, en manssångförening, som
1891 utbröts ur typografiska kören i
Stockholm med uppgift att huvudsakligen odla
bell-manssånger. Den har under E. Åkerbergs
ledning vunnit stort anseende.
Bellmans minne, ett 4 febr. 1899 stiftat
sällskap, som har till uppgift att vårda och
underhålla skaldens gravvård samt i övrigt
arbeta på att popularisera hans minne. Utgav
1914 en festskrift, som kompletterats 1924.
Bellmansro, ett i närheten av Bellmans
byst på Djurgården vid Stockholm beläget
utvärdshus. Det anlades 1828 och kallades
först Carlmarks konditori.
Bellmanssällskapet, en 4 juni 1919 stiftad
förening, som har till ändamål att främja
och sprida kännedom om skalden, hans
diktning och hans tid. I detta syfte skall
sällskapet utge skrifter av och om Bellman;
understödja forskningar rörande honom; verka
för att byggnader, platser m. m., som äro
knutna vid hans namn, skyddas och bevaras;
verka för att bellmanssångens traditioner
värdigt uppehållas och söka upprätta ett
Bellmansmuseum. — Genom sällskapets
försorg har en textkritisk och med mångsidig
kommentar försedd upplaga av Bellmans
skifter börjat utges. Utkomna äro
»Fredmans epistlar» (1920), »Fredmans sånger»
(1922). R—n B.
Bello [beTjå], A n d r é s, sydamerik. förf.
(1781—1865). Född i Venezuela, blev han 1829
redaktör för Chiles officiella tidning, 1834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
