Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berner, Hagbard Emanuel - Berner Oberland - Bernesk - Bernhard, Stora och Lilla S:t - Bernhard (hertig av Sachsen-Weimar) - Bernhard, Georg - Bernhard, Ludwig - Bernhard av Clairvaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Berner Oberland—Bernhard av Clairvaux
76
för kvinnliga studenter samt var medstiftare
(1884) och ordf, i »Norsk kvindesagsforening».
Han utarbetade motiveringen till lagförslaget
om jurys införande i Norge. B. skrev sina
politiska »Minningar» i Syn og segn 1917—20.
Berner Oberland [-ä’borlant], södra delen
av kantonen Bern, se Bern 1.
Berne’sk, se B e r n i.
Bernhard, Stora och Lilla S : t,
alppass. Se Sankt Bernhard.
Bernhard, hertig av Sachsen-Weimar,
härförare (1604—39). Hans håg förde honom
tidigt ut i det stora tyska kriget, vari han
1622—23 kämpade på protestanternas sida.
Efter en tids
vistelse hos Moritz av
Oranien gick B. 1625
i Kristian IV :s
tjänst men
återvände efter dennes
nederlag till
Nederländerna 1627. Efter
slaget vid
Breiten-feld 1631 trädde B.
i svensk tjänst som
överste för
livregementet till häst samt
följde konungen
under det segerrika
tåget genom Franken
mot Rhen. Vid anfallet mot Wallensteins läger
utanför Nürnberg anförde han med utmärkelse
svenskarnas högra flygel. Sedan följde han
konungen på tåget till Sachsen och övertog
vid Lützen befälet, sedan denne stupat. Efter
Gustav Adolfs död sökte B. av Oxenstierna
utverka åt sig dels obegränsat överbefäl, dels
landvinningar. Det förra avböjdes (han fick
endast dela befälet med Gustav Horn), men
däremot erhöll han det nyupprättade
hertig-dömet Franken för sig och sina
efterkommande som län av svenska kronan. Efter
att så ha sörjt för sin egen maktställning
fortsatte B. de militära operationerna, intog
(nov. 1633) det viktiga Regensburg samt förde
sin armé mot Böhmens gräns, när
Wallen-stein i början av 1634 ville avfalla från
kejsaren och önskade samverka med B. Efter
mordet på Wallenstein ryckte B. fram för att
begagna sig av förvirringen i dennes här men
såg sig snart nödsakad att återvända. Av
uppkommen osämja mellan hertigen och Horn
förlamades de svenska krigsrörelserna.
Regensburg återtogs (juli 1634) av de kejserlige,
och då de båda svenska fältherrarna sökte
undsätta Nördlingen, som fienden belägrade,
bidrog B:s häftighet att framkalla det
fruktansvärda nederlaget vid Nördlingen 27 aug.
1634, där Horn togs till fånga. — B. sökte
därefter reorganisera armén och ville i
samverkan med fransmännen driva bort fienden
ur Franken och Schwaben. Sedan detta
misslyckats, trädde B. i fransk tjänst genom
fördraget i S :t Germain (okt. 1635). Han skulle
få Élsass och Hagenau samt årligen en viss
penningsumma, mot det att han hölle minst
18,000 man i fält, vilka han skulle leda
uteslutande enligt den franske konungens
befallningar. Under åren 1636—38 kämpade han
för Frankrikes räkning mot de kejserlige vid
Rhen och erövrade därvid större delen av
Elsass och Lothringen. Sedan började han
åter tänka på att förflytta kriget till det
egentliga Tyskland och därvid samverka med
Johan Banér men överraskades då av döden.
— Bildad i Gustav Adolfs skola, var B. en
av trettioåriga krigets största härförare,
utmärkt genom djärvhet och välde över sin här
men ofta oförsiktig. Litt.: G. Droysen,
»Bernhard von Weimar» (1885) samt B:s brev till
Axel Oxenstierna (i Oxenstiernas brevväxling,
senare avd., VII: 1, 1895). C.H.H. (L.D.)
Bernhard [-hart], Georg, tysk publicist
(f. 1875). Var först banktjänsteman, därefter
några år, från 1898, handelsmedarbetare i
Ull-steinförlagets tidningar samt 1901—03
medarbetare i M. Härdens tidskrift Zukunft och
utger från 1904 den ekonomiska
veckotidningen Plutus. B. inträdde 1909 åter i
Ull-steinförlagets tjänst, nu som redaktionell
ledare av dess dagliga tidningar. Under och
efter världskriget ha hans politiska artiklar
i Vossische Zeitung mycket uppmärksammats.
B. har dessutom skrivit bl. a. »Der Verkehr in
Wertpapieren» (3:e uppl. 1901) och
»Wirt-schaftsparlamente» (1923). V. S-g.
Bernhard [-hart], L u d w i g, tysk
nationalekonom (f. 1875). Är sedan 1908 professor i
statsvetenskap vid univ. i Berlin. Bland B:s
socialpolitiska skrifter märkas »Handbuch der
Löhnungsmethoden» (1906) och »Unerwünschte
Folgen der deutschen Sozialpolitik» (1912).
Bernhard av Clairvaux [-klärvå’], »den
helige», asket, mystiker (1090—1153), enligt
Harnack »det 12 :e århundradets religiösa
geni och tidevarvets ledande personlighet».
Född i Fontaines i Bourgogne av adliga
föräldrar, greps han tidigt av
Kristi-efterföljelse-idealet och inträdde 1112 jämte 30 kamrater
i det kort dessförinnan stiftade, efter
Bene-dictus’ av Nursia munkregel ordnade
cister-ciensklostret i Cfteaux. Hans starka
personlighet, överlägsna religiösa vältalighet och
innerliga fromhet gjorde honom och klostret
Citeaux berömda vida omkring. Då
överbefolkning därför där inträdde, grundade B.
ett dotterkloster, Clara Vallis (Clairvaux),
som i sin ordning blev mönster för en snabbt
växande rad nya dotterkloster (år 1134
fun-nos 80, vid B:s död ej mindre än 343 sådana
kloster). Själv grundade B. 65 kloster, men
han ville icke flytta från Clairvaux och blev
aldrig formellt ordenschef. — B. har utövat
ett utomordentligt inflytande på både samtid
och eftervärld. Han begagnade sin auktoritet
till att förmå Ludvig VI av Frankrike,
Henrik I av England, tyske kejsaren Lothar och
den mäktige hertig Vilhelm av Akvitanien
att erkänna Innocentius II som rättmätig
påve; även B:s lärjunge Eugenius III hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
