Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berg, Fredrik Teodor - Berg, Fredrik Vilhelm Rembert von - Berg, Fridtjuv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1323
Berg, F. V. B,, von—Berg, F.
1324
byrån utförde han nämligen ett synnerligen
ihärdigt och framgångsrikt arbete.
Befolknings-statistiken blev av B. än vidare utbildad samt
allt vidsträcktare områden, till stor del genom
B:s personliga arbete, gjorda till föremål för det
statistiska ämbetsverkets undersökningar och
bearbetningar. B. grundade 1870 Statistisk
tidskrift. Han blev 1847 led. av Vet.-akad.
och 1877 fil. hedersdoktor i Uppsala. Litt.:
E. Sidenbladh, »F. Th. B.» (i
»Lefnadsteck-ningar öfver Vet.-akad:s ledamöter», bd 4,
1901); biogr. i Sv. biogr. lexikon, III (1922).
Berg, Fredrik Vilhelm K e m b e r t
von, greve, rysk general (1794—1874). Efter
att ha ådagalagt betydande skicklighet som
militär, diplomat och topograf blev B. under
Krimkriget 1855
utnämnd till
generalguvernör i Finland. Året
därpå upphöjdes han i
finländsk grevlig
värdighet. B :s betydande
organisatoriska
förmåga röjde sig i
åtskilliga åtgärder för
Finlands ekonomiska
förkovran. Landets första
järnväg, mellan
Helsingfors och
Tavaste-hus, tillkom
väsentli
gen på hans initiativ. Även för
folkskoleväsendets grundläggande intresserade han sig och
understödde Uno Cygnæus i hans bemödanden
därför. Mot kraven på förverkligande av
Finlands politiska författning förhöll sig B.
däremot avvisande och ådrog sig ovilja genom
godtycke mot pressen. Oenighet mellan honom och
ministerstatssekreteraren A. Armfelt blev
väsentlig orsak till hans avgång 1861 från
ämbetet. B. efterträdde 1863 under polska
upproret furst Konstantin som ståthållare i
Polen, undertryckte upproret med hårdhet och
genomförde landets omorganisation till en
rysk provins. 1866 blev han
generalfältmarskalk. Jfr Finland, historia.
Berg, Fridtjuv, pedagog och politiker
(1851 20/3—1916 2B/2), son till Anders B. (se
ovan). Blev efter
avlagd folkskollärarexamen lärare vid
Finspångs folkskola 1875
och dess föreståndare
1878; 1881—1911 var
han lärare vid
Stockholms folkskolor.
Såsom ecklesiastikminister var han medlem av
Karl Staaffs båda
ministärer 1905—06 och
1911—14. Fil.
hedersdoktor vid
Linnéjubi-leet i Uppsala 1907.
Inom Sveriges allmänna folkskollärareförening
intog han en ledande ställning samt var under
många år dess sekreterare eller ordf, samt
1907—11 och från 1915 redaktör för dess
organ, Svensk läraretidning. Som led. av
Stockholms folkskoleöverstyrelse (1904—05 och 1907
—11) utövade han ock ett betydande inflytande.
Till sin allmänna pedagogiska ståndpunkt
var B. efterföljare av T. Rudenschöld och P.
A. Siljeström, vilkas idéer han sökte tidsenligt
utveckla och tillämpa. Det starkaste
inflytandet på de pedagogiska åsikterna i vårt land
torde han ha utövat genom sin skrift
»Folkskolan som bottenskola» (1883), vilken hos
oss gav uppslaget till strävandet för hela
undervisningsväsendets enhetliga organisation
med folkskolan som den allmänna
barndomsskolan. För möjliggörandet av en sådan
organisation i framtiden motsatte han sig såsom
riksdagsman alla förslag om nya, av staten
understödda skolor, som skulle bliva parallella
med vissa av folkskolornas klasser. Positiva
framsteg för sin organisationsplan vann han
genom de förbättrade villkor, som han
utverkade för de högre folkskolorna, och genom
upprättandet av kommunala mellanskolor, som
byggde på folkskolans grundval. Folkskolans
egen utveckling, som var det viktigaste
villkoret för den stora planens möjlighet,
främjade han framför allt genom den reform av
folkskoleseminarierna, vars program
utarbetades under hans ordförandeskap av den 1906
tillsatta seminariekommittén och ledde till
riksdagsbeslut under B:s första ministertid.
Med vidgat uppdrag stod kommitténs arbete
även under B:s ledning, då den utarbetade
större delen av sina omfattande reformförslag
rörande folkskolornas undervisningsplaner,
upprättandet av en hela riket omfattande
skolöverstyrelse och omorganisation av
folkskolornas inspektionsväsen. Förslaget om
skolöverstyrelse genomfördes såtillvida under
B:s andra ministertid, att en gemensam
överstyrelse upprättades för folkskolorna vid sidan
av Läroverksöverstyrelsen. Under sin första
ministertid lyckades han bereda småskolans
lärarinnor en tryggare ställning, genomdrev
en förbättring av folkskollärarnas lönevillkor
och utfärdade den s. k. nystavningsukasen
(7 april 1906). Vid 1896 års riksdag
motionerade han om åtgärder för uppfostran av
minderåriga förbrytare och i sedligt hänseende
försummade barn. B. intog sedan en ledande
ställning i den s. k.
tvångsuppfostringskom-mittén, som för detta ärende tillsattes, och
framlade utredningens resultat i betänkandet
»Om behandlingen af sedligt försummade och
varnartade barn» (1900). Utom flera
läroböcker för folkskolan i geografi, historia och
geometri utgav han bl. a. »J. A. Comenius,
upp-fostringslärans och folkskoletankens fader»
(1892), »De frisinnades uppfostringspolitik och
dess närmaste uppgifter» (1910),
»Religionsundervisningen i folkskolan» (1915) och
»Nu-tidsfrågor på uppfostrans område» (I, 1911; II,
utg. av J. Franzén, 1919).
Som politiker intog B., som alltsedan 1892
var led. av Andra kammaren, en inflytelserik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
