Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berber (folk) - Berber (stad) - Berbera - Berberiet - Berberis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1305
Berber—Berberis
1306
Helt undanträngda till mellersta
Sahara äro tuaregerna. Till
b. få kanske även räknas tibbu i
Tibestis högland, vilka dock ha en
stark tillsats av negerblod och tala
ett sudanesiskt negerspråk.
Slutligen höra till dem även
guan-c h e r n a (den utdöda inhemska
befolkningen på Kanarieöarna),
forntidens libyer, maurer el.
mau-retaner, numider m. fl., förfäder
till nu levande berberfolk. De
åkerbrukande Atlasberberna bo aldrig
som araberna i tält el. halmhyddor
utan i jämförelsevis bekväma hus
av sten el. lera med platta tak,
ofta försedda med skottgluggår.
Förhållandet mellan b. och araber
har sällan varit gott.
Berbersprå-ken tillhöra den hamitiska
språkgruppen, ehuru uppblandade med
arabiska låneord; de skrivas med
arabiska skrivtecken, utom
tua-regernas språk, som har ett eget,
efter geometriska principer konstruerat
alfabet. Litteratur i egentlig mening äga b.
ej, men ett stort antal berättelser, dikter
och tänkespråk har muntligen fortplantats.
Litt.: H. Helmolt, »Weltgeschichte, Afrika»
(1914); E. Westermarck, »Sex år i Marocko»
(1918). K. G.L.
Berber, stad i Eng.-egypt. Sudan, på högra
Nilstranden, något n. om Ätbaras inflöde i
Nilen; omkr. 10,000 inv. Betydande
handelsplats; utgångspunkt för en karavanväg till
Röda havet. Järnväg från B. till Kairo och
över Ätbara till Port Sudan och Suakin.
Be’rbera, huvudort och hamnstad i Britt.
Somaliland, n. ö. Afrika, vid Adenviken. Tre
karavanvägar förbinda B. med det inre. Vid
de stora marknaderna under okt.—april växer
stadens folkmängd till 30,000 personer.
Berberiet, dets. som
Barbaresksta-terna (se d. o.) i n. v. Afrika. Namnet B.
kom av huvudbefolkningen, berber (se d. o.).
Be’rberis, artrikt växtsläkte, bildande
typen för fam. Berberidaceae, vilken står r
a-nunkelväxterna nära. Vild
förekommer i Skandinavien endast den vanliga
berberisbusken el. surtorn (B. vulgaris). De
flesta bladen på långgrenarna äro förvandlade
till enkla eller 2—7-uddiga tornar, som förbli
kvarsittande och å äldre stammar tryckas
nedåt intill stammen. Vid varje torn utvecklas
tidigt en kortgren med tätt sittande, omvänt
äggrunda, något läderartade blad. De gula
blommorna sitta i lutande klase. De mogna,
högröda bären ha en starkt sur smak av
äppel-syra och kunna användas till beredning av
sylt, saft och likör, då fröna likväl böra
borttagas. Förr voro de officinella. Under
senhösten antar buskens bladverk samma högröda
färg som bären. Utom former av B. vulgaris
med gulkantade el. mörkröda blad
(blodberberis) odlas flera arter i trädgårdarna;
Berberryttare i Atlasbergen.
Gren av berberisbuske,
Berberis vulgaris.
mest bekant är B. aquifolium med parbladiga,
övervintrande blad och blåa bär. G. M-e.
Den hos oss vanliga B. vulgaris (även den
rödbladiga var. atropurpurea) gör stor skada
som värdväxt för
skålroststadiet av
svartrost (se Sädesrost
och pl. vid art.
Växt-sjukdomar), en
viktig sjukdom hos
sädesslagen. Det
redan långt förut
förmodade sambandet
mellan b. och rost å
säd fastställdes
vetenskapligt av de Bary
1864. Detta gav ökad
styrka åt kravet på
utrotning av b. I
Frankrike (1860) och
vissa tyska och
nordamerikanska stater
hade redan förut
utfärdats lagar om
utrotning av busken,
men dessa hade icke
efterlevts. I Danmark
antogs 1903 en
effektiv lag, som medfört,
att b. nästan
fullständigt utrotats, varefter
svartrosten där så
gott som försvunnit. I U. S. A. ha 13
stater 1918 infört en berberislag, och f. n. (1924)
äro minst 90 % av buskarna där utrotade. I
Sverige antogs 1918 en lag, som påbjuder
utrotning av b. inom 200 m avstånd från åker;
dock blir lagen gällande i varje särskilt län
först efter samstämmig anhållan av dess
landsting och hushållningssällskap. Den har
till 1924 trätt i kraft i 9 län. Th. Lfs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
