Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergartsmetamorfos - Bergbana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1335
Bergbana
1336
ciationer; den metamorfa processen är därvid
konstruktiv.
Alltefter arten av de krafter, som antagas
åvägabringa en b., indelas den i följande:
1) Kontaktmetamorfos. De
kon-taktmetamorfa bergarterna äro bundna vid
magmakontakter, där den inträngnade
glödande magman genom en hastig
temperaturstegring i sidobergarten åstadkommer den
förändring, som tar sig uttryck i en
mineralnybildning, varvid stabila mineralassociationer
inträda vid högre temperaturer. Trycket
förblir i det hela oförändrat. Karakteristiska
kontaktmineral äro andalusit, granat, cordierit.
2) Dynamisk metamorfos. Ingen
väsentlig temperaturförhöjning,
undantagandes en rent mekanisk
friktionsvärmeutveck-ling. Starkt ensidigt tryck, varvid bergarten
ger efter och blir mer eller mindre starkt
sönderknådad (mylonitiserad) utan
mineralnybildning (k a t a k 1 a s). Förekommer
vid bergskedjebildning eller förkastningar.
3) Regional metamorfos. Ensidigt
tryck jämte temperaturhöjning. Strukturell
omorientering genom att de nybildade
mineralen söka orientera sig efter den
dominerande tryckriktningen. Förekommer vid
bergsked j ebildning.
4) Djupmetamorfos. Högt allsidigt
tryck jämte hög temperatur. Massformig
mineralnybildning. En förhandenvarande
parallellstruktur utplånas. Förhållandena närma
sig de magmatiska, och de djupmetamorfa
bergarterna närma sig också alltmer de rent
magmatiska djupbergarterna. I vissa fall
kan under denna metamorfos bergarten åter
uppsmältas (regenereras), den nya bergarten
blir då ofta svår att skilja från en primär
eruptivbergart (p a 1 i n g e n e s). Ofta
åtföljes b. av betydande kemiska omsättningar,
dels bortförsel av vissa mera lättlösliga
mineral (t. ex. i vissa myloniter), dels tillförsel
(t. ex. albitisering, skapolitisering). För att
beteckna en metamorf bergarts ursprung har
man använt prefixet a p o-, t. ex. apoliparit (en
metamorf liparit), aposandsten o. s. v. P. Q.
Bergbana, en i en bergstrakt framdragen,
relativt kort järnväg, vid vilken tågen på
grund av banplanets stora lutning måste
framföras på annat sätt än vid vanliga järnvägar
(s. k. a d h e s i o n s b a n o r, där trycket från
Hissbana: Virglbanan i Sydtyrolen.
lokomotivets drivhjul mot skenorna är
tillräckligt, för att den därav alstrade
släpfriktionen mellan hjul och skena skall kunna
övervinna tågets motstånd mot rörelsen).
Bergbanor äro med hänsyn till det sätt, varpå
vagnarna förflyttas, av två huvudslag: k u g
g-stångs- el. tandhjulsbanor samt
hissbanor. Vid de förra finnes en mellan
skenorna lagd, i syllarna fästad kuggstång,
mot vars kuggar ett på någon av lokomotivets
drivhjulsaxlar anbragt kugghjul arbetar och
på så sätt förflyttar tåget. Vid de senare
anbringas den dragande kraften medelst en
järn-trådskabel, som hissar upp vagnen eller tåget;
kabeln plägar vid banans övre station vara
lagd om ett horisontellt linhjul och i sin andra
ända fästad vid en nedgående vagn eller
vagngrupp. Kabelns längd avpassas då så, att den
nedgående delen av tåget anländer till nedre
stationen samtidigt som den uppgående
framkommer till den övre. På banans mitt lämnar
ett mötesspår tillfälle för de båda tågdelarna
att passera förbi varandra. Drivkraften
lämnas vid hissbanor antingen av en stationär,
på linhjulet arbetande motor, eller ock
belastas den nedgående tågdelen med en
lämpligt avpassad övervikt i form av vatten, som
påsläppes vid den övre stationen i under
vagnarna fästade cisterner, vilka vid den nedre
stationen åter tömmas. Som
säkerhetsanordning mot olycksfall vid kabelbrott o. dyl.
tjänar en mellan skenorna anbragt kuggstång,
på vilken löper ett i vanliga fall löst
roterande, på en vagnsaxel placerat kugghjul, som
genom en broms kan spärras och då hejdar
vagnen. Man har även förlitat sig på
tång-liknande säkerhetsbromsar, avsedda att vid
olyckstillbud automatiskt hugga fast i rälsen.
Kuggstångsbanor användas vid stigningar
från 5 ä 7 % upp till 20 ä 25 %. För starkare
lutningar tillgripas hissbanor. Sådana äro
utförda för en maximalstigning av ända till 62 %.
I utlandet, särskilt i Schweiz, finnas talrika
bergbanor för att underlätta turistbesök på högt
belägna platser (se Alp v äg ar); i Sverige
äro blott några få utförda (vid Skansen i
Kuggstängsbana: Rittnerbanan i Sydtyrolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
