Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergmann, Ernst von - Bergmann, Julius - Bergmann-rör - Bergmjöl (Infusoriejord, Diatomacéjord, Kiselgur) - Bergmästardistrikt - Bergmästare - Bergolja - Bergonzi, familj - Bergquist, Karl Erik - Bergqvist, Bengt Jakobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Bergmann, J_____Bergqvist, B. J.
12
1882) i Berlin. Fördes
genom att bevista de
tyska krigen 1866 och
1870—71 särskilt in
på studiet av kraniets
och hjärnans skador
och ägnade däråt flera
större avhandlingar
och arbeten. Om B:s
deltagande i
läkarstri-den om kejsar Fredrik
II :s sista sjukdom se
M a c k e n z i e, sir M.
Bergmann, Julius, tysk filosof (1840—
1904), prof, i Königsberg 1872 och Marburg
1875. B. representerade inom kunskapsteorien
och metafysiken en idealistisk riktning, som
ansluter sig till den äldre Fichte. Han utgav
1868—72 tidskriften Philosophische
Monats-hefte. Bland hans många skrifter märkes
särskilt en förtjänstfull framställning av
filosofiens historia (1892—93). S—e.
Bergmann-rör, ett slags isoleringsrör av
metallklädd papp för inläggning av elektriska
starkströmsledningar inomhus.
Bergmjöl (även Infusoriejord, D i
a-t o m a c é j o r d, Kiselgur), en vitgrå,
mjölliknande avlagring, som väsentligen
består av kiselskeletten av mikroskopiska alger,
diatomacéer. Dessa avlagringar träffas
mångenstädes i vårt land, särskilt i bottnen av
torvmossar. Nyttjades vid dynamitberedning
under den tidigaste perioden av denna
fabrikation för att uppsuga nitroglycerinen.
Senare har b. fått användning såsom
värme-isolerande packning för ångpannor,
värmeled-ningsrör etc. och till eldfast färg. Skall även
fordom ha använts i de nordligare delarna av
vårt land under nödår såsom tillblandning
till mjöl, ehuru det saknar varje näringsvärde.
Bergmästardistrikt. Sverige hade förr 9
bergmästardistrikt men har sedan 1875
endast 6. Av de nuvarande distrikten omfattar
det norra: Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län; Gävle-Dala:
Gävleborgs och Kopparbergs län; det östra:
Stockholms, Uppsala, Södermanlands och
Västmanlands län samt Stockholms stad; det
mellersta: Örebro och Skaraborgs län; det
västra: Värmlands, Älvsborgs samt
Göteborgs och Bohus län; samt det södra
distriktet: Östergötlands, Jönköpings^ Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Hallands län. E. S. B.
Bergmästare, en bergsstatstjänsteman, som
har till åliggande att med uppmärksamhet
följa bergshanteringens tillstånd och
utveckling, närmast inom sitt distrikt men även för
övrigt inom och utom riket, samt handlägga
bl. a. följande tjänsteärenden, nämligen:
utfärda mutsedel, anvisa utmål, föra register
över inmutade fyndigheter, avgöra ansökan
om befrielse från arbetsskyldigheten i gruva
för högst 4 år, utöva inspektion i gruvor
samt förelägga gruvägare att utföra
erforderliga säkerhetsanstalter, tillse, att över
gruva, som är under arbete, gruvkarta upprättas
och kompletteras, årligen insamla och till
Kommerskollegium insända primäruppgifter
till berättelsen över bergshanteringen samt
avgiva berättelse, avseende bergshanteringen
inom eget distrikt.
Bergolja, ibland kallad petroleum eller
n a f t a, är en i övre jordlagren mångenstädes
förekommande brännbar olja. Den råa oljan
är till färgen gulbrun till svart och utgöres
av en blandning av ett stort antal olika
organiska föreningar. De flesta av dessa äro
flytande vid vanlig temperatur, men även fasta
och gasformiga förekomma. Oljan som sådan
har ingen större användning utan måste först
genomgå en del renings- och
fraktionerings-processer, varvid de så ytterst viktiga lys-,
driv- och smörjoljorna erhållas. Se vidare
härom samt om konstgjord asfalt
Petroleumindustri. Se även Petroleum. I. B.
Bergo’nzi, familj av framstående italienska
violinbyggare. Mest berömd är Carlo B. (1687
—1747), som var lärjunge till Antonio
Stradi-vari och sedermera övertog dennes verkstad.
Bergquist, Karl Erik, kopparstickare
(1711—81), anställd hos Vetenskapsakademien
från 1739. Graverade ett flertal land- och
sjökartor, under senare tiden ofta i samarbete
med sin lärjunge och måg Fr. Akrel. B. är
veterligen den förste svensk, som sysslat med
yrkesmässig gravering av sjökartor. Genom
att han 1736 kunde åtaga sig att gravera
kartorna i N. Strömcronas sjöatlas
möjliggjordes dennas utgivande som ett till alla
delar svenskt arbete. P. Dn.
Bergqvist, Bengt Jakobsson, skolman,
ämbetsman (f. 1860 5/io), sonson till teologen
och universitetsläraren
Bengt Jacobsson
B. (1785—1847), som
var professor i Lund
1833—47. B. blev fil.
dr i Lund 1884, s. å.
adjunkt vid Lunds
seminarium, 1891 lektor
i kristendom och
modersmålet vid Lunds
högre allm. läroverk
och förordnades 1899
till rektor vid
Kristianstads högre allm.
läroverk. Han var t. f.
läroverksråd 1904—09 och t. f. överdirektör
och chef för överstyrelsen för rikets
allmänna läroverk 1909—13, blev överdirektör
och chef för den nyinrättade
Folkskoleöver-styrelsen 1914 och är sedan 1918
generaldirektör och chef för den likaledes
nyinrättade Skolöverstyrelsen. B. blev 1918 teol.
hedersdoktor i Lund. Den 1918 framlagda k.
prop. om de nya praktiska ungdomsskolorna
var utarbetad av B. Han var 1919—20 ordf,
i den stora skolkommissionen. B. var okt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
