Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergman, Torbern Olof - Bergmann, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Bergmann, E. von
10
sina universitetsstudier i Uppsala. Han blev
1758 fil. magister, s. å. docent i fysik, 1761
adjunkt i matematik och 1767 professor i
kemi. Av Fredrik II inbjöds han 1776 att
flytta till Berlin och bli ledamot av
därva-rande vetenskapsakademi med sexdubbel lön
mot den i Uppsala och allt vad som fordrades
för hans forskningar, men han avslog detta
lysande anbud. Till följd av en rastlös och
överansträngande verksamhet, som oftast måste
utövas i ohälsosamma lokaler, var han mycket
sjuklig under större delen av sin alltför korta
levnad. Han avled under vistelse vid Medevi
brunn. — B. blev redan 1764 led. av
Vet.-akad. Även av en mängd berömda
vetenskapliga samfund i utlandet kallades han till
medlem, bl. a. av Franska vet.-akad. — en sällsynt
utmärkelse, som före honom icke tillfallit några
andra svenskar än Linné och Wargentin.
Redan före sin mannaålder hade B. gjort sig
ett namn som zoolog, astronom, fysiker och
geolog. Som ung student sysslade han ivrigt med
botaniska och entomologiska studier. Hans
första skrifter handla om iglar och lära ha
givit uppslaget till ett allmännare bruk av
blodiglar i Sverige. Av stort gagn blev B:s
iakttagelse, att frostfjärilens vinglösa honor
krypa uppför fruktträden för att lägga sina
ägg och att larvernas härjningar därför kunna
förekommas genom att en tjärkrans bindes
om stammen. B:s gradualavhandling gällde
ett astronomiskt ämne, och hans iakttagelser
i Uppsala vid Venus’ gång över solskivan 1761
trycktes i Royal society’s i London skrifter.
Fysiken var likväl vid denna tid B:s
älsklingsstudium. Hans främsta arbete i fysik är
hans undersökning om turmalinens elektriska
egenskaper; hans försök med
gnidningselek-tricitet äro även av intresse. Vidare utgav
han tabeller över specifika värmen, som äro
av grundläggande betydelse, jämte uppsatser
om regnbågen, kornblixtar, norrsken m. m.
1758 stiftade han, i förening med några andra
unga lärde, Kosmografiska
sällskapet i Uppsala, vars huvudsyfte var att utge
en allsidig världsbeskrivning. Av detta verks
tre delar författade B. den andra och först
utkomna, »Physisk beskrifning öfver
jordklotet» (1766; 2:a uppl. 1773—74; övers, till
tyska, danska och engelska), vilket arbete
står långt över tidigare likartade och är det
första, som i stort sett omfattar vad man i
våra dagar menar med fysisk geografi. I sin
andra upplaga innehåller detta berömda verk
en indelning av jordskorpans avlagringar från
ålderssynpunkt, vilken senare upptagits av
A. G. Werner (»geologiens fader»), som satte
B. ofantligt högt. B. var dock ej en så ensidig
neptunist (se d. o.) som Werner.
Emellertid var det icke i någon av de nu
nämnda vetenskaperna, som B. skulle mest
utmärka sig. När professuren i kemi i
Uppsala blev ledig 1767 genom J. G. Wallerius’
avgång, utnämndes B. till dennes efterträdare,
trots att han endast utgivit en enda liten skrift
i kemi; så stora voro de förväntningar man
hade på hans begåvning. Genom denna
utnämning infördes B. på den forskarbana, på
vilken han, liksom Scheele, Berzelius och
Arr-henius, kom att förvärva världsrykte. Hans
namn intar nämligen en av de främsta
platserna i kemiens historia. Viktigast voro de
forskningar, varmed han kan sägas ha
grundlagt kvalitativ och kvantitativ kemisk analys
i modern mening (jfr Kemisk analys).
Den allmänna gången av analysen på våta
vägen är ännu i dag väsentligen den av B.
anbefallda. Han fullkomnade även biåsröret
och analysen på torra vägen. Det, som förde
honom in på dessa forskningar, var analysen
av mineralvatten, vilka han var den förste att
på kemisk väg eftergöra. Med hjälp av sina
analytiska metoder utredde B. många viktiga
föreningars sammansättning, såsom
kräkvinsten, blyvitt (dittills ansett som blyacetat),
spansk gröna och knallguld; han var den
förste, som analyserade olika järnsorter och
stål. Grundläggande är B:s undersökning
av kolsyran (av honom kallad »luft-syra») och
dess salter. Han bevisade, att den »luft», som
erhålles ur t. ex. krita, är identisk med
»luft-syran» i atmosfären och av syrenatur;
även hälsobrunnarnas stora kolsyrehalt
uppvisade han. — Grundläggande ha också B:s
forskningar varit för den kemiska
frändskaps-läran. Hans tabeller över ämnenas
frändskaps-förhållanden voro resultatet av otaliga försök
och betraktades av samtiden som de exaktaste
man då hade. Hans teoretiska syn på den
kemiska frändskapen förblev under ett sekel
den ledande. B. var anhängare av den
flogis-tiska kemien och sökte på ett skarpsinnigt sätt
kvantitativt bestämma de olika metallernas
halt av flogiston (se d. o.). Hans förslag till
kemisk benämningslära intog, enligt Berzelius’
vitsord, det utmärktaste rummet av alla
försök i den vägen. — Betydande voro
slutlige-hans arbeten inom den kemiska mineralogien
samt inom den teoretiska kristallografien, där
han blev en föregångare till Haüy.
B. började samla sina talrika avhandlingar
under titeln »Opuscula physica et chemica»
(3 bd, 1779—83; forts, efter B:s död med 3
bd, 1787—90, utg. av Hebenstreit i Leipzig;
helt el. delvis övers, till flera språk). Av hans
handbok i mineralogi, »Sciagraphia regni
mineralis» (1782), utkommo inom fem år 8
upplagor på 4 språk. Hans föredrag beskrivas
som rikhaltiga, levande och lättfattliga, och
åtskilliga utlänningar kommo till Uppsala för
att studera hos honom. Bland hans många
lärjungar må här endast nämnas Scheele, J. G.
Gahn, J. Afzelius (hans efterträdare),
finländaren Gadolin och spanjoren d’Elhuyart. Litt.:
Biogr. över B. i Sv. biogr. lexikon, III (1922);
B:s självbiografi (Uppsala univ:s årsskrift
1916). B:s porträtt återgives på vidstående
plansch. P. T. C.*
Bergmann, Ernst von, tysk kirurg (1836
—1907), prof, i Dorpat, Würzburg och (sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
