Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berzelius, Jöns Jacob - Berättelse - Beröringselektricitet - Bes - Besançon - Besant, Annie, f. Wood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Berättelse—Besant, A.
112
Utsikt över Besan?on.
1898 en högtidlig minnesfest över honom;
ett B.-museum har inrättats i akademiens hus.
Litt.: B:s »Själfbiografiska anteckningar»
(1901) och »Reseanteckningar» (1903). Hans
brevväxling utgives av Vet.-akad. genom
Sö-derbaum (hittills 9 dir, 1912—22). Biogr. av
Söderbaum i Sv. biogr. lexikon, IV (1923).
— B :s porträtt återgives på plansch vid sp.
108. P.T. C.*
Berättelse. I 1734 års lag gavs föreskrift
om föredragandenas i hovrätt och Högsta
domstolen uppsättande av b., att av parterna
granskas och underskrivas, över till hovrätten
vädjade och omedelbart instämda mål samt
till K. m:t inkomna revisionssaker. Denna
b., som i äldre tider ansågs äga en viss
betydelse, upphävdes såsom obehövlig genom
lag 14/# 1901. I grundlagarna föreskrivna b.
äro följande: »b. om vad i rikets styrelse sig
tilldragit sedan näst föregående lagtima
riks-dagssammanträde», meddelad vid lagtima
riksdags öppnande på rikssalen (R. O. § 34);
justitieombudsmannens b. och
militieombuds-mannens b. (R. F. § 100, R. O. 42: 2); vidare
Riksdagens revisorers enl. 72 § R. O. avgivna
berättelser ang. granskning av statsverkets
samt Riksbankens och Riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Revisorernas förstnämnda b.
överlämnas till statsutskottet, de
bägge senare till bankoutskottet
i och för slutlig behandling av
riksdagens kamrar. -1m-
Beröringselektricitet, se E1 e k
t-rici tet.
Bes, fornegyptisk gud,
sannolikt av främmande ursprung.
Särskilt under den egyptiska
religionens senare tid var/ han
mycket populär, och hans bilder
med den groteska och
frånstötande dvärggestalten troddes
särskilt ägnade att hålla
illasinnade andar och demoner på
avstånd. Härav förklaras, att
han i synnerhet togs i anspråk Bes.
vid kritiska tillfällen, t. ex. vid
barnsbörd, samt att hans bild
ymnigt förekommer på husgeråd,
toalettartiklar m. fl. föremål, använda
i det dagliga livet. E. P-s.
Besangon [bozäså’]. stad i ö.
Frankrike, huvudstad i depart.
Doubs, vid floden Doubs, ej långt
från Jurabergen och schweiziska
gränsen; 55,652 inv. (1921). Är en
betydande industristad och den
historiska medelpunkten för ett
omfattande distrikt. B. var
huvudstad i Franche-Comté och har
vackra minnen från romartiden
(Vesontio). Läget är vackert
mellan omgivande skogklädda kullar
och med stadens huvuddel och
ci-tadell på en av floden omfluten
halvö. Urtillverkning (9,000 arb., 35,000 i
omgivande distrikt; urmakeriskola), fabrikation
av konstsilke, metallvaror, papper. B. är även
lärdomsstad med bl. a. två
universitetsfakulte-ter (humanistisk och naturvetenskaplig),
ärkebiskopssäte, viktig militärstad, järnvägsknut
och hamnstad vid Rhöne-Rhenkanalen. Väl
bibehållna renässansbyggnader (Granvellas
palats, 1500-talet), katedral med byggnadsrester
från luOO-talet. A. B—n.
B., som sedan äldre tider varit befäst, har
efter 1871 utbyggts till fortfästning med en
omkrets av 42 km. Som fästningen ligger i
andra linjen, äro dess verk icke av
modernaste konstruktion. Den bildar med Dijon och
Långres en fästningsgrupp med ändamål att
utgöra ett stöd för en fransk armé, som
trängts tillbaka från östra gränsen. L. af P.
Besant [beznt], Annie, f. W o o d, engelsk
teosof (f. 1847 Vio). Hon ingick 1867
äktenskap med en ung präst, Frank B. (d. 1917),
men skildes från honom 1873. Dessförinnan
hade hon, ehuru av
naturen varmt religiös
och ortodoxt
uppfostrad, på grund av
tvivel på kyrkans lära
utträtt ur engelska
statskyrkan. Hon blev
1874 medarbetare och
senare medredaktör i
den radikale politikern
och fritänkaren Ch.
Bradlaughs (se d. o.)
veckotidskrift The
National Reformer och
uppträdde även på folkmöten som lidelsefull
förkämpe för radikala sociala idéer (bl. a.
rycktes hon med i den nymalthusianska
rörelsen). 1883 övergick hon till socialismen men
kände sig i längden otillfredsställd med den
materialistiska livsåskådningen och blev 1889
lärjunge till madame Blavatsky (se d. o.) och
har från 1891 ägnat sina krafter åt teosofiens
förkunnande. Vid överste Olcotts död 1907
valdes hon till president i Teosofiska
sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
