Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergsstaten - Bergstedt, Carl Fredrik - Bergstedt, Carl Hugo Brynolf - Bergstedt, Harald - Bergsten, Carl Gustaf - Bergsten, Erik - Bergstena - Bergstingsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Bergstedt, C. F___Bergstingsrätt
32
relser för Falu bergslag till 1862 och för Sala
silververk till 1888. Bergmästarnas antal
inskränktes från 1874 från 9 till 6, varemot 7
gruvingenjörer blevo tillsatta, bland vilka en
skulle ha uppsikt över bergsöverstyrelsens
gruv-kartekontor i Kommerskollegium. Numera är
antalet gruvingenjörer 4, och
gruvkartekonto-ret förestås av en därtill förordnad teknisk
tjänsteman i Kommerskollegium. G. H-r.
Bergstedt, Carl Fredrik, skriftställare
och politiker (1817—1903). Blev fil. dr i
Uppsala 1842. Docent i grekiska 1843, ägnade
sig B. snart åt sanskrit och zendspråken och
var en av de första
svenska forskarna i
dessa vetenskaper samt
utgav flera
sanskrit-översättningar. Som
utgivare av
Uppsalatidskriften Frey (1844
—46, 1849—50) och
Tidskrift för litteratur
(1851) ivrade B. för
en medborgerlig
praktisk kultur och
bildning efter engelskt
mönster samt
bekämpade den i Uppsala
förhärskande efterromantiska »esteticismen».
I samband härmed riktade han genom en
sensationell, uppseendeväckande artikel, »Den
usla litteraturen», ett hetsigt och trångsynt
angrepp mot den dåtida inhemska
romanlitteraturen (Palmblad, Emilie Flygare-Carlén
m. fl.). Denna ytterliga moralism låg till
grund för hans senare anfall på Snoilskys
översättningar av Goethes ballader. B.
övertog 1852 ledningen av Aftonbladet
(»magistrarnas Aftonblad») men avgick redan 1855
i följd av meningsskiljaktigheter inom
redaktionen angående Sveriges utrikespolitik under
Krimkriget. Han blev i stället verksam som
bruks- och godsägare i Värmland och
Östergötland och blev först mot slutet av 1860-talet
åter synlig i det offentliga livet, nämligen som
led. av Första kammaren (1867—1875) och som
utgivare jämte A. O. Wallenberg av
Stockholmsposten (dec. 1868—70). Såväl i tidningen
som i riksdagen bekämpade B. lika väl
lantmannapartiet som den byråkratiska
ministären Ädlercreutz och i all synnerhet
dåvarande ecklesiastikministern G. Wennerberg och
dennes reformer i skolundervisningen. B. var
en av Första kammarens märkligaste politiska
talare. Till sin allmänna politiska
ståndpunkt centerman, förfäktade han dock i
regel ganska frisinnade åsikter i
humanitets-och kulturfrågor, undervisnings- och
grundlags-ärenden, i vilka frågor han helst yttrade sig.
Han var sålunda en ivrig förespråkare för
dödsstraffets avskaffande, för religionsfrihet
och friare dissenterlagstiftning, folkskolans
sekularisering, gift kvinnas äganderätt,
tidsenlig medborgerlig bildning och de klassiska
språkens inskränkning. 1871—74 utgav B.
veckotidskriften Samtiden, vari han efter
engelskt mönster behandlade tidens politiska,
vetenskapliga, litterära och ekonomiska frågor.
Som kyrkomötesmedlem (1868, 1873, 1883 och
1888) tillhörde han den reformvänliga
riktningen. Bland B:s många skrifter märkas
särskilt: »Hvad vi veta, hvad vi tro och hvad
vi vilja» (1878), »Om eder och edgång» (1879).
Litt.: K. Warburg, »Essayer» (1918). K. W-g.*
Bergstedt, Carl Hugo Brynolf,
skolman, filolog (1855 brorson till C. F. B.
Fil. dr 1882 i Uppsala, var han 1895—1920
lektor i svenska och latin vid Norra
latinläroverket i Stockholm. Professors n. h. o. v. 1920.
B. har utom svenska läseböcker utgivit ett
flertal vetenskapliga och populära arbeten i
klassisk arkeologi och kulturhistoria.
Bergstedt, Harald, dansk förf. (f. 1877),
urspr. lärare, sedan några år tidningsman i
danska landsorten. Debuterade 1913 med
diktsamlingen »Sange fra provinsen», som
senare efterföljts av flera liknande samlingar.
»Hans og Else» är en serie bilder ur en
lands-ortssvindlares liv. Stor framgång vann 1918
»Alexandersen» (sv. övers. 1924), en fantastisk
reseskildring i Swift-Voltaires maner. B. har
en frodig och originell fantasi, en ofta barock
humor samt en kvick, skarp satir. 1919
ut-kommo diktsamlingen »Bredere vinger» och
sagoromanen »Jörgensfesten».
Bergsten, Carl Gustaf, arkitekt (f.
1879). Har efter studier i Stockholm och
utrikes resa som statsstipendiat förvärvat sig
ett namn som arkitekt av en avgjort modern
läggning, en av dem, som i ett byggnadsverk
företrädesvis se en konstruktiv uppgift. Bland
hans arbeten i Stockholm är Liljevalchs
konsthall (1913—16) det för konstnären mest
representativa. B. har dessutom i Stockholm
byggt kapellet vid Hjorthagen och huset n:o
27 Birger Jarlsgatan (Komediteatern), har
framlagt förslag till slusspartiets omdaning,
redigerat facktidningen Arkitekten och har
senast lämnat ritningar till Sveriges
byggnad vid internationella utställningen i Paris
1925. G-gN.
Bergsten, Erik, överlärare i Finspång
(1854—1921). Har som läroboksförf. nedlagt ett
förtjänstfullt arbete på folkundervisningens
område. Mest känd är B. genom sin utmärkta
bearbetning för svenska språket av den
arends-ska stenografien. Se Stenograf i.
Bergstena, socken i mellersta Västergötland,
n. om Alingsås; Kullings härad, Älvsborgs
län; 31,19 kvkm, 419 inv. (1924). Mycket
moss-och kalmarker (Store mosse, Stora
lärkmos-sen). 605 har åker, 1,912 har skogs- och
hag-mark. Ingår i Lena, B. och Fullestads
pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt.
Bergstingsrätt, namn på underdomstolar,
som under ordförandeskap av en bergmästare
dömde i mål rör. bergverks- och gruvrörelsen.
Från dem vädjades till 1828 till
Bergskollegium. Bergstingsrätterna upphörde 1852, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
