Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernauer, Agnes - Bernays, Jakob - Bernburg - Berndes, Anton Ulric - Berndes, Fabian - Berndes, Johan - Berndtson, Fredrik - Berndtson, Gunnar Fredrik - Berner, Albert Friedrich - Berner, Carl Christian - Berner, Hagbard Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Bernays—Berner
74
och döma Agnes till döden som trollpacka
samt kasta henne i Donau 1435. Albrekt
grep då till vapen och ödeläde landet vitt och
brett. 1436 bilades striden. Folkvisan och
modern diktning (Hebbel) ha besjungit denna
tragedi. Litt.: C. J. Behrens, »Agnes B.» (1906).
Bernays [bä’rnäls], Jakob, tysk filolog av
judisk börd, e. o. professor i Bonn (1824—81).
Behandlade förtjänstfullt grekernas filosofiska
litteratur, särskilt Aristoteles.
Bernburg, stad i Anhalt, Tyskland, vid
Saale; 32,986 inv. (1919). Var 1603—1863
residensstad för huset Anhalt-B. Är med salt-,
socker- och maskinfabriker Anhalts viktigaste
industristad.
Berndes, Anton Ulric, konstnär (1757
—1844). Ansedd miniatyrmålare, utförde han
också porträtt m. m. i mezzotint. Även hans
son Johan Bernhard B. (1792—1834)
utförde några blad, mest porträtt, i
mezzotint. Jfr C. U. Palm, »A. U. B. och J. B. B.»
(i Meddel. fr. Fören. för grafisk konst, 4, 1904).
Berndes, Fabian, krigare (1610—78),
halvbror till J. B. Deltog i trettioåriga kriget,
där han vann överstegraden 1645, och i Karl
X:s polska och danska krig, där han
utmärkte sig bl. a. vid Czarnowa och Gnesen
samt vid ^erövringen av Frederiksodde. 1657
utnämndes han till generalmajor. B. var en
av sin tids större jorddrottar och beryktad
för sin hårdhet som husbonde.
Berndes, Johan, ämbetsman (1603—52).
Gjorde sig Gustav Adolf mycket bevågen
genom sin skicklighet att hos alla Sveriges
landshövdingar och ståthållare indriva räntan
till »riksens krigsstats provision» och
utnämndes 1632 till kammarråd. För sina insikter i
bergsväsendet insattes han i det nyinrättade
»bergsamtet» och blev 1641 dess vicepresident,
varjämte åt B. anförtroddes styrelsen över
Kopparberget med öster- och Västerdalarna
1641. Han flyttade då till Falun, som han »av
en bondeby gjorde till en manérlig stad», och
vinnläde sig så om bergshanteringens
förkovran därstädes, att koppartillverkningen
fördubblades. 1651 återkallades han till
Stockholm såsom riksråd, med högsta uppsikten
över samtliga bergverk i riket, samt
utnämndes tillika till president i Kommerskollegium.
Blev kort före sin död överståthållare.
Berndtson, Fredrik, författare (1820—
81). överflyttade 1839 till Helsingfors, där
han 1847 vart docent i estetik och 1853—65
var redaktör av Finlands allmänna tidning.
Hans skådespel »Ur lifvets strid» (1851) har
ämne från 1808 års krig. Ett urval kritiker
utkom 1879, »Valda dikter» 1882.
Berndtson, Gunnar Fredrik, finländsk
målare (1854—95), son till Fr. B. Studerade
i Paris, besökte Egypten, bosatte sig 1883 i
hemlandet. B. målade genretavlor och
porträtt, helst i litet format med miniatyrartat,
elegant och något kyligt föredrag. H. W—n.
Berner, Albert Friedrich, tysk
rätts-lärd (1818—1907), ord. professor i straffrätt
vid univ. i Berlin från 1861. Berömd är B:s
»Lehrbuch des deutschen Strafrechts» (1857).
Berner, Carl Christian, norsk politiker
(1841—1918), kusin till H. E. B. Var direktör
för tekniska skolan i Bergen 1874—91 och
stäm-pelpappersförvaltare sedan 1899. Stortingsman
1886—91, 1895—1909,
blev B. snart
president i odelstinget och
var alltsedan 1898
president i stortinget.
Han tillvann sig snart
både vänners och
motståndares erkännande
för sällsynt takt,
klarhet och raskhet i
ledningen samt som
framstående debattör. Som
oppositionens ledare
framlade B. 21 febr.
1891 den efter honom uppkallade dagordningen,
som medförde ministären Stängs avgång. I
Steens första ministär (1891—93) var B. först
medlem av statsrådsavdelningen i Stockholm,
sedan kyrkominister. En särskilt betydelsefull
roll spelade B. vid händelserna i samband med
unionsupplösningen 1905. Han var nämligen
icke blott stortingets president och led. av
konstitution skommittén utan även ordf, i
»specialkommittén» för konsulatsakens
genomförande, ledde stortingets förhandlingar 7 juni
samt var delegerad i Karlstad. Han var även
ordf, i den stortingsdeputation, som 20 nov.
s. å. till danske konungen framförde
budskapet om valet av hans sonson prins Karl till
konung i Norge. — B:s söner Jörgen H a
s-lef B. (f. 1873) och Carl B. (f. 1877)
upprättade 1903 den ansedda arkitektfirman
Berner & Berner, som bl. a. lett Nobelinstitutets
ombyggnad och byggt »Böndernes hus» i
Kristiania.
Berner, Hagbard Emanuel, norsk
politiker (1839—1920). Jur. kand. 1863, övertog
han 1869 redaktionen av Dagbladet, som
under hans ledning (t. o. m. 1879) blev vänsterns
huvudorgan. B. framlade 1879 det första
förslaget om unionsmärkets borttagande ur
Norges flagga och tog livlig del i »flaggstriden»
ända till förslagets slutliga seger 1898.
Stortingsman 1880—88, gjorde B. sig bemärkt
genom omfattande kunskaper i statsrättsliga och
ekonomiska frågor. B. var 1884—99 medlem av
Norges hypoteksbanks direktion och 1898—1912
borgmästare i Kristiania. Som tidningsman och
stortingsman var B. en slagfärdig och djärv
agitator även för mycket långt gående
reform-oeh nyhetskrav. Han var 1868 medstiftare av
»Det norske samlag» (för utgivande av
skrifter på landsmålet) och blev dess förste ordf.
Även för skyttesaken var han verksam som
medstiftare 1881 till ett efter schweiziskt
mönster organiserat »folkevæbningssamlag».
I kvinnofrågan verkade han för reformer i
lagstiftningen om förmögenhetsförhållandet
mellan makar och för universitetets öppnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
