Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berlinkongressen - Berlin-Stettiner-Kanal, Hohenzollernkanal - Berlioz, Hector - Berlitzmetoden för inlärande av praktisk kunskap i främmande språk - Berlock - Berman, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Berlin-Stettiner-Kanal—Berman
64
rekt uppgörelse med Turkiet; sultanen
tillråddes att till Grekland avstå södra
Tessa-lien och Epirus, men först 1881 erhöll
Grekland sin åtrådda landutvidgning. England
fick efter ett föregående avtal med Turkiet
rätt att besätta och förvalta Cypern, varemot
England åt Turkiet garanterade dess
asiatiska provinser. I st. f. att åvägabringa
förutsättningar till varaktig fred på Balkan
skapade kongressen ständiga anledningar till
oro och strid och bidrog därigenom till nya
krig på Balkanhalvön, indirekt även till
världskriget. Se vidare Turkiets och de olika
Balkanstaternas historia.
Berlin-Stettiner-Kanal,
Hohenzollern-kanal, förbinder Berlin och Stettin (194 km).
Utgår från Plötzensee vid Berlin och
utmynnar i Oder vid Hohensaathen. En del av
kanalen sammanfaller med
Berlin-Span-dauer Schiffahrtskanal mellan Spree
och Havel (15 km; byggd 1848—59). Den
befordrar fartyg intill 600 ton. öppnades 17
juni 1914.
Berlioz [bärliä’z], Hector, fransk
kompositör (1803 11/i2—1869 8/3). Var läkarson och
skulle själv bli läkare men drogs av sin håg
till musiken, vilket föranledde fadern att för
lång tid undandraga
honom allt understöd,
så att B. måste livnära
sig som körsångare
och genom att ge
musiklektioner. Hans
egendomliga begåvning
framträdde först i en
fantastisk symfoni,
»Épisode de la vie d’un
artiste» (1829), som
var inspirerad av hans
kärlek till den
talangfulla eng.
skådespeler
skan Harriet Smithson, senare hans hustru.
Först med sitt 1837 uppförda rekviem »Messe
des morts» och en symfoni till julikolonnens
invigning 1840 lyckades B. tilldraga sig större
uppmärksamhet. Till hans bästa produktion
på 1830-talet kan även räknas den
epokgörande p;’ogramsymfonien »Harold en Italie»
(1834) och symfonien »Roméo et Juliette» för
soli, kör och orkester (1839). 1838 inträdde
B. som musikkritiker i Journal des débats,
och 1839 blev han först konservator, senare
bibliotekarie vid konservatoriet. På 1840-talet
gjorde han några resor till Tyskland, där i
synnerhet Liszt hade berett marken för
honom och där han vann större erkännande än
i sitt hemland, ävensom till Ungern, Ryssland
och England. 1846 uppförde han i Paris, utan
lycka, sin »Damnation de Faust» (»Faust»,
introducerad i Stocknolm 1886), varemot ett
tredelat oratorium, »L’enfance du Christ», vari
han ådagalade en för sitt vanliga skrivsätt
främmande enkelhet, mottogs med hänförelse
(1854). Även ett »Te deum» (1855) gjorde
stor lycka, mindre däremot operorna
»Bea
trice et Bénédict» (1862) och »Les troyens»
(1863). B:s sista verk var oratoriet »Le
temple universel» (1867).
För att få den rätta synpunkten för
bedömandet av B:s geni måste man se honom
i sammanhang med den romantiska
rörelsen i Frankrikes litteratur på 1820-talet.
I själva verket är B. inom musiken
Frankrikes ende fullt konsekvente nyromantiker,
och man återfinner hos honom samma
egenskaper som hos Victor Hugo: strävande att
ersätta det sköna med det karakteristiska
samt böjelse för brännande färger och
skärande kontraster. Sin epokgörande betydelse
äger B. som upphovsman efter Lesueur till
»programmusiken» i modern mening, eller
bruket att låta en symfoni åtföljas av en
berättelse om de yttre omständigheter, som
väckt kompositörens ingivelse och vilka han
i sitt verk vill »måla». B. ägde en
imponerande storhet i ingivelsen, glödande fantasi,
originalitet och även teknisk
gestaltningsför-måga, framför allt i instrumentationen, som
han drev till verklig virtuositet. — Som
kritiker visade han insikt, spiritualitet samt
skärpa. Hans utmärkta arbete »Traité
d’in-strumentation» (1843) har översatts till flera
språk. — B. lyckades ej under sin livstid slå
igenom i Frankrike men blev efter sin död
föremål för en verklig kult. — Litt.: Förutom
B:s egna »Mémoires» biografier av Ad.
Jullien (1882 o. 1888), Hippeau (1883—85 o. 1892),
A. Boschot (1906—13), L. Pohl (1900), R*. Louis
(1904), Prod’homme (1904; 2:a uppl. 1913),
Kapp (1917). A. L.*
Be’rlitzmetoden för inlärande av
praktisk kunskap i främmande
språk uppfanns av tysk-amerikanen M. D.
Berlitz (d. 1921) i New York 1878.
Undervisningen vid de sedan nästan över hela
världen upprättade Berlitzinstituten
(»Berlitz-schools») går ut på att ersätta vistelse i
utlandet genom att från början inöva det
främmande språket medelst hörande och talande.
För varje särskilt lands språk användas
infödda, vetenskapligt bildade lärare, och dessa
bruka under lektionerna alltid sitt
modersmål. Sålunda innebär metoden en fullständig
brytning med det gamla översättningssystemet.
Berlo’ck (fr. breloques’), prydnadssak av
elfenben, metall el. dyl., som bäres hängande
vid en urkedja.
Be’rman, Herman, krigare (d. omkr.
1439). Tillhörde troligen en från Rostock
invandrad, i Östergötland bosatt familj och
omtalas mot 1420-talets slut som väpnare i
tjänst hos biskop Knut Bosson av Linköping.
B. fick snart en framskjuten ställning bland
det östgötska lågfrälset, slöt sig 1434 till
Engelbrekts resning och fick befäl över den
häravdelning, som skulle rensa västra
Småland, vilket uppdrag snabbt utfördes. Han
ledde 1436 en tid Nyköpings belägring, slöt
sig efter Engelbrekts död till Karl Knutsson,
erhöll av denne Stegeborgs län (1439) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
