Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernadotte, Oscar Carl August - Bernadotte-anbudet - Bernalperna - Bernard, Claude - Bernard, Tristan - Bernard de Ventadour - Bernardin de Saint-Pierre - Bernardino, San, Bernhardin(o) - Bernart (Biernat) av Lublin - Bernatowicz, Feliks - Bernau - Bernauer, Agnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Bernadotte-anbudet—Bernauer
72
adelskap med titeln greve (grevinna) av
Visborg. B. ägnade sig ursprungligen åt den
sjömilitära banan, deltog som löjtnant och
kapten i fregatten Vanadis’ världsomsegling (1883
—85) och avancerade 1903 till viceamiral men
tog s. å. avsked ur tjänsten. Hans varma
religiositet har fört honom till en ganska
bemärkt ställning inom den andliga
lekmannaverksamheten.
Bernadotte-anbudet kallas av norrmännen
stortingets hemställan 7 juni 1905 till Oskar
II om medgivande för en prins av huset
Bernadotte (i främsta rummet torde prins
Karl ha åsyftats) att, med uppgivande av sin
arvsrätt till Sveriges krona, bestiga Norges
tron. Oskar II intog en avböjande hållning
till denna hemställan, som omsider definitivt
avvisades genom en skrivelse 26 okt. 1905.
Bernalperna, alpområde i Schweiz.
Uppfyller s. delen av kant. Bern och n. delen av
kant. Valais till Rhönes dalgång i s. och
Hasli-dalen i ö. B. bestå av en mäktig huvudkedja
och talrika bikedjor, av vilka de sydliga stupa
brant mot Rhönedalen. Se vidare Alperna,
sp. 628. Högsta toppar äro Finsteraarhorn
(4,275 m), Jungfrau (4,166 m) och Aletschhorn
(4,182 m). Till B. hör Alpernas största glaciär,
Aletschgletschern.
Bernard [bärnä’r], Cl au de, fransk
fysiolog (1813—78). Efter att som fattig bondson
under stora umbäranden ha fullföljt sina
medicinska studier i Paris blev B.
uppmärksammad av fysiologen Fr.
Magendie (se d. o.) och
sedermera professor i
fysiologi först vid
Sor-bonne 1854, därpå vid
Collège de France 1855,
vilken lärostol han
1868 utbytte mot en
motsvarande vid
naturhistoriska museet i
Paris. B. var en av
alla tiders största
fysiologer. Utrustad med
en underbar
iakttagelseförmåga och en
säll
synt färdighet som experimentator samt en
järnhård flit, gjorde B. en rad av
upptäckter, vilka utgöra lika många hörnstenar för
fysiologien och hela medicinen. Bland dessa
må främst nämnas, att han genom
upptäckten av glykogenet (se d. o.) och
sockerbildningen i levern ställde detta organs roll
vid ämnesomsättningen i ny belysning, i det
man förut i detsamma blott sett ett organ
för beredande av galla. I samband härmed
fann han, att ett stick i förlängda märgen
(»bernardska sticket») hos ett djur
framkallar sockersjuka (se d. o.). B:s andra stora
upptäckt gällde de vasomotoriska nerverna,
i det han experimentellt påvisade först de
kärlförträngande och senare även de
kärl-utvidgande nerverna. Vidare har B. utrett
bukspottkörtelns betydelse för
matsmältning
en i tarmen samt uppvisat, att
kolosförgiftning (se d. o.) är en inre kvävning. Till
laboratorium hade B. vid Collège de France
en mörk och fuktig lokal, »hälften källare,
hälften gravkammare» (Pasteur), vari han
gjorde flera av sina största upptäckter men
där han tillika ådrog sig en sjuklighet, som
tvang honom att under tio år endast ägna
sig åt teoretiska spekulationer över
livsföreteelserna. Som biologisk tänkare förkastade
B. både materialismen och vitalismen; hans
slutsats lyder, att man ej kan definiera vad
livet är utan blott analysera dess yttringar.
B. var som människa varmhjärtad och
anspråkslös; hans djurexperiment voro mindre
brutala än hans lärare Magendies.
Huvudsumman av sina forskningar nedlade han i
sina föreläsningar, vilka utkommo i 16
volymer (1855—79). Led. av sv. Vet.-akad. 1868.
Bernard [bärnä’r], T r i s t a n, fransk
författare (f. 1866), tidningsman. Han har skrivit
ett 40-tal omtyckta komedier, av vilka flera
(»English spöken», »Reskofferten» m. fl.) getts
i Stockholm. Hans romaner (»Mémoires d’un
jeune homme rangé», 1899, »Un mari
paci-fique», 1901, m. fl.) och berättelser (»Contes
de Pantruche et d’ailleurs», 1897) visa honom
som god iakttagare och humorist.
Bernard de Ventadour [bärnä’r de vätadö’r],
se Provens alska litteraturen.
Bernardin de Saint-Pierre [bärnardä’ de [-sä-piä’r],-] {+sä-
piä’r],+} J. H., se Saint-Pierre.
Bernardino, San B., B e r n h a r d i n(o),
ett 2,063 m högt bergspass i Graubünden,
Schweiz, ledande från Hinterrheins dal till
Val Mesocco och Bellinzona. B. är uppkallat
efter den helige Bernardino av Siena.
Bernart (el. B i e r n a t) av Lublin, polsk
författare (f. i slutet av 1400-talet), till yrket
egentligen läkare och en av de första
lekmännen i polska litteraturen. Författade
Polens första tryckta bok, en översättning av
en medeltida bönbok, »Hortulus animae»
(1514), samt den i omtryck från slutet av
1500-talet kända »Zywot Ezopa» (Aisopos’ liv), i
vilken B. i polsk versifierad översättning
återger antika fabler och ger dem modern
till-lämpning, varvid han särskilt anfaller den
katolska kyrkan och prästerskapet. A. Kgn.
Berna’towicz, F e 1 i k s, polsk författare
(1786—1827). Vann ofantlig popularitet
genom sina romaner, som tillhörde de första
polska, dels den sentimentala, på »Nouvelle
Héloise» kopierade »Nierozsqdne éluby»
(Oförnuftiga löften, 1820), dels den av Walter
Scott starkt påverkade men på aktningsvärda
förstudier byggda »Pojata, cörka Lizdejki»
(Po-jata, Lizdejkos dotter, 1826), med ämne från
tiden för Litauens förening med Polen. A. Kgn.
BeTnau, preuss. stad, n. om Berlin; 9,306
inv. (1919). Grundlagd 1142; textilindustri.
Be’rnauer, Agnes, borgardotter i
Augs-burg, blev 1432 i hemlighet förmäld med
hertig Albrekt av Bayern. Men dennes fader,
hertig Ernst, lät under sonens frånvaro häkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
