Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Béranger, Pierre Jean de - Berar - Berat - Beraun - Berber (folk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303
Berar—Berber
1304
vars utbrott han genom sina visor i hög grad
befordrat, blev B., som redan var mycket
populär inom den lägre bourgeoisien, med ens
allmänt omhuldad även i de högre kretsarna,
och flera bland
tidens mest betydande
personligheter
ägnade honom sin
vänskap. Själv förblev
han trots all
framgång en småborgare
till vanor och
levnadssätt. På sin
ålderdom hemsöktes
han av åtskilliga
bekymmer och levde
även i mycket små
yttre
omständigheter. B :s
författarskap bär i hög grad
prägeln av att härröra från en typisk
parisare. Kvick och vaken, uppfattade B. snabbt
och säkert den hos den lägre medelklassen
förhärskande uppfattningen av samtidens stora
historiska tilldragelser och lät sin diktkonst
bli ett språkrör för densamma. B:s
föregångare inom visdiktningen hade uteslutande
odlat den för sång i dryckeslag avsedda visan.
B. har visserligen även skrivit dryckessånger
och sentimentala visor, men vad som ägde
bestående betydelse i hans diktning var
politiska visor, vilka utövade det största
inflytande på den allmänna opinionen. B.
fronderade starkt mot restaurationstidens politiska
principer och bidrog mycket till att hålla
Na-poleonskulten vid liv inom de breda lagren av
det franska folket. Bland hans mest berömda
visor märkas »Le roi d’Yvetot» (1813, riktad
mot Napoleons krigiska ärelystnad), »Les
souvenirs du peuple» (förhärligande Napoleons
minne) och »Le vieux vagabond» (påverkad
av socialistisk samhällsuppfattning). B:s
»Oeuvres complètes» utgåvos i 2 bd 1857—58,
hans brev i 4 bd 1859—60. Urval av B:s
dikter äro övers, till sv. av G. Hierta (1833), Uno
Enegren (1865) och Snoilsky. Litt.: A. Arnould,
»B., ses amis et ses ennemis» (1864). (O. W-n.)
Berar [eng. béirä’e], division i britt.-ind.
prov. Centralprovinserna och Berar, utgör
provinsens s. v. del; 46,013 kvkm, 3,075,316 inv.
(1921). B. består av en bred dalslätt,
begränsad av låga berg, Satpura range i n. och
Ajanta range i s., och genomflytes av
bifloder till Godavari och Tapti. Jorden är
utomordentligt bördig. Omkr. 3/< av B. äro odlade,
huvudsaki. med bomull, hirs och vete. Kol
och järn förekomma. — B. erövrades 1598 av
Akbar, var en tid efter hans död oberoende,
kom åter under mogulriket, förtrycktes på
1700-talet av maratterna octh var omstritt
mellan dem och Haidarabad till 1804, då
Haidarabads välde över hela B. bekräftades i
ett fördrag med engelsmännen. Oroligheter
och vanstyrelse i B. föranledde brittiska
regeringen att 1853 genomdriva ett fördrag med
Förnäm berbisk dam.
Haidarabad om överlåtande av förvaltningen i
B. till Ostindiska kompaniet. Sedan dess har
det stått under brittisk förvaltning
(Haidarabad assigned districts), men 1924 anhöll
niza-men av Haidarabad om B:s återlämnande.
Huvudstad: Amraoti.
Berät, stad i s. Albanien, vid Semenis biflod
Osum; omkr. 10,000 inv., varav Vs greker.
Gammalt kastell. Grek.-kat. ärkebiskopssäte.
Beråu’n, flod, se Berounka.
Berber, allmän benämning på ättlingarna
av den befolkning, som före arabernas
invasion innehade nordligaste Afrika, från
trakterna v. om Nildalen till Atlantens kust samt
från Medelhavet till
ned mot Sudan.
Troligen tillhöra de den
s. k.
medelhavsra-sen (se d. o.), som
under tidernas lopp
mycket uppblandats med
araber och även med
romerska kolonister
och andra sydeuropéer.
Den del av
lantbefolkningen, som i n. Afrika
kallas l-rarab, är ofta
trol. ej av oblandad
arabisk härkomst; i
dess ådror flyter mera
berber- än arabblod, fastän den uteslutande
talar arabiska. Däremot torde de berber, som
ännu tala ett berberiskt språk, vara ganska
rena avkomlingar av den befolkning, som
fanns före arabernas ankomst. — B. äro av
medelhöjd, ha smalt ansikte med fina drag,
smal, rak näsa samt välbildade läppar. Håret
är svart och ögonen mörka, medan hudfärgen
— där tillsats av negerblod ej gett upphov
till mörkare schatteringar — är så pass ljus,
att b. klädda i europeiska kläder ofta lätt
kunna tagas för sydeuropéer. Dessutom finnas
även individer med ljusa ögon och ljust hår
och det i så betydande
antal (särskilt bland
rifberberna i Marocko),
att man länge trodde
sig i dem ha funnit
avkomlingar av de
germanska vandalerna.
Denna blonda
befolkning fanns emellertid i
n. Afrika före de
germanska folkvandringarna, ja, redan i
förhistorisk tid. Vår tids
äkta b. bo framför allt
i Atlasbergen i
Marocko, Algeriet
(kabyler-na, se d. o.) och
Tunisien. Många smärre
stammar bo också i oaserna på Atlas’ sydsida
och i n. Sahara (t. ex. Beni Msab i algeriska
Sahara), under det att andra finnas långt
österut i Siwa och övriga oaser i Libyska öknen.
Berbisk skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
