Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berg, Karl Emil - Berg, Karl Johan - Berg, Lars - Berg, Lars Johan Henrik - Berg, Magnus - Berg, Paal Olav - Berg, Richard Vilhelm Timoleon - Berg, Ruben Gustafsson (G:son)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1327
Berg, K. J.—Berg, R. G.
1328
1918, blev generalmajor s. å. samt var efter
kriget chef för överbefälhavarens stab. Han
var krigsminister aug. 1919—mars 1920 och
utnämndes 1920 till chef för arméns stab. I
juni 1921, då överbefälhavaren för landets
skyddskårer, överste D. von Essen, avskedats,
förordnades B. av republikens president att
övertaga nämnda post. Han anhöll i
anledning av oviljan inom skyddskåren om
förordnandets återkallande, och då detta vägrades,
tog han själv sitt liv. T. C.*
Berg, Karl Johan, president, statsråd
(1819—1905). Var en av sin tids mest
ansedda jurister och ämbetsmän samt en god
debattör. Justitieråd 1859, blev han 1868
konsultativt statsråd i De
Geers ministär och
kvarstod i samma
egenskap i Adlercreutz’ och
Carlesons ministärer
till den s. k.
bergsprängningen 1875, då
han övertog
president-skapet i Svea hovrätt
(1875—89; ordinarie
president sedan 1880).
Var dessutom ordf, i
Nya lagberedningen
1875—83, led. av
För
stärkta lagberedningen 1884—93 samt medlem
av unionskommittén 1865—67. Denna
kommittés förslag till ny riksakt var å svensk
sida huvudsakligen utarbetat av B. och A. V.
Björck. Han var led. av Andra kammaren
1876—82 och kyrkomötesombud 1888. 1877
blev han juris hedersdoktor i Uppsala. B. var
en bland Sveriges kunnigaste och skickligaste
jurister. De Geer gav honom det vitsordet, att
han »kan anses så nära som möjligt ha
motsvarat idealet av ett konsultativt statsråd».
Berg, Lars, ämbetsman, politiker (1838—
1920). Var major vid Väg- och
vattenbyggnadskåren, då han 1885 utnämndes till
landshövding i Norrbottens län. 1893—1903 var
han överste och chef
för Väg- och
vattenbyggnadskåren samt
generaldirektör och
chef för Väg- o.
vattenbyggnadsstyrelsen. B.
var särskilt verksam
för utvecklingen av
övre Norrlands
kom-munikationsväsen. Under hans
landshöv-dingstid byggdes
mellan 700 och 800 km
nya vägar, varigenom
älvdalarna förbundos
med varandra och direkt förbindelse
öppnades mellan viktigare orter. Led. av Första
kammaren 1890—99 och 1902—10, intog han
an bemärkt plats bland de längst åt höger
itående protektionisterna. B. var ivrig för-
svarsvän. Under unionskrisen 1905 hävdade
B. en mycket oförsonlig ståndpunkt. Ths.
Berg, Lars Johan Henrik, läkare,
nykterhetsfrämjare (f. 1858 8/*). Han blev fil.
dr i Lund 1883, med. lic. vid Karolinska
institutet 1888, med. dr i Uppsala 1899 och har
sedan 1888 varit praktiserande läkare i
Stockholm. Genom föredrag och skrifter har B.
ivrigt verkat i nykterhetsrörelsens tjänst och
bl. a. tagit initiativ till upprättandet av
kur-anstalter för alkoholister. Är sedan 1905
redaktör för månadsskriften Hälsovännen och
har bl. a. utgivit »Läkarebok» (2:a uppl. 1918)
och »Människans könsliv» (3:e uppl. 1918).
Berg, Magnus, norsk elfenbenssnidare
(1666—1739). Större delen av sitt liv
till-bragte han i Köpenhamn, där en stor mängd
av hans främsta arbeten nu förvaras på
Rosenborgs slott. B., som vann europeisk
ryktbarhet i sin konst, utförde helst relieftavlor
med rik figurkomposition men även porträtt,
praktvaser o. dyl. B:s stil har avgjord
barock-prägel och eftersträvar starkt måleriska
verkningar. Biogr. av Dietrichson (1912). Mthe.
Berg, P a a 1 Olav, norsk politiker (f. 1873).
Blev e. o. assessor i Höjesteret 1913, ord.
assessor där 1918, var statsråd och chef för
socialdepartementet i Gunnar Knudsens andra
ministär 1919, framlade som sådan propositionen
om folkomröstning i förbudsfrågan och blev
vid sin avgång ur ministären åter assessor i
Höjesteret. B. var 1907—09 norsk sekreterare i
svensk-norska renbeteskommissionen och 1909
i skiljedomstolen i renbetesfrågan. B. vart
1924 justitieminister i Mowinckels ministär.
Berg, Richard Vilhelm Timoleon,
militär, riksdagsman (1843—1924). Blev
underlöjtnant vid Livregementets husarkår 1861,
löjtnant vid Generalstaben 1873, överste och
chef för Kronprinsens
husarreg. 1891, chef
för Smålands husarreg.
1893 samt var
generalmajor och
generalintendent 1896—1904.
Han var led. av Andra
kammaren 1891—93,
varunder han som led.
av försvarsutskottet
vid 1892 års urtima
riksdag verksamt
bidrog till antagandet av
»de 90 dagarna». B.
var 1914—dec. 1922 ordf, i överstyrelsen för
Svenska röda korset och nedlade som sådan
omfattande och högt uppskattat arbete,
särskilt vid ordnandet av invalidtransporterna
genom Sverige under världskriget. H. J-dt.*
Berg, Ruben Gustafsson (G : s o n),
språkman och föreläsare (f. 1876 8/5). Han vart
fil. dr i Uppsala 1903, var docent i nysvensk
stilistik och litteratur vid Stockholms
högskola 1906—20 och är sedan 1916 ord.
gransk-ningsman av biografbilder. B. har författat
ett stort antal uppsatser i tidningar och
tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
