Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benzelius, Erik, d. y. - Benzelius, Henrik - Benzelius, Jakob - Benzelius, Karl Jesper - Benzelstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1297
Benzelius, H.—Benzelstierna, G.
1298
sättningar och underhöll en vidsträckt
brevväxling med in- och utländska
vetenskapsmän, varom den 1791 av Lidén utgivna
»Bref-wäxling imellan ärke-biskop Eric B. d. y. och
dess broder, censor librorum Gustaf
Benzelstierna» bär nogsamt vittne. Bland hans
skrifter må nämnas: »Supplementa
homili-arum Joannis Chrysostomi» (1708) och »Utkast
till swenska folkets historia» (utg. av hans son
K. J. B. 1762). Som urkundsutgivare
framträdde B. med omsorgsfulla editioner av bl. a.
»Joannis Vasto vii, Gothi, Vitis aquilonia»
(1708), »Monumenta historica vetera ecclesiæ
sveogothicæ» (1709—13), »Diarium
Vazstenen-se» (1721) m. m. Han var ock grundläggaren
av den första vetenskapliga tidskriften i
Sverige, Acta literaria Sveciæ (1720—39).
1740 blev han led. av den 1739 stiftade
Vetenskapsakademien. B. började insamla
statistiska uppgifter om folkmängden i de stift,
vilkas styresman han var — en början till
det verk, som sedan anförtroddes åt
Statistiska tabellkommissionen — och uppmanade
rikets präster att uppteckna de särskilda
landskapsdialekterna. Han ivrade för näringarnas
främjande samt lär ha intresserat Polhem för
arbetet å Trollhätte slussar genom att
meddela biskop Brasks plan på åstadkommandet
av en genomfart från Östersjön till
Västerhavet. — B. var ivrig anhängare av det nya
statsskicket och från 1723 en inflytelserik
deltagare i riksdagslivet, varvid han tillhörde
först det holsteinska och sedan hattpartiet.
Hans teologiska ståndpunkt var präglad av
faderns ortodoxa fasthet. 1742 utnämndes
han till ärkebiskop men hann aldrig tillträda
ämbetet. Litt.: H. Forssells monografi över
B. i Sv. akademiens handl., 1883; biogr. (av
Cl. Annerstedt) i Sv. biogr. lexikon, III (1922).
Benzèlius, Henrik, ärkebiskop (1689—
1758), broder till Erik B. d. y. Anträdde 1712
en resa genom Preussen, Polen, Ungern och
Moldau till Karl XII i Bender, där han
tillfångatogs vid
kalaba-liken. Snart frigiven,
sändes han från
Demo-tika till
Konstantino-pel, där han någon tid
tjänstgjorde som
legationspredikant. Han
fortsatte sedan resan
över Mindre Asien till
Syrien och Palestina
samt besökte Egypten
och Sinaihalvön,
varefter han återvände
hem över Livorno,
Pa
ris, Tyskland och Holland. Hemkommen 1718,
kallades B. till Karl XII, som kanske ämnat
anförtro honom ett diplomatiskt värv i
Konstan-tinopel; han möttes emellertid i Strömstad av
sorgebudet om konungens död. B. blev 1720
• e. o. professor i filosofiska fakulteten i Lund,
1728 professor i österländska och grekiska
språk, 1732 i teologi, 1738 domprost, 1740
biskop i Lund och slutligen (efter brodern
Jakob) 1747 ärkebiskop. Led. av Vet.-akad.
1746. Han tog del i alla riksdagarna från
1740 till 1756, tillhörde hattpartiet men
närmade sig från 1752 i viss mån det nya hovet.
I de religiösa striderna intog han ett bemärkt
rum och var en av tidens mest utpräglade
ortodoxa ivrare, särskilt mot pietisterna men
även mot herrnhutismen och mot det
begynnande fritänkeriet. Liksom sina bröder Erik
och Jakob var Henrik B. en man av
omfattande, även utomlands högt uppskattad lärdom, men
hans vetenskapliga produktion blev rätt liten.
Benzèlius, Jakob, ärkebiskop (1683—
1747), broder till Erik B. d. y. Företog 1707—
09 en utländsk studieresa, blev teologie
professor i Lund 1718, biskop i Göteborg 1731
och brodern Eriks
efterträdare som
ärkebiskop 1744. Som
akademisk lärare och
teologisk författare har
B. utövat stort och
långvarigt inflytande.
Hans läroböcker i
teologi, särskilt hans
»Epitome repetitionis
theologicæ»,
anbefalldes av ständerna till
bruk vid de offentliga
läroverken och
begag
nades långt in på 1800-talet. B. bevistade
nästan alla riksdagar 1719—47, var medlem av
hattpartiet men som sådan relativt måttfull.
B. medverkade vid 1726—27 års riksdag till
att få pietisten Dippel utvisad och anmodades
1731 av prästeståndet att utarbeta en
vederläggning av Dippels irrläror. Han hade också,
i samband med inskridandet mot Tolstadius
1734, betydande andel i tillkomsten av 1735 års
synnerligen ofördragsamma religionsstadga.
Benzèlius, Karl Jesper, biskop (1714—
93), son till E. B. d. y. Blev 1742 ordinarie
hovpredikant, var 1744 kronprinsessan Lovisa
Ulrikas handledare i svenska språket, blev
1750 teol. professor i Lund och 1776 biskop i
Strängnäs. Han hade under utländska
studieresor förvärvat rätt omfattande lärdom men
saknade originell begåvning och var mycket
improduktiv som vetenskapsman; som lärare
och stiftschef var han älskvärd och fridsam.
Benzelstierna,
Gustav, bibliotekarie,
historisk samlare (1687
—1746), son till
ärkebiskop Erik Benzelius
d. ä. Var sedan 1712
tjänsteman i
Riksarkivet och sedan 1714 i
Kanslikollegiet,
adlades 1719, blev 1732
kungl. bibliotekarie och
1737 (efter
Upmark-Rosenadler) censor
librorum. B. var en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
