Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benedek, Ludwig von - Beneden, Édouard van - Beneden, Pierre Joseph van - Benedetti, Vincent - Benedetto da Majano - Benedicamus Domino - Benedicks, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1253
Beneden—Benedieks
1254
nämndes han till fälttygmästare. Han blev
1861 högste befälhavare över de österrikiska
trupperna i norra Italien och stod nu på
höjden av sitt militära
rykte. I 1866 års krig
ställdes han mot sin
vilja i spetsen för
hären i Böhmen och
Mäh-ren, insåg där snart
nederlagets
oundviklighet och sökte
förgäves förmå kejsaren
att sluta fred. B.
upptog då en avgörande
strid vid Sadowa, blev
i grund slagen (3
juli) men lyckades i
god ordning verkställa
återtåget över Elbe. Man gjorde honom sedan
till syndabock för nederlaget; han ställdes
inför krigsrätt, där förfarandet mot honom dock
på kejserlig befallning ej fullföljdes. B. hade
lovat att med hänsyn till statens väl hålla
inne med sin uppfattning om var den
verkliga skulden till nederlaget låg, levde
sedermera ytterst tillbakadraget i Graz och avstod
trots alla angrepp lojalt från att rehabilitera
sig. Senare forskningar ha börjat göra honom
rättvisa. H. Friedjung utgav 1901 »Benedeks
nachgelassene Papiere» (3:e utvidgade uppl.
1904) och skildrar hans öde i »Der Kampf um
die Vorherrschaft in Deutschland» (1859—
1866; 6:e uppl. 1904). V. S-g.
Be’neden, Édo u a r d van, belgisk anatom
(1846—1910), son till zoologen P. J. van B., elev
till denne och Kölliker, professor i Liége. Är
en av den moderna cellforskningens
banbry-tare, särskilt genom sina arbeten över äggets
utveckling och befruktning. På ett för
ändamålet särskilt gynnsamt objekt, hästens
spol-mask, konstaterade han, att kromosomerna i
alla cellkärnor hos samma djur äro lika
många samt att kromosomtalet vid
könscellernas mognad reduceras till hälften — två
fakta, vilka den moderna
ärftlighetsforskningen lagt till grund för vittgående
slutsatser. B. har även lämnat värdefulla bidrag till
ryggradsdjurens embryologi. Viktigaste
arbete: »Recherches sur la maturation de l’æuf
et la division cellulaire» (1884). E-k N-d.
Be’neden, Pierre Joseph van, belgisk
zoolog (1809—94), professor vid universitetet
i Leuven 1836—94. Inrättade 1843 en liten
biologisk havsstation i Ostende, en bland de
första i sitt slag. Tyngdpunkten av hans
verksamhet faller inom dels inälvsmaskarnas, dels
de fossila valdjurens områden, av vilka senare
man under befästningsarbetena kring
Antwer-pen på 1860-talet uppgrävde hela vagnslaster.
Led. av sv. Vet.-akad. 1884. T. O.
Benede’tti, Vincent, greve, fransk
diplomat (1817—1900). Var född i Bastia på
Kor-sika, inträdde på diplomatbanan 1842, var
sekreterare vid Pariskongressen 1856, förde
under de närmast följande åren förhandlingar
med Cavour och var 1861—62 franskt
sändebud i Turin. 1864—70 var han ambassadör i
Berlin. Han åtföljde under
preussisk-österrikiska kriget 1866 det preussiska högkvarteret
och biträdde vid
förberedelserna till
preliminärfreden i
Nikols-burg. Därpå nödgades
han framställa sin
regerings krav på
»kompensation» (avträdande av Mainz m. m.),
vilket av Bismarck
skarpt avvisades. I
samband därmed
uppgjordes ett utkast till
en traktat mellan
Preussen och Frank-
rike, enligt vilket Preussen skulle få fria
händer i Tyskland mot att Frankrike bleve
oförhindrat att annektera Belgien. Det av
B. utskrivna konceptet till detta aldrig
avslutade fördrag behölls av Bismarck och
offentliggjordes av honom i Times efter
krigsutbrottet 1870. B., som 1869 blev greve,
förde i juli 1870 förhandlingarna med konung
Vilhelm i Ems om den hohenzollernska
tronkandidaturen i Spanien och lyckades
övertala konungen att förmå prinsen av
Hohen-zollern att avböja anbudet, men då B. på order
från Paris fordrade konungens garanti för att
tronkandidaturen ej skulle förnyas, uppstod
därur den kris, som närmast föranledde
krigsutbrottet (se Bismarck och
Fransk-tyska kriget 1 8 7 0—7 1). Med
kejsardömets fall var B:s diplomatiska bana slut.
Han slog sig 1871 ned i Ajaccio och utgav till
försvar för sin diplomatiska verksamhet »Ma
mission en Prusse» (1871). B. har även
utgivit två intressanta serier »Essais
diploma-tiques» (1895—97). Det var med orätt man
sökte göra B. till syndabock för franska
regeringens misstag. V. S-g.
Benede’tto da Maja’no, florentinsk
bildhuggare och arkitekt, se M a j a n o.
Benedicämus Do’mino, »må vi prisa
Herren», den formel, varmed romersk-katolska
gudstjänsten avslutas under fastlagstiden och
vid några andra tillfällen. Den eljest vanliga
avslutningen är »Ite, missa est».
Be’nedicks, en urspr. judisk släkt, som
härstammar från hovjuveleraren och bankiren
Michael B. (se nedan), som inkom till Sverige
på 1790-talet och lät upptaga sina barn i
svenska statskyrkan. Tre av hans söner voro
brukspatroner på Gysinge, en fjärde,
Vilhelm Alfred B. (1807—68), var
kammarherre vid norska hovstaten och känd som
donator (Benedicks’ska asylerna i Stockholm; de
uppgingo 1896 i den s. å. inrättade Asylen
för fattiga barnaföderskor och deras barn);
en femte sons änka, Emma B. (1826—95),
brorsdotter till Michael B., upprättade 1890
Fru Emma Benedieks’ asyl för ålderstigna
fruntimmer (vid Djursholm). Om Michael B:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
